Just när försommaren är som ljusast och en värmebölja sköljer över vårt land somnar det sprakande mörkrets mästare Freddie Wadling in. En av Sveriges märkligaste och mäktigaste och känsligaste röster har tystnat. Allt satte han i kontakt med en sorts urtidsallvar. Det räckte att höra honom sjunga några takter så kom känslorna.
Jag kan komma på tio låtar som passar just i dag, men jag orkar bara lyssna på tre av dem för sedan gråter jag som ett barn, eller som en människa gör när dödsbuden singlar ner som svart aska, ett efter ett, och kladdar fast i medvetandet.
Jag trodde inte mina öron när jag hörde att Freddie Wadling skulle vara med i "Så mycket bättre". Rös vid blotta tanken på att han skulle prata om sin olyckliga och instängda barndom mellan tuggor och reklampauser. Men Freddie Wadling blev trots, eller kanske tack vare, sitt kompromisslösa musikaliska gravallvar folklig med tiden. Han sjöng "Fattig bonddräng" i "På spåret" för några år sedan. Kanske var det dags för TV4.
LÄS MER: "Freak" – en biografi över Freddie Wadling
Freddie Wadlings mytologi
Hans band hette Liket lever, Lädernunnan, Cortex och Blue for two. Sedan blev det många samarbeten med Fläskkvartetten och vidare mot skillingtryck och frälsningsarméns mest älskade sånger. "Blott en dag, ett ögonblick i sänder" har varken före eller efter Freddie Wadling sjungits så uppslitande. Men han kunde också vara storlagen och teatral, sjunga Bondlåtar och schlager.
Han sjunger den utslitna sommarpsalmen "Den blomstertid nu kommer" som om det gäller livet. Plötsligt hörs döden bakom solens strålar. Plötsligt känns smaken av jord.
Runt Freddie Wadling finns en hel mytologi att ösa ur och hans biograf Robert Lagerström vräker på med droger och kroppsvätskor i "Freak" 2005. Jag minns från läsningen av den att jag tyckte att Freddie Wadling framstod som en medicinman för gamla Hagas tribalpunkare, att han hade tillbedjare. Sprängkullsgatans Yoda. Kanske är det en sann beskrivning.
LÄS MER: Freddie Wadling död – artisterna sörjer stjärnan
Wadling som ett barn
Wadling levde tills för två år sedan i ett hus fullt med saker och samlingar, torn av prylar, konst och böcker som byggde hans identitet. I augusti 2014 brann allt ner i en eldsvåda. I en intervju i just TV4 sa han att han gärna hade blivit kvar i huset, han såg inget "sedan": "Man står helt utan". Men det var en existentiell kris som inte fångades upp. Det krävs sinnesnärvaro för att ta emot den sortens oförställda sanningar i myset kring en morgonsoffa. Eller någonsin.
Freddie Wadling var ett gigantiskt barn med mörk fantasi och stort hjärta. Han hade Sveriges häftigaste och mest oförfalskade karaktärsröst.
Hans tonart finns inte längre.
Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.
