Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Förortshatets nya budbärare

Nytorps gärde.
Foto: Dan Hallemar

Per Wirtén ser en ny strid om Stockholm torna upp sig.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

I sin bok om Stockholm, "Den planerade staden", varnade Peter Lundevall, som arbetar på Stadsbyggnadskontoret, redan 2006 för att förtätningspolitiken "kan bli morgondagens motsvarighet till rivningarna på malmarna".

Jag tror han hade helt rätt och att den också kommer utlösa nya almstrider. De första kan anlända när som helst. Det har redan börjat blåsa under träd, på bergknallar och i naturparker. Där kommer medborgare protestera mot politiker och centralbyråkrater som tror att de vet bäst.

Men striderna handlar om mer än bara träd, gräs och stigar.


Under hösten har Dagens Nyheters Stockholmsdel börjat uppmärksamma konflikten, men verkar också valt sida. I flera artiklar, senast i lördags (14/9, ej på nätet), har reportern Anders Sundström blivit stadshusets möjligen oavsiktliga budbärare. Utan avbrott följer hans beskrivningar stenstadsdoktrinens första paragraf: att det som tidigare varit "förort" nu ska förädlas till "riktig stad". Som om Hammarbyhöjden, Rågsved, Tensta och Älvsjös villakvarter inte redan var integrerade delar av ett stadslandskap präglat av olikheter och kontraster.

De strider som nu mullrar loss ifrågasätter inte om staden ska växa - men hur. De handlar om värderingar och samhällssyn. Stadsplanering är gestaltad politisk filosofi.


Stadshuset drömmer om en likriktad stad av gated communities med slutna gårdar, utsmyckad av ekologiskt döda småparker och biltrafik runt varje hus - så kallad kvartersstad. Det är gammaldags, enfaldigt och fantasilöst.

Efter demokratins och jämlikhetspolitikens genombrott byggdes ett helt annat slags stad. Det är den de drömmer om att svepa undan: allmänningarna, torgen, naturstråken, trafiksepareringen, det öppna stadslandskapet där även främlingar kan flanera fritt mellan husen och de kreativt oklara gränserna mellan privat och offentligt. De vill låsa in den vilt behagliga staden.

Är det konstigt om vi som bor i den börjar protestera?

Det avgörande är inte att staden växer, men att den utarmas. Anders Sundström borde lösa biljett till Stadsteaterns lärorika "Betongsafari".