Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Förlagt ansvar

Ann Heberlein. Foto: Cornelia Nordström
Victoria Lagercrantz skriver ett nytt kapitel i historien kring Heberleinboken. Norstedts Håkan Bravinger var i färd med att ge ut "självmordsboken" och tar Svante Weyler i försvar.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Svante Weyler Foto: Foto: Anna Hållams / Expressen Håkan Bravinger. I augusti 2008 skickade Ann Heberlein inledningen på ett manus till förläggaren Håkan Bravinger på Norstedts. En text som enligt Bravinger var närmast identisk med den som senare kom att bli den mycket omtalade Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (Weyler 2009).
Ann Heberlein undrade dels om texten höll för publicering, dels om den borde publiceras.
- Jag svarade att jag tyckte att det var en viktig text som skulle bli en viktig bok, säger han. Vi var flera på förlaget som läste, men det slutade med att Ann Heberlein valde Weyler förlag i stället.
Bravinger och Heberlein hade en mejlväxling, och träffades.
- Ann var tydlig med att hon skrivit boken i ett närmast psykotiskt tillstånd, men hon betonade att hon diskuterat igenom texten med sin familj och alla som kunde beröras i hennes krets.
- Hon förde ett klokt resonemang kring textens etiska dilemma. Jag upplevde att jag mötte en insiktsfull person som klarsynt diskuterade sin text, och som ville publicera den. Därför såg jag inget publicistiskt eller etiskt problem med att ge ut boken.
Håkan Bravinger har kontaktat Heberlein efter bokutgivningen och gratulerat henne.
- Jag anser fortfarande att hennes bok är väldigt viktig, säger han.
I nya boken Ett gott liv, som ges ut av Albert Bonniers förlag, är Ann Heberlein starkt kritisk till hur Svante Weyler hanterade situationen. Hon beskriver hur hon i ett tillstånd av akut psykisk sjukdom - och lockad av ett förskott - skriver under bokkontraktet och sen uppmuntras att marknadsföra sin bok.
I intervjuer den senaste veckan har hon sagt att hon inte ångrar boken - men att hon ångrar att den gavs ut när hon var psykotisk, som hon uttrycker det, och att Weyler borde ha beordrat henne vila.
Weyler, som i boken kallas "förläggaren", menar att det är orimligt att han skulle ha kommit fram till något som varken Heberlein, hennes familj eller psykiater gjorde.
- Ann Heberlein måste ta ansvar för sina handlingar, säger han. Bara ett exempel - jag har kvar mejl där hon kommer med egna förslag på fler journalister hon ville träffa, utöver dem vi bokat in när vi marknadsförde boken.

Håkan Bravinger har svårt att se på vilket sätt Weyler skulle ha brustit i ansvar.
- Jag gjorde kort sagt samma bedömning som han - och det tycker jag är viktigt att påpeka i den debatt som nu följer efter boken. När Ann Heberlein beskriver Svante Weylers tabbar ser jag nästan bara engagerat förläggeri. Någon som vill att författaren ska känna sig sedd och som vill att hennes bok ska sälja. Precis en sådan förläggare som alla författare drömmer om.
- Sen tycks både författare och förläggare kommit till en punkt där marknadsföringen tog för mycket kraft från de båda. Där borde förläggaren ha sagt att det räcker, nu tar vi en paus. Men det är så lätt att säga i efterhand.
I en intervju i Dagens Nyheter säger Heberlein att hon vill diskutera medieklimatet vi lever i - där det finns ett stort sug efter autentiska berättelser.
Håkan Bravinger välkomnar den diskussionen:
- Den är oerhört viktigt. Vi har haft debatter utifrån böcker av Carina Rydberg, Maja Lundgren, och nu senast Karl Ove Knausgård. Men Ann Heberlein för inte in något nytt intressant i den debatten. I stället polariserar hon, och låter sin förre förläggare klä skott och ensam spela huvudrollen i skildringen av medieklimatet.

Ann Heberlein reflekterar i Ett gott liv över om hon är ute efter hämnd på Weyler. Borde hon kanske ha utelämnat honom ur berättelsen? Hon svarar själv: "Jag tror inte att det går. Jag tror inte att jag vill det. Berättelsen om min förläggare och mig är inte bara en berättelse om den här författaren och just den här förläggaren. Det är en berättelse som berör en mängd andra berättelser och som vill ställa frågor om ansvar, ja faktiskt."
Håkan Bravinger:
- Problemet är att hon tycks ointresserad av att ens försöka besvara de här frågorna om ansvar. Förläggaren pressade henne för hårt och hon ångrar att boken kom ut för snabbt. I så fall tycks hon inte ha tagit lärdom, eftersom de sista daterade styckena i den nya boken är från augusti i år. De måste ha redigerats snabbt för att hinna i tid till tryckeriet. Varför? Är det för att den ska synas så bra som möjligt i det medieklimat hon vill ifrågasätta? Det gör mig orolig. Kommer hon att ångra sig igen? Kommer i hennes ögon snart ytterligare en förläggare ha svikit henne?
Expressen har sökt Ann Heberlein samt hennes nuvarande förläggare Martin Kaunitz på Albert Bonniers förlag, men de har avstått från att kommentera Håkan Bravingers synpunkter.
Heberlein skriver i nya boken att hon vill ställa frågor om ansvar och förläggarens roll - är det då inte viktigt att ni är med och diskuterar?
- Jag står mitt på bokmässan i Frankfurt. Du har fått ditt svar, vi vill inte kommentera, säger Martin Kaunitz.

Victoria Lagercrantz
kulturen@expressen.se

Victoria Lagercrantz är frilansjournalist.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!