Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Förskolan glömmer de blyga pojkarna

"Förskolan är en praktiskt taget enkönad arbetsplats", säger Christian Eidevald, forskare i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet. (Barnen på bilden har ingen direkt koppling till texten.)
Foto: Taras Yakovyn/COLOURBOX

I sommarens intervjuserie på Ungkultursidan presenterar tongivande personer sina tankar om vår tids syn på barn. 

Sven Olov Karlsson möter en forskare som kämpar för allas rätt till en bra förskola – och manlig förskolepersonal.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

– Det pågår en ideologisk kamp kring hur vi ska se på barnen och barndomen, säger Christian Eidevald, forskare i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet. Och den kampen står i mycket kring förskolan.

Men dagens småbarnsföräldrar är väl redan ytterst medvetna om barndomens stora betydelse?

– Ja, vissa. Framförallt de som är ambitiösa personer på alla plan. De backar upp sina barn och sätter dem i förskolor med hög kvalitet. I familjer med små resurser kan barndomen däremot bli torftig på intryck. Som i utsatta förorter, eller i fattiga miljöer i landsorten. Det har blivit en klassfråga. En bra förskola kan kompensera för bristfälliga hemförhållanden. Och på sikt spara in enorma samhällskostnader.


LÄS MER - Helena Granström: Vet Skolverket inget om barns utveckling? 


Vårdnadsbidraget slopades januari 2016, men vad tror du att de innebar?

– Bland annat blev en högre andel av de barn som behöver förskolan mest mycket sämre förberedda för skolan. Både socialt, fysiskt och kunskapsmässigt. Förskolor med hög kvalitet ligger ofta i välbärgade områden, där också högst andel av barnen går i förskola. Förskolor med lägst andel utbildad personal ligger däremot i utsatta områden. Där också lägst andel av barnen går i förskola.

Få män på förskola

Varför jobbar så få män på förskola?

– Det är traditionellt sett en kvinnlig arbetsplats. Att manlig förskolepersonal dömts för sexuella övergrepp på barn komplicerar det också starkt. När en idrottsledare döms utgår allmänheten från att det är en individ det är fel på. Men vid samma slags brott på en förskola misstänkliggörs ibland kollektivet, alla män på förskola. När jag studerade till förskolelärare på 1990-talet var det riktiga häxjakter på män i medierna. Men journalistkåren börjar problematisera det på ett bättre sätt.

Ändå är förskolan fortfarande en praktiskt taget enkönad arbetsplats. Om en man börjar jobba på förskola säger de andra ofta ”Äntligen en man, det har vi inte haft här förut”. Du förväntas stå för en specifik slags manlighet. Om förskolorna hade många manliga anställda så kunde männen ta olika roller. Att barn får möta många olika personer, få många olika förebilder, har mycket större effekt än att de oavbrutet får höra att könet inte spelar roll.

Dessutom har förskola, vård och omsorg enorma rekryteringsproblem. Redan det är skäl till att få män att ta sig an dessa yrken.


LÄS MER - Får ettåringar den närhet de behöver i förskolan? 


Genom satsningar? Eller kvotering?

– Kvotering stoppar diskrimineringslagen och likabehandlingslagen. Jag är ju forskare, så mitt svar är mer forskning (skratt): det har ju hjälpt att visa hur kvinnor har det på arbetsmarknaden. Just nu står andelen män i förskolan stilla i Sverige – eller sjunker möjligen. Å andra sidan avslutar tjejerna skolan med högre betyg, så det är främst de som kommer in på förskollärarutbildningen. Och vi vill ju ha de mest kompetenta. Så jag vill inte säga hälften män, tack.

Mindre genusmedvetenhet med åren

Som förälder upplever jag att vår förskola är mycket genusmedveten. Hur blir det sedan, i grundskolan?

– Tyvärr är de inte självklart lika långt framme. Skillnaden kan vara jättestor. Förskolan har varit intressantare för den feministiska rörelsen. Jag är tacksam att den lagt mycket krut på förskolan: nästan alla barn går där, alltså har insatser stor där betydelse. Nu borde den ta sig an grundskolan också, och idrottsrörelsen, och en rad andra sammanhang för barn. För om ingen tar vid efter förskolan så förspills mycket av arbetet.

De blyga pojkarna glöms bort

Vad är det största missförståndet när det gäller förskolebarn och genus?

– Teorin om könsmaktsordningen. Att män i sig alltid ges toppositioner. Den har styrt hur barn bemöts i förskolan. Pojkar anses ta mycket plats, därför ska flickor ges lika mycket plats. Att synliggöra flickor är jätteviktigt, jag har själv skrivit mycket om det. Men det är dags för nästa steg. För de tysta och blyga pojkarna glöms. I flera studier ser jag att majoriteten av pojkar är ganska tillbakadragna och försiktiga. Men hela gruppen beskrevs utifrån de aktiva. Därför har man jobbat för att tjejer också ska ta plats i förskolan, i samhället, på utbildningar. Det ser vi effekten av i dag. 

Kvinnor är i majoritet på i princip alla högre utbildningar. Och i gruppen som är mest utsatt, lever längst ifrån samhället, är majoriteten män. De förfaller lätt till hypermaskulinitet, utslagenhet och stark ensamhet. Vi måste också bli bättre på att identifiera förskolebarnen som riskerar att bli kriminella eller missbrukare som vuxna. Det kan egentligen redan personalen. Men de verktyg som de har i dag är främst till för att pusha tjejerna. 

- Jag vill att vi ska pusha alla barn.


Sven Olov Karlsson är författare och medarbetare på Expressens kultursida.