Förskräckligt gubbigt med pris till Bob Dylan

Bob Dylan.
Foto: Stefan Rousseau

Bob Dylan fick Nobelpriset för att han "skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen", enligt Svenska Akademien.

Men Nina Lekander är kluven till valet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Ja, nu ska väl thebobclub.com fira så det står härliga till. Fast än syns inget av det på sajten. Själv slog jag mig på knäna i möjligen fisfeministisk förtvivlan i börshuset.

Valet känns ju så förskräckligt, förbryllande gubbigt. Och inte ens jag är gammal nog att ha haft någon närmare relation till karln.

Jag minns vagt en lång artikelserie på var det kanske Svenskans kultursidor om hur massivt manlig och generationsbunden Dylan-dyrkandet var.

Jag har heller aldrig hört någon av mina väninnor nämna honom, de – eller vi – har haft fullt upp med John Lennon, Iggy Pop, Patti Smith och David Bowie.

Min tio år äldre man säger att annat var det på 1960-talet. Då det spisades skivor och analyserades texter även av tjejerna; svenskmodsiga parkasbrudar. ”Blonde on blonde” gillades av alla, och ”alla” kunde rabbla ”Subterranean homesick blues” i banne mig sömnen.


LÄS MER: Åtta saker du måste veta om Bob Dylan

"Jädrans fegis"

Men nu, jag vet inte … vad vill människan, och vad uttrycker han? Han känns elusiv, kameleontisk på ett mycket mindre sprakande sätt än låt oss åter säga Bowie. Dylan liksom blåser i alla vindar, och tiderna förändras. Men har han förändrat oss, lyriken eller musiken? Kanske. Kan jag ha fel?

När jag googlar ”Bob Dylan quotes” hittar jag emellertid en del snygga grejer. Som ”I define nothing. Not beauty, not patriotism. I take each thing as it is, without prior rules about what it should be.”

Jädrans fegis, skulle man ju också kunna säga. Men på rullande stenar växer det ju ingen mossa. Man kanske kan se byggare Bob som en Sisyfos som obekymrad baxar blocken uppför berget.


LÄS MER: Alla Nobelpristagare 1901-2016 – och böckerna du borde läsa

Dylan ur fel perspektiv

Eller betraktar jag Dylan ur fel perspektiv, just like a woman? "Don't think twice, it's all right" – en låt som Lill Lindfors gjorde ännu bättre än Dylan.

Frågorna hopas:

Har han humor? Ett inte oväsentligt kriterium på god litteratur. På sajten workinghumor.com hittar jag bara 17 citat, inte mycket för en man som har hållit på i nästan ett halvt århundrade. Den kortlivade Bob Kennedy har flera.

Anas här en könskamp inom Akademien som fick den att skjuta upp valet av pristagare en vecka?

Ingen aning. Jag bara ryggmärgsreagerar eller magkänner. För aldrig har någon av mina bekanta svarat ”Jag läser Bob Dylans lyrik” när jag har ringt och frågat om jag stör.

Jag kan helt enkelt inte dyrka upp detta med Dylan.


UPPDATERING. Ett tillrättaläggande av en Dylankunnig läsare lyder som följer:


Hej Nina

Sånglyriken är den äldsta litteraturformen och Dylan har som dess i särklass främsta företrädare, haft ett enormt inflytande på generationer av författare, poeter, dramatiker etc. Ett berömt citat kommer från Beckett som sa sig inte kunna leva utan Dylans sånger (de två brevväxlade ett tag).

Att jämföra med Bowie (en stor artist förvisso) haltar våldsamt, eftersom den litterära nivån inte är jämförbar överhuvudtaget.

Med vänlig hälsning/Peter


Följ Expressen Kultur på Facebook – så missar du inga nyheter!