Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Flator med förflutet

Brundin & Bugge.
Anna Hellgren ser två feministiska ikoner från 80-talet återuppstå på scen och i bok.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FAKTA

ANNA-LENA BRUNDIN och LILL-MARIT BUGGE | Marja och Agneta – the story of true love | Charlie by Kabusa, 218 s.
COOL - ÅTERKOMSTEN | Anna Lena Brundin och Lill-Marit Bugge | Boulevardteatern, Stockholm | Speltid cirka 2.40 t.

På mitten av 1980-talet upptäckte SVT Anna-Lena Brundins och Lill-Marit Bugges skruvade kabaré Cool i Berlin och ingenting var längre som förut. Med den från Stockhomskrogen direktsända ”rockshowen” Daily Live blev de Nancy och Carina med hela svenska folket.
Deras programledaralteregon svor, visade brösten och var allmänt obegripliga. Andra figurer, som den aggressiva finska poetkvinnan Marja och hennes kuvade partner och medmusikant Agneta, spottade manshatardikter och spelade blockflöjt alltmedan cigarettröken låg tung över borden där dåtidens populärkulturella avantgarde fick våldsamma drifter med de tidstypiska föreställningarna om Konsten och Kvinnan serverade till groggen.
Själv, det ska sägas direkt, är jag lite för ung för att ha några beständiga minnen av Daily Live. Däremot minns jag SVT-uppföljaren Barbarella Live från 1991, inte minst eftersom den spelades just live på min hemstad Norrköpings kanske mest berömda plats, nattklubben Palace.
Nu, 30 år efter att de träffades i Lund och kultförklarade, är de tillbaka med en bok om det äkta paret Marja och Agneta, en samlings-dvd från Daily Live och showen Cool – Återkomsten på Boulevardteatern i Stockholm.
Marja och Agneta – the story of true love lever upp till löftet om att vara en skruvad berättelse om kvinnorörelsens utveckling de senaste 30 åren. Den som släpper tveksamheten inför stereotypiseringarna av finnar – supandet, svärandet, den ihopbitande tystnaden – har riktigt roligt i sällskap med storblommiga kvinnokollektiv, feministisk barnuppfostran och backstagedrickande på Pride.
Och det är svårt att motstå den svindlande kärlekshistorien mellan de två exilfinskorna och deras kampfyllda vardag i utkanten av Stockholms anarkafeministiska miljöer.

Lite värre är det med Cool – Återkomsten. Den som vill vara elak kan undra huruvida föreställningen egentligen mest är ett sätt att sälja de böcker och dvd-skivor som exponeras flitigt från scenen. Skämt om hur jobbigt det är när söner flyttar hemifrån eftersom det plötsligt blir omöjligt att sätta på tv:n utan deras fjärrkontrollexpertis känns nästan ovärdiga.
Annat är det med dansnumren. Här visar Brundin och Bugge att de besitter ett tidlöst komiskt och fysiskt geni.
Och filmerna med de båda kvinnorna som i lantliga miljöer iförda baddräkt, gummistövlar och 60-talsglasögda hårmanar dyker upp på scenväggen då och då – och som för varje gång parar lite mer våldsamhet med sitt åmande och sexklubbslika rörelsemönster – är fantastiska.
Att föreställningen i övrigt mest fungerar som en nostalgitripp för dem som var med när det begav sig och påminner oss andra om hur feministiskt annorlunda Sverige ser ut idag är förmodligen ofrånkomligt.
Det sistnämnda är ett faktum som Brundin och Bugge ska ha all heder i världen för.

Anna Hellgren
kulturen@expressen.se

Fotnot. Cool - återkomsten spelas till 27 oktober.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!