Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Författarnas favoriter till Nobelpriset i litteratur

Expressens litteraturkritiker om Nobelpriset i litteratur som delas ut i dag.
Olga Tokarczuk och Peter Handke, 2018 respektive 2019 års Nobelpristagare i litteratur.Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT

Vem borde få Nobelpriset i litteratur?
Expressen Kultur frågade ett antal framstående författare och kulturpersonligheter.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

1. Vem hoppas du får årets Nobelpris i litteratur?

2. Vilken är din favoritbok av en Nobelprisbelönad författare?

 

Patrik Lundberg.Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Patrik Lundberg, författare

1. Han Kang. Hennes säregna prosa rör sig sömlöst mellan genrer, som en ingefära växer nästan. Romanen ”Levande och döda”, om massakern i Gwangju, är bland det starkaste jag någonsin läst.

2. Bob Dylans ”Highway 61 revisited”. Skoja. Nej, jag kan omöjligen välja. Men kan konstatera att ”Berättelse om ett liv” av Peter Handke berörde mig långt ner i rötterna.

 

 

Hanna Nordenhök.Foto: OLLE SPORRONG

Hanna Nordenhök, författare och kritiker

1. Som vanligt säger jag Friederike Mayröcker.

2. ”Onåd” av J.M. Coetzee, och ”Molloy” av Samuel Beckett.

 

Alex Schulman.Foto: JESSICA GOW / TT NYHETSBYRÅN

Alex Schulman, författare

1. Ian McEwan. Jag tycker helt enkelt att han är en stor berättare, och hans böcker skakar ofta om mig. Jag glömmer aldrig när jag första gången läste öppningen i ”Kärlekens raseri”, med luftballongen som sliter sig. Jag har sedan dess försökt hitta en scen som slår den i litteraturen, men jag vet inte. Jag tror inte det finns något som kan mäta sig med den, överhuvudtaget. Den är perfekt.

2. Den som levt klart längst i mig är ”Aniara” av Harry Martinson. Den kan fortfarande göra mig ledsen – sorgen i att vara människa, ledan, meningslösheten, det äckliga i att finnas till. Och så plötsligt glimmar den till och blir så otroligt vacker.

 

Ebba Witt-Brattström.Foto: OLLE SPORRONG

Ebba Witt-Brattström, litteraturvetare och författare

1. Den vietnamesiska författaren, och dissidenten, Duong Thu Hu'o'ng. Född 1947 tillhör hon den generation som (inte alltid) överlevde sju år vid fronten i Det amerikanska kriget (som vi kallar Vietnamkriget). Hennes episka realism – med symbolisk överväxel – fångar oförglömliga människoöden som kämpar för överlevnad i ett krigspräglat land.

I beskrivningen av kommunismens inverkan på folket – inklusive melankolin, ödestron, dödsbesattheten, liknar hon Svetlana Aleksijevitj.

Huong debuterar 1985 och i författarskapet vill jag särskilt lyfta ”Memories of a pure spring” (2000), ”No man's land” (2002), och den till svenska översatta ”Roman utan namn” (1991).

Hon lever i exil, i Paris.

2. Svår fråga, det finns många favoriter, dock ej Peter Handke. Svarar Imre Kertész ”Mannen utan öde” (1975). Berättelsen om en vanlig fjortonåring som knappt överlever Auschwitz glömmer man aldrig. Läsaren inser vad som är antisemitismens rätta ansikte.

 

Therese Bohman.Foto: THEO ELIAS LUNDGREN

Therese Bohman, författare och kritiker

1. Jag svarar som vanligt Michel Houellebecq, som måste få Nobelpriset i litteratur förr eller senare eftersom han helt enkelt är den mest relevanta samtida författaren. Han tar ett helhetsgrepp på den västerländska kulturen och dess tillstånd och säger något relevant om både samhället och individerna i det. Och om kärleken, ensamheten och människans ömklighet, samtidigt som han är något så ovanligt som genuint rolig att läsa.

2. Det måste bli Ernest Hemingways ”Edens lustgård”, eftersom den ändrade allt för mig: fick mig att förstå vad stil är, fick mig att våga läsa en helt ny typ av litteratur, lade grunden till ett helt estetiskt universum. Hemingway är den författare som haft störst betydelse för mitt eget skrivande, och ”Edens lustgård” är nog den bok som haft störst betydelse för mitt läsande. Och så måste jag peta in Thomas Manns ”Döden i Venedig” också, eftersom den liksom ständigt är närvarande i mig, både som ljuvlig läsupplevelse och som inspiration i sin nästan mytologiska uppbyggnad. 

 

Lydia Sandgren.Foto: Hanna Brunlöf Windell

Lydia Sandgren, författare

1. Jag har egentligen läst nu levande författare alltför lite för att ha en kvalificerad åsikt i den frågan, men jag skulle trots allt säga Joyce Carol Oates – för lång och trogen tjänst. Hon må vara ojämn, men hennes livsverk vittnar om lojalitet med den särskilda uttrycksform som skönlitteratur i sina bästa stunder kan vara.   

 2. ”Bergtagen” av Thomas Mann. Ibland undrar jag varför. Det var en mödosam och bergsbestigningsbetonad läsupplevelse. Men på något mystiskt sätt kom romanen att leva inom mig, och den gjorde min värld större. 

 

Stig Larsson.Foto: ANNA-KARIN NILSSON / EXPRESSEN

Stig Larsson, författare

1. Det vore väldigt roligt om James Ellroy fick priset. John le Carré borde också få det. 

2. Patrick Modiano är den som jag läser om mest av de senaste årens pristagare. ”Villa Triste” framför allt, men även hans senare böcker. Sen är också Peter Handke och Alice Munro författare som jag ofta läser om. 

 

Av Kulturen