Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Finns det fortfarande män som är såhär?

Lennart Jähkel och Cecilia Nilsson i "Århundradets kärlekskrig" av Ebba Witt-Brattström i dramatisering av Nora Nilsson.
Foto: Sören Vilks
Andreas Kundler, Lennart Jähkel, Ann-Sofie Rase, Cecilia Nilsson och Daniel Nyström i "Århundradets kärlekskrig".
Foto: Sören Vilks

Vackert och skojigt – men det vardagliga våldet skaver. 

Jenny Aschenbrenner rycks med i "Århundradets kärlekskrig" på Kulturhuset Stadsteatern.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Punktromanen som Ebba Witt-Brattström gav ut kort efter sin egen skilsmässa, den var lite som besvärjelse. Ett skoningslöst och grundligt ältande, framlyft som litteratur och därmed kanske lite oskadliggjort. 

Men som teater? 

En kunde ha gjort något innerligt och utlämnande om kärlekens sårigaste stadium. Men Nora Nilsson, som både regisserat och dramatiserat, har istället brutit upp närheten mellan text och upplevelse. Hon har spridit ut tvåsamheten på sex skådespelare, tre män och tre kvinnor som med sina olika uttryck, röstlägen och kroppsspråk förenas i kampen mot varandra. 

Det är ett genidrag. 


LÄS MER: Ebba Witt-Brattström tar strid för kvinnorna i "Århundradets kärlekskrig" 


Lennart Jähkel och Cecilia Nilsson

När Lennart Jähkels och Cecilia Nilssons tomma turer i grälet runt köksbordet i inledningsscenen bryts av Ann-Sofie Rases och Andreas Kundlers snäppet mer engagerade hatiskhet och till sist Daniel Nyströms och Gizem Erdogans vilja att skapa kaos, lyfter enskildheterna i just denna specifika skilsmässa. Får den att spraka av den eviga kampen mellan makt och kärlek, anpassning och frihet och ja – män och kvinnor. 

Det är ett förbluffande otidsenligt patriarkalt as som ”Århundradets kärlekskrig” skildrar, finns det fortfarande män som är så där, utan att ens skämmas? Tydligen. 

Dessutom har Nora Nilsson gett sin ensemble kroppens uttryck att leka med, låter dem här och var pressa situationernas stämningslägen ut i kroppens alla vrår och skapar slapstick, comic relief. 

Som när de alla pressar in sig i en mycket liten vardagsrumsbit utskuren ur kulissen och där nästan går under av klaustrofobi, tills Ann-Sofie Rases rollfigur flyr i panik och rusar som en instängd råtta inuti kulissens tunna väggar. Det är skoj. Eller när Andreas Kundlers rollfigur släpper loss sin inre kulturman och framför en flera minuter lång monolog där allt som sägs är ”bla bla bla bla”.


LÄS MER: Ebba Witt-Brattström: "Jag borde ha lyssnat på dig, Beyoncé!" 


Kulturmannen och kulturkvinnan

De där eruptionerna av knasighet behövs för att bryta upp den ström av vittnesmål från ett äktenskaps sluttamp som ibland tenderar att bli alltför geggiga, alltför personliga utan att personerna som uttalar dem visar sig. Då blir dramat som ett litet kikhål in i en högst begränsad del av mänsklighetens mycket särskilda sorts kärlekskrig, där makt, prestige och yrkesrelaterad avundsjuka är lika bärande som sex, disk och omsorgsbrist.

Fast just när jag tänkt så vänds perspektivet och landar i en ljuvligt knölig pardans mellan Cecilia Nilsson och Lennart Jähkel och det blir angeläget igen – komiskt, sorgligt, vackert. 

Våldet skaver i "Århundradets kärlekskrig"

Men så finns våldet där. Uttalat som en erfarenhet, han slår henne, men aldrig på allvar adresserat. 

Går det att se våld som bara ytterligare ett sätt att plåga varandra på inom tvåsamhetens stängsel? Är inte våld en absolut gräns som förändrar allt när den överskrids? Frågorna rörs vid bara lätt, de ligger kvar och skaver.

Det är ett en och en halvtimme utbrott snarare än analys som Nora Nilsson skapat. En bitvis fängslande, bitvis monoton, dykning ner i kärleksslutets smutsigheter som inte fegar ur utan stannar kvar mitt i skilsmässans vansinnigheter och försöker gestalta dem med alla medel.


Teater

Århundradets kärlekskrig

Av Ebba Witt-Brattström

Regi och dramatisering Nora Nilsson

Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

Speltid 1.25 t.


Jenny Aschenbrenner


Ebba Witt-Brattström är medarbetare på Expressens kultursida. Pjäsen recenseras därför av Jenny Aschenbrenner, kritiker i Svenska Dagbladet.