Sist bland porträtten på de medverkande skådespelarna i programbladet finns ett fotografi av pjäsens polske dramatiker Witold Gombrowicz. Året är 1939, han är 35 år, en prydlig ung man med rakknivsvass sidbena.Fotografiet sitter i passet som snart ska ta honom i landsflykt till Buenos Aires – detta år då Polen invaderas av Nazi-Tyskland. I Latinamerika ska han leva i obemärkt armod tills han återupptäcks på 1960-talet. Hans uttryck på fotografiet präglas av ett slags behärskad bestörtning med munnen lätt krökt av vämjelse.
Några år tidigare skrev han pjäsen ”Iwona” eller ”Yvonne” som den envist kallas i väst. Historien liknar en mycket, mycket otäck Bullens brevfilm där en formlöst menlös och envist tigande ung kvinna av en slump blir lekboll och katalysator för ett malligt litet kungahovs alla infall och utfall. Till den som tror att Gombrowicz bara är en gammal europeisk gubbe att ignorera, invänder jag, tvärtom han är just så evigt ung som på passbilden.
TEATER
IWONA - BURGUNDERPRINSESSA
Av Witold Gombrowicz
Regi Henrik Dahl
Översättning Anders Bodegård
Dotterbolagen i samarbete med StDH
Teater Tribunalen, Stockholm
Speltid 2,40 t.
Mattias Andersson på Backa
Hans pjäser lockar den unga teatern, satte TUR-teatern i Kärrtorp på teaterkartan långt före ”SCUM-manifestet” och Iwona/Yvonne gjorde Mattias Andersson på Backa teater i Göteborg till en samtida ”vackra folket mobbar”- variant med klassperspektiv.
Nu på Tribunalen är det gruppen Dotterbolaget i ett samarbete med Stockholms dramatiska högskola och Polska institutet som gästspelar med sin clownvariant i regi av Henrik Dahl och i Anders Bodegårds nyöversättning. Undertecknad som kanske inte direkt varit clownernas bästa vän, måste dock inför denna imponerande föreställning helt lägga ner vapnen. Förlåt alla clowner – här är ni alla fantastiska!
Den visuella inramningen i studenterna Anton Thorssons scenografi och Matilda Hyttstens kostymer är också helt ljuvlig: guld, färger, ridåer, lösbröst, rosetter, fiskpinnar! Och så clownansiktena på hovet och tjänare medan Karin Bergstrands prins Filip, Claes Åströms kung Ignacy och drottning Malgorzata spelad av Camilla Persson alla bär ett slags commedia dellárte-liknande masker som markerar deras högre rang. Trions utspel, publikkontakt och samtidigt djupa allvar och trohet mot pjäsen inspirerar och driver hela ensemblen.
Gombrowicz bärande idé
Och det här formgreppet gestaltar också Gombrowicz bärande idé om Formen med stort F – dessa konventioner, påbud, outtalade meningar, mentaliteter och maktförhållanden som ständigt skapar och skapar om oss. Här har förställningen underrubriken: ”En fascistisk komedi” och det finns en inte alltid helt lyckad frestelse att politisera Gombrowicz, men här har rubriken bäring i avklädandet av fascismens etos.
För där mitt på scenen står hon, Iwona, klädd i laxrosa, med sitt öppna nakna ansikte, närmast stum och orörlig som skyddar hon sin egenart djupt inne i sin kropp. Li Molnar Kronlid fångar exakt alla nyanser i sitt ogarderade spel och vi både förförs och förfäras av den lust hon väcker att vilja skämta, mobba, plåga, förinta…
Man vill binda henne som hund eller sticka henne med nål som prins Filip utropar redan i det första mötet. Iwona väcker all denna skräck och avsky inför det formlöst framvällande ofärdiga inom alla de andra och detta abnorma måste bort för annars ”spelar hon på vår normalitet som en på en liten vasspipa”.
”Iwona – Burgunderprinsessa” (som hon cyniskt utropas till innan hon slutgiltigt förintas) har här på Tribunalen blivit till en ung, fräck och skrämmande uppsättning helt rätt i vår tid. Eller som ett uttryck för de ungas, likt Gombrowicz, vämjelse i vår tid.
Maria Edström är ny teaterkritiker på Expressens kultursida