Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Från gammal runskrift till Athena Farrokhzad

Athena Farrokhzad.Foto: Izabelle Nordfjell
Svenska runor.
Poesi Svensk Poesi Red Daniel Möller och Niklas Schiöler Albert Bonniers, 1 071 s.

En ny antologi samlar 1 500 år av svensk poesi.

Nina Lekander hugger in på ett läskalas som börjar med runskrift och slutar med Athena Farrokhzad

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ANTOLOGI

SVENSK POESI
Red Daniel Möller och Niklas Schiöler
Albert Bonniers, 1 071 s.

Jag kvider. Gråter. Skrattar. Dånar. Plus hisnar.

Av smärta, lycka, imponeradhet, förtvivlan. Att få så många genier dunkade mig i huvudet på en gång i en över två kilo tung och pangvacker volym!

Letar efter tider och böcker då de var något färre, gubbarna och gummorna, poeterna och profeterna av alla kön. Lättare att omfatta, som kan ge en känsla av kontroll. Typ "Svensk dikt" av docenten och litteraturvetaren Lars Gustafsson (inte den nyligen avlidna författaren) med ett något mindre omfång, den slutar med Lars Norén.

Hittar den inte. Men lånar den och ett par andra antologier på min lokala bibbla som egendomligt nog verkar ha färre poesisamlingar än jag, böcker vilka just nu efter en flytt råkar vara försänkta i källarens, könets eller kökets mörker. (Skrivet i längtan efter Ebba Witt-Brattströms "Ur könets mörker" som så knäppt blev "Ur kökets dunkel" i en tryckt upplaga av Nationalencyklopedin.)

 

LÄS MER: Svensk poesi för svår för en bred publik

650 svenska dikter

Nog tjatat om ett omöjligt uppdrag. Det är ju Daniel Möller och Niklas Schiöler som har möjliggjort det och de ska applåderas. I deras förord skymtar ingen desperation. De berättar bara att dessa omkring 650 dikter är författade av nästan 200 poeter mellan år 500 och 2016. De har grävt fram fler kvinnor och flera finlandssvenska diktare och låtit bli att modernisera de äldre texterna. Något som gör dem rätt svårlästa, men rekommendationen är att läsa dem högt.

Att de inte är uppdaterade gör dock att åtskilliga framstår som närapå samtida, ibland direkt språkmaterialistiska. Eller som de råaste av raptexter. Inte minns jag att herrarna Samuel Columbus, Israel Kolmodin och Haquin Spegel var så kolossalt festliga. Se här bara, några rader ur snuskhummern Columbus "Lustwin Danssar en Gavott mäd de 5. Sinnerne". Det gäller "Känslen":

"Ingen må mig däd förneeka/ at jag kärligt älska må:

Kärlig Leek/ ock kärlig Skämtan/sicktar all Natur uppå:

Lärcke-kirr ock Dufweputter/

Tuppeknorr ock Orrekutter/

Går dock äntlig ut därpå/

At Hahnan Hönan nalkas må."

 

LÄS MER: Så bra är Athena Farrokhzads "Vitsvit"

Athena Farrokhzad yngsta poeten

Jag fastnar också i balladerna, och funderar på deras skiftande funktioner genom tider och miljöer. Här finns "Varulven" av en anonym författare, om jungfrun som mötte vargen i "Rosende Lund" och bara nästan räddades av Herr Peder. Beroende på vilka som sjöng detta slags snarlika sånger, på klass och kön och kultur har olika teman betonats: den sinnliga kärleken, den vilda naturens faror, religionen, trolldom, döden ... förvisso outslitliga ämnen.

Lika lätt som att dyka in och drunkna i den här volymen, är det att lämna den för att leta upp bokstöd, nej jag menar stödböcker. Ha gärna Eva Liljas "Svensk verslära" inom räckhåll, eller Alf Henriksons "Verskonstens ABC". (Henrikson själv är emellertid inte med i "Svensk poesi".) Lägg till ett par psalmböcker. Ett instrument om lusten att musicera pockar på. För det gör den.

Att Athena Farrokhzad finns med som yngsta namn förvånar inte. Att Åsa Nelvin är representerad gläder, en föregångare som verkar ha fått en renässans de senaste åren. Med en tragikomisk, samtidigt deprimerad och uppmuntrande röst:

"Och ändå har jag ju insett, ja lärt av dig, / att hemligheten med att alltid kunna resa sig / är inte godhet eller styrka, utan // att kunna s v ä l l a / när man har blivit fullständigt tillplattad. // Ett hjärta av jäst."

Ölands stoltheter Stagnelius, Sjögren och Rydstedt finns förstås här - men tyvärr inte Nina Södergren eller Barbro Lindgren. Och både Norstedts och dess författare och Valdemarsvik lär sakna Ole Söderström, som debuterade lyriskt sent men mycket fint i livet. Och var är Sandro Key-Åberg? Har Mats Söderlund fått ge plats för finlandssvenska Kerstin Söderholms trista lilla dikt "Oktoberdag"?

 

LÄS MER: De tusen nålsticken i Naderehvandis poesi

Material för dödsannonser

Och och och, ack och ock. Så där kan man alltid hålla på i antologa lägen. Men det är nästan lika meningslöst som själva livet eller för den delen döden. Kanske särskilt vackra och dödsannonslämpliga besvärjelser inför den senare bidrar bland många andra Jacques Werup, född 1945, och Arne Johnsson, född 1950 med. Här Johnssons ord, ur en obetitlad dikt som börjar "så lite tid på mig":

"torka inte ifrån mig / bevara mig i det som inte är löften / men ändå är det".

Nu letar man ju i lyriksamlingar inte bara efter material för dödsannonser utan även inför dop och bröllop, efter kärlek till människor, djur eller natur. Eller humor: "Kom Död, kom genast Dumma Död!" som Lars Forssell skriver.

Då kommer förstaradsregistret väl till pass och är ett läskalas i sig självt, ett snabbspår in i denna diktskatt. Blicken faller på D: "De utvalda", "De vita hundlokorna", "Den enda kyssen", "Den enda stunden", "Den första gång jag såg dig". Eller på den mängd dikter som inleds med "Jag", det "Jag håller med dig; det är inte mycket", "Jag hör avsikten och kärleken", "Jag kan ej nembna all then Safran", "Jag knuffar dig sparkar dej", "Jag köpte min kärlek för pengar", "Jag lever än av detta liv".

Så hamnar jag i Kristina Lugns och Ann Jäderlunds texter och börjar snyfta och fnissa. Jäderlund stod för ett fett lässugsintro till "Svensk poesi" i "Lundströms bokradio" (7/5). Hon var så ljuvligt välformulerad, och Stig Larsson läste Wivallius "Klage-Wisja" och sin egen penis- och raviolidikt med den äran. Bob Hunds Thomas Öberg kunde gott också ha kvalat in i "Svensk poesi".

Boken rymmer tre trevliga bokband. De kunde gärna ha varit 1 000 stycken; det här är ingen volym man nänns vika hundöron eller klottra i. Respekt.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.