I samtidens offentlighet borde fler stilistiskt begåvade teologer ta plats. Jag efterlyser kyrkfolk som skriver och talar utan att styras av vad ledningen för det egna samfundet tycker, eller av vad "människor vill ha". Vi behöver kort sagt fler som Joel Halldorf.
Hans civilisationskritik är tydlig nog att provocera men han söker aldrig konflikt. Hans hållning är vänlig, utåtriktad, nyfiken, intellektuell, social. När han skriver om populärkultur försöker han inte att flörta med massorna, det handlar om uppriktig förståelse. Vad är det för nerv i vår samtid som "Mad men" kommer åt? Hur kan någon missa det bibliska med Harry Potter? Varför är vi så ärketrevliga på Facebook? Läs och se.
Halldorfs ärende i "Kyrkan på torget" är inte att frälsa alla. I stället vill han vara en av många röster i en pluralistisk gemenskap där vi behöver tala med varandra. Han konstaterar själv att religiös fundamentalism, radikal ateism och ängslig konsensus-längtan lägger hinder i vägen för detta samtal.
Hänvisar till påven
Försöker du göra alla nöjda kommer någon inte att gilla det, se där ett motto att följa för oss som verkar i politik, kultur eller kyrka. Under dessa tre rubriker - "Politik", "Kultur" och "Kyrka" - sorterar de korta texterna i Halldorfs klippbok. Ofta hänvisar han till påven Franciskus I, en kyrkoledare som väcker respekt hos nästan alla men knappast genom att göra alla nöjda.
Pampar som har mist sina privilegier uppskattar honom inte, och många med mig vill att han ännu mer aktivt tar itu med romersk-katolska kyrkans avarter. Samtidigt är han ett konkret föredöme. Han visar i handling vad kristen tro kan vara.
Aborter och homosexualitet
Halldorf själv har väckt rabalder i det frikyrkosamfund han tillhör, genom att hävda det obegripliga och överspelade med förbud mot homosexualitet. Det sekulära Sverige utmanar han genom uppfattningen att barnmorskor som inte vill genomföra aborter bör ha samvetsfrihet.
Både Svenska kyrkans miljöarbete och Ebba Busch Thors politiska karriär anförs som exempel på vad religion kan och ska vara. Det lär reta folk till både höger och vänster bland dem som hävdar att kyrkan bör vara opolitisk. Kyrkan har inte en politik, enligt Halldorf, den är politik.
Det är inte oskyldigt. "I Mellanöstern skedde religiösa revolutioner, i USA bestämde de evangelikala vem som skulle bli president". Så står det i "Kyrkan på torget" och jag önskar att Halldorf hade utvecklat och problematiserat det. I stället överlåter han åt läsaren att göra sina egna värderingar.
Religion är politik
Är religionen överhuvudtaget politik, om man frågar mig? Ja. I bästa fall är den politisk på samma sätt som poesin. Den är en tillflykt och ett verktyg oavsett andra strukturer. Den är platsen där botten i mig är botten också i andra, för att tala med mystikern Gunnar Ekelöf - även han i högsta grad politisk, men omöjlig att inordna i gängse politiska system.
Det, enligt mig, bör kyrkan och religionen också vara. Gud försvinner ur bild om samfunden blir politiska genom att fungera som lobbyorganisationer eller avstamp för karriärer.
Maria Küchen
Joel Halldorf är medarbetare i Expressen Kultur. Därför recenseras "Kyrkan på torget" av Maria Küchen, författare och kritiker i Sydsvenskan.
Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.