Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Filmen "Siv sover vilse" är ett eldprov

LUGNET FÖRE STORMEN. Cerisia (Lilly Brown) och Siv (Astrid Lövgren) i "Siv sover vilse". Foto: SF
Bild ur boken. Foto: Pija Lindenbaum

När Siv ska sova över hos Cerisia får hon gå igenom ett skrämmande eldprov.

Martina Montelius ser den avancerade filmatiseringen av Pija Lindenbaums bilderbok.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TEATER

SIV SOVER VILSE

Efter Pija Lindenbaum

Regi Catti Edfeldt

SF

Ålder Barntillåten

Först blir jag aningen nervös där jag sitter bredvid min sjuåriga dotter i biosalongen. Hon är kvillrande glad över att vi går på bio, med popcorn och allt - men "Siv sover vilse", baserad på Pija Lindenbaums bilderbok och regisserad av Catti Edfeldt och Lena Hanno Clyne, är ingen särskilt glad film, visar det sig.

Karin Myrenberg Fabers scenografi är en saga i sig, med färger som lyfter Lindenbaums teckningar från boksidorna, levande tavlor med hisnande perspektiv. Kostym och foto skapar en stämning som man lätt blir uppslukad av. Berättandet tar tid på sig, som det gör i kvalitetsfilmer. Bit för bit lär vi känna lilla vanliga Siv, och genom hennes blick den ovanliga Cerisia, som är van att bestämma över allt och alla.

Avancerat vuxenspråk

Den relationen kan vilket barn som helst känna igen: ett barn som tar kommandot, och ett annat som förr eller senare måste säga stopp. Men den är konstnärligt förhöjd, berättad på avancerat vuxenspråk, som om den inte vore tillräckligt intressant i sig.

Siv får sova över hos Cerisia, och den underlandslika värld hon hamnar i frilägger både all rädsla och allt mod hon bär på. Lindenbaums skildringar av barns känslor är briljanta; viljan att få vara i fred, behovet av att trösta, dåligt samvete, rädsla. Men böckerna ligger alltid tätt mot vardagen, det alldeles vanliga. Det gör inte den här filmen.

Ett marsvin som stöd

Cerisias familj är mystisk, med en sprakande mamma, en dolsk pappa och en liten farmor som behöver hjälp att somna. Den stora hunden har en bula på huvudet, som en cancertumör. Cerisia snappar åt sig lappen med Sivs pappas telefonnummer, och Siv drömmer att hon rör sig genom den stora våningen i jakt på Cerisia, som plötsligt är borta.

Till stöd har hon familjens marsvin, som transformerats till hennes egna gosedjur och börjat tala och bråka. Hon möter Cerisias föräldrar (som skrattar ut henne), hon tvingas gå in till Cerisias skrämmande storebror och sno ett plåster, samt domptera ett överdimensionerat rum och en oberäknelig dammsugare. Det är ett eldprov hon går igenom, till suggestiv musik och skräckblandat vackra effekter.

Ny och främmande

Barnen bakom oss i salongen är stundtals rastlösa, men dottern släpper inte duken med blicken. Däremot håller hon då och då handen över min mun, som hon gör när hon ska sova.

Hon blir trygg av att känna hur jag andas, har hon förklarat. Filmen skrämmer henne lite. Dock: när den är slut frågar hon om vi kan se den en gång till. Varför? Kanske för att den var så ny och främmande.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!