För Sverige är EU en grisfest på hotellet

Per Wirtén.
Foto: Sofia Runarsdotter / Albert Bonniers
Per Svensson.
Foto: WEYLER FÖRLAG

Efter två böcker om Europa vänder sig Per Wirtén i ”Mitt hemland” mot Sverige.

Per Svensson finner en briljant bok, som både är analytisk och poetisk.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. I november 1994 hölls den rådgivande folkomröstningen om svenskt medlemskap i EU. Per Wirtén ringar in den dåvarande debatten med hjälp av två svenska filmkomedier; ”Äppelkriget” och ”Sällskapsresan”. 

Å ena sidan HasseåTage-idyllen som nu riskerade att slukas av giriga kapitalister som bröt på stöveltyska. Å andra sidan Lasse Åbergs karikatyr av ett land som, med Wirténs formulering, var ”på flykt från sig självt”, som hade tröttnat på det novembergrå Systemet och längtade efter lössläpptheten på Pepes Bodega.

Foto: Albert Bonniers

Men, och det är själva poängen i den genomgång av svensk EU-historia Wirtén gör i sin nya bok, denna längtan ut i Europa, var villkorad. Det fanns ett förbehåll som ryms i den fråga som utgör andra hälften av titeln på Åbergs charterfars: ”Sällskapsresan eller Finns det svenskt kaffe på grisfesten?”

Om Sverige ska ansluta sig till Europa så förutsätter det att Europa först ansluter sig till Sverige.

Det var i decennier utgångspunkten för Sveriges relation till den europeiska gemenskapen. Per Wirtén argumenterar övertygande för att det nog fortfarande är det. Gärna grisfest, men bara om kaffet är svenskt.

Ur ”Äppelkriget”.
Foto: JAN DELDEN / TT NYHETSBYRÅN
Under inspelningen av ”Sällskapsresan”.
Foto: Olle Wester/EXP/TT / TT NYHETSBYRÅN

”Mitt hemland. Ett utanförskapsområde”, beskrivs av författaren själv som den tredje och avslutande delen i ”en helt oplanerad trilogi om Europafrågan”. Första delen är reportageboken ”Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater” från 2017.  Den andra delen kom så sent som förra året, ”Europa, ständigt detta Europa. Elin Wägners förlorade kärlek”. 

I ”Mitt hemland”, skriven under de stängda gränsernas och ”självisoleringens” år vänder Per Wirtén blicken inåt, mot det egna landet och den egna historien. Det är en briljant bok, en lika engagerad som elegant syntes av genrer och stilarter; både analytisk och poetisk, både sökande och polemisk. 

Den essäistiska historiken över Sveriges relation till efterkrigstidens Europa-projekt (EEC, EG, EU) varvas med självbiografiska fragment och interiörer från ett land som inför ett i bokstavlig mening gränslöst hot, ett muterande virus, än mer envis biter sig fast i sin exceptionalism, sin särart, ”den svenska modellen”.  Allt detta på bara drygt 150 sidor; kompakt men samtidigt luftigt och syrerikt. 

Det är en briljant bok, en lika engagerad som elegant syntes av genrer och stilarter; både analytisk och poetisk, både sökande och polemisk.

Drömmen om ett enat Europa har i många europeiska länder vårdats av vänstern. Per Wirtén lyfter fram den belgiske socialisten Paul-Henri Spaak som 1948 slog fast att den demokratiska socialismen bara var möjlig i ett förenat Europa. Med en underton av resignerad desperation ställer Wirtén sedan bokens grundläggande fråga: ”Varför ska den slutsatsen vara så svår att förstå i just mitt hemland?” 

I Sverige har EU-motstånd tvärtom varit ett närmast obligatoriskt inslag i varje auktoriserad vänsteridentitet. Under 1970-talets vänstervåg blev ”EEC” en synonym för rovgirig imperialistisk monopolkapitalism, den som strävade efter att skövla äppelriket. Det fick paradoxala konsekvenser: ”De som låg längst till vänster i landet, maoisterna, var samtidigt de mest benhårt nationalistiska.”

Suggestivt manar Per Wirtén fram bilden av sin skoltids Sverige, det tidiga 1970-talets redan spruckna folkhem, ett land inbäddat i vit tystnad, en snöfästning som ängsligt värnade om den sociala modernism som under de första efterkrigsdecennierna fått Sverige att gripas av en, trots allt inte helt omotiverad, hybris. Europa? Vad har vi att lära av Europa? Europa borde lära av oss!

Wirtén listar ett antal tänkbara delförklaringar till att hans hemland blev ”ett utanförskapsområde” där det vurmades för ett ”utanförskap” som uppfattades som ”ett ovanförskap”. Freden. Storföretagen. Välfärden. Välståndet. Många förklaringar, men inget heltäckande svar, konstaterar han.

Europa? Vad har vi att lära av Europa? Europa borde lära av oss!

Och som Sydsvenskanskribenten Per T Ohlsson visade i sin bok, ”Gudarnas ö - om det extremt svenska”, publicerad 1993, året före EU-omröstningen, odlades föreställningarna om den svenska exceptionalismen långt innan svenskarna blev rostfria och fick ATP. Christopher Jacob Boström, statsfilosof i 1800-talets Sverige, kunde häpna över hur ”förunderligt rätt allting är i Sverige”.

De politiker som har vind i kapporna i dag häpnar snarast över motsatsen: hur förunderligt illa det står till i landet. Men också de förvaltar det arv Per Wirtén synliggör i sin bok, föreställningen om ett undantagsland som gör klokast i att sluta sig kring sig själv, hålla utlänningarna kort och ”stärka gränsen!”

Det finns därför mycket som talar för att den dystra profetia boken mynnar ut i kan komma att förverkligas: Ett land som långsamt glider bort från den europeiska union det egentligen kanske aldrig varit en del av.


Av Per Svensson

Per Wirtén är medarbetare på Expressens kultursida. Därför recenseras boken av Per Svensson, författare och kulturskribent på Dagens Nyheter.


SAKPROSA

PER WIRTÉN

Mitt hemland. Ett utanförskapsområde

Albert Bonniers förlag, 160 s.


”Tycker de verkligen att alla ska ha det lika bra?”

KULTURKRIGET. I Expressens nya tv-program ”Kulturkriget: Hemma hos” åker Daniel Sjölin hem till landets intellektuella på jakt efter de sju dödssynderna.

Hos författaren Lena Andersson i Tensta hittar han vreden. 

– Jag var ofta arg som liten, säger hon. De kallade mig Lilla My.