Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Först blir det uppvisning och sen är det slut

Sindri RunuddeFoto: Markus Gårder
Sindri Runudde och Jens Comén.Foto: Markus Gårder

Ett stycke kroppskonst visas upp på Stockholms stadsteaters Skärholmenscen.

Margareta Sörenson vrider och vänder på det nya verket.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TEATER. Med Carolina Frände som konstnärlig ledare för Stockholms stadsteaters skärholmsscen har man, i stort sett, kunnat känna sig lugn. Hög kvalitet och kreativt tänkande har präglat repertoaren där interaktivitet, dans och nycirkus varit självklara aktörer både i stora och små format för barn och unga. Koreografen Anna Vnuks roliga ”Hela familjen” är ett exempel, Frändes mästerliga nytolkning av klassiska fabler med koreografi av Ossi Niskala är ett annat. 

Men hur jag än vänder och vrider på det lilla stycket kroppskonst ”Vända och vrida” på stort golv så glider det isär i två delar. Dels en undersökande inåtvänd attityd, dels en utåt agerande, men utan att bestämma sig för hur de två delarna ska vägas samman. Verket säger sig vilja undersöka och hylla kroppen, vilket borde vara en given ingång till kommunikation med en publik med spring i benen. 

 

LÄS MER – Margareta Sörenson ser "Som man sår" på Unga Klara

 

När Sindri Runudde, dansare och nycirkusartist, vänder sig mot publiken som sitter runtom honom uppstår också kontakt och intresse, men jag ser honom inte fånga upp och utveckla samspelet. Och Jens Coméns saxofon, ännu en kropp att utforska, kör sitt eget race. En regissörs övergripande blick och tanke kring en helhet för dessa två män ser ut att saknas. En lite spännande början med Runudde förpuppad i papperstyg stannar i minnet, annat glider i väg. 

Barnen får inte pröva

Att bjuda in en barnpublik att själva röra sig var länge en konvention för danskonst för barn, som blev pliktskyldig. Man måste inte avsluta med en workshop! Men den här gången saknar jag en form för att pröva nya möjligheter – glädjen i att ta ett stort golv i besittning, lusten att skåda in i sin egen navel.  

 

LÄS MER – Gunilla Brodrej: Frände vad var det som hände?

 

Puff och prutt-läten ur knäveck och kroppshålor är ett frieri inför femårspubliken som gärna kan få ja. Det är lite kul, men sen? Barnens kulturella referenser skulle kunna vara en klangbotten att leka vidare på. Nu blir det uppvisning och sen är det slut. 

 

Teater

Vända och vrida

Av Sindri Runudde

Kulturhuset Stadsteatern, Skärholmen

Ålder 4+

 

Margareta Sörenson är kritiker på Expressens kultursida. Läs fler texter av henne här.