Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Fotografierna visar Stockholms mystik

Uno Falkengren, ”Nöd”, 1917
Foto: Foto: Prallan Allsten/Moderna Museet&
Therese Bohman.

Moderna museet visar konstfotografi från det tidiga 1900-talet.

Therese Bohman ser Stockholm med nya ögon på väg därifrån.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Är det akvarell, grafik eller foto? Är det Stockholm, Rom eller Paris? Är det på riktigt eller på låtsas?

Det är som att allt flyter samman på Moderna museets utställning ”I lady Barclays salong”. Ur de egna samlingarna visar man den så kallade piktorialismen, konstfotografi från det tidiga 1900-talet. Rörelsen uppstod i USA, där det mest kända namnet var Edward Steichen. Hans disiga New York-bilder pekar ut strömningens utmärkande drag: en drömsk suddighet, färger i det svartvita och betoning av det hantverksmässiga. Det är fotografi som inte enbart är en återgivning av verkligheten utan konst i egen rätt, romantisk, suggestiv och mystisk. 

I Sverige bildades en egen krets fotografer som anammade stilen. Mest känd blev Henry B. Goodwin som fotograferade både Stockholmsmiljöer och tidens celebriteter. Men på utställningen presenteras även en rad andra fotografer som nu får lite välförtjänt tid i rampljuset, som Ferdinand Flodin, Gösta Hübinette och Uno Falkengren.

Henry B. Goodwin fotograferade ofta Stockholmsmiljöer.
Foto: Reprofoto: Prallan Allsten/Moderna Museet
Ferdinand Flodin, Greta Gustavsson Garbo, 1923.
Foto: Reprofoto: Prallan Allsten/Moderna MuseetR
”Japanskt” av Gösta Hübinette, cirka 1925.

Piktorialismen är den enda ism som enbart omfattar fotografi brukar det hävdas, vilket är sant rent formellt. Men estetiskt låg den som sagt oerhört nära både grafik och måleri. Dess fotografer arbetade också medvetet i dialog med bildkonsten: I Ture Sellmans drömska landskap finns till exempel uppenbara spår av prins Eugens målningar, och rörelsens uttryck gränsar till både det svenska stämningsmåleriet och den belgiska symbolismen. För att inte tala om den amerikanska tonalismen, med företrädare som James McNeill Whistler och George Inness, i vars målningar allt tycks insvept i en monokrom dimma.

På Moderna har man lånat in ett gäng svenska målningar från Nationalmuseum för att visa på likheter med målarkonsten. Det hade egentligen inte behövts, fotografierna är överlägset intressantast. Alla människor på dem är vackra och tycks lika själfulla som landskapen. Svärtan är djup, ömsom melankolisk, dramatisk och erotisk. 

Idealen levde kvar i de glamourösa, softade bilderna av filmstjärnor in på 1940-talet.

Piktorialismen var populär fram till mellankrigstiden, sedan ändrades både modet och tidsandan och bilderna blev skarpa och dokumentära (vilket kan ses i utställningar på både Göteborgs konstmuseum och Hasselblad center just nu). I porträttkonsten levde dock piktorialismens ideal kvar i de glamourösa, softade bilderna av filmstjärnor in på 1940-talet.

De flesta större museer brukar göra sommarutställningar med material från de egna samlingarna. Ofta är de ganska oinspirerade, ibland mest en ursäkt för att få hänga fram några guldkorn åt turisterna. ”I lady Barclays salong” är dock raka motsatsen: ambitiös, matig (över 300 verk!), lärorik och svindlande vacker. Det är som att Stockholm framstår lite annorlunda när man går därifrån: mystisk, besjälad, lockande med något dunkelt under ytan.


KONST

I lady Barclays salong. Konst och fotografi runt 1900

Moderna museet, Stockholm

Till 9/1 2022


Therese Bohman är konstredaktör på Expressens kultursida.



Om Mellins raseri – i mediepodden ”Lägg ut”

https://embed.radioplay.io?id=86135&country_iso=se

Så stoppas Jimmie Åkesson från ”Sommar”, Lena Mellins ilska mot Nooshi Dadgostar och historien om när Diamant Salihu tog Zlatan till nya höjder. Expressens mediepodd med Karin Olsson och Magnus Alselind.