Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Fnissigt lycklig över "Min lilla syster kanin"

GOLVAD. Det är inte så lätt att passa lillasyster.

Ulf Nilsson.

Ur "Lilla syster Kanin".

Hanna Nordenhök ser Dockteatern Tittuts nytolkning av klassikern "Min lilla syster Kanin".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

DOCKTEATER

MIN LILLA SYSTER KANIN

Efter en berättelse av Ulf Nilsson

Regi Sophia Segrell

Dockmakare Lisa Kjellgren

Dockteatern Tittut, Stockholm

Ålder 2-6 år

En kaninhåla som går att vända ut och in, släktporträtt på väggen som får liv och suger och smackar på de långa kaninöronen, tjafsiga rävar med överdimensionerade svansar, en bajsig kaninbebisblöja – i Dockteatern Tittuts version av Ulf Nilssons och Eva Erikssons bok gör varje detalj helheten.Så fyller också teatern 40 år med en nytolkning av samma pjäs de gjorde succé med då de startade. Kombinationen av ett bra manus och Sigyn Stenqvists finurliga scenrum vars dova, naturnära färger – liksom de sympatiskt lite baktunga kaninfigurerna – låtit sig influeras bara precis lagom av Eva Erikssons illustrationer, lovar gott redan från början.

Oförminskad uppmärksamhet

Barn älskar ju att känna igen sig i böckerna som de har läst om och om igen, men något måste också till för att göra överflyttningen mellan formspråk motiverad. Jag tolkar min egen och barnens oförminskade uppmärksamhet i publiken runt mig under föreställningens knappa 40 minuter som att det är precis vad som sker.

Man blir fnissigt lycklig

Dockskådespelarna Stina Gunnarsson och Malin From har en perfekt känsla både för att skapa laddning i spelet mellan sig och i precis rätt ögonblick rikta sig utåt mot barnen och hörsamma och använda deras gensvar. Man blir fnissigt lycklig av Froms gestaltning av Lisa Kjellgrens dockversion av lillasyster Kanin, som ska passas av sin snälle och lite koleriske storebror, spelad av Gunnarsson.

Lillasysterligt besvärlig men lätt att göra glad med storebrorspussar liknar hon sin litterära förebild på pricken. Det finns något smittande över denna kaninbebis, beslutsam och bestämd och levnadsglad på bebisars självklara vis.

Liksom över Gunnarssons studsiga och nerviga brorsa, på helspänn inför det stora ansvaret att vara lillasystervakt och samtidigt, på stora barns vis, ständigt konfys inför det mindre barnets liksom redan främmande bebisaktighet. En fin och medryckande föreställning, med andra ord.

 

Hanna Nordenhök är kritiker på Expressens kultursida.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook så att du inte missar några texter.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!