Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Vi måste prata om att Skam håller på med fatshaming

Chris (Ina Svenningdal), Eva (Lisa Teige), Sana (Iman Meskini), Vilde (Ulrikke Falch) och Noora (Josefine Frida Pettersen). Foto: SVT/NRK
Chris (Ina Svenningdal), Noora (Josefine Frida Pettersen), Eva (Lisa Teige) och Vilde (Ulrikke Falch) i Skam. Foto: / SVT/NRK

Rollkaraktären Chris framställs schablonartat som skolgårdens tjockis i den populära tv-serien "Skam", skriver Nana Håkansson.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Vi måste prata om Skam, och den här gången inte om vilket läppstiftsmärke som Noora bär, hur hon nu har bytt nyans eller hur vi ska göra för att få hennes look. Inte heller om muslimska Sana som i nuvarande säsong får gestalta hur det är att leva som muslim i ett icke-muslimskt land. Jag vill prata om Chris och varför ingen vill veta var hon köpt sitt läppglans. 

Den norska seriens framgång har förklarats med tusentals timmar av research och timslånga djupintervjuer med norska gymnasister – allt för att så autentiskt så möjligt kunna spegla verkligheten. Igenkänningsfaktorn ligger till grund för serien, mångfald och representation likaså. 

 

LÄS MER – Gunilla Brodrej: Lundell gör sig dum om Skam med flit

 

Skams skapare Julie Andem har genom sina karaktärer med föredömlig fingertoppskänsla skildrat sexualitet, psykisk sjukdom, ätstörningar och religion. 

Ellen Strömberg bloggar om kroppspositivism

Men så är det Chris, som i klassisk fatshaming-anda fyller funktionen som skolgårdens tjockis. Den smålustiga tjejen i stora säckiga kläder finns med på ett hörn, alltid med en klibbig klubba i munnen. När hon väl öppnar munnen gör hon konstiga miner eller bidrar med roliga skämt – hon är clownen som plockas fram för att bekräfta och nyansera de andra karaktärerna. Hon är allt som inte de är. Eller som den finlandssvenska Ellen Strömberg, som bloggar om kroppspositivism under aliaset Blejk, fejt & Fab, uttrycker det: ”Hon är tvärtemot Noora. Som alla älskar och som också framställs som idealet – tunn, frusen och älvlik”. 

Skam har beskrivits som en blandning mellan såpopera, socialrealism och sitcom. Chris är den som står för det sistnämnda. 

Chris sexualitet – ett skämt

Till och med Chris sexualitet är ett skämt. När hon i ett tidigt skede av serien klär av Isak med blicken – ja då skrattar både vi och hennes vänner. Varför skulle han vara intresserad av henne, vem tror hon att hon är? När Chris äntligen får till det är det med en kille som i några avsnitt tidigare har framställts som ett creep. Och medan hennes vänners kyssar är heta och romantiska ser det ut som om Chris suttar på ytterligare en klubba. 

Återigen himlar hennes vänner med ögonen och garvar. Visst är det befriande att serieskaparna överhuvudtaget tillskriver henne skamlöshet – hon tar för sig. Men likväl, hon hånas också för det. Och eftersom hon inte är intressant nog får vi aldrig se några fördjupande scener där Chris får prata om hur hon känner, något som är centralt för skildringen av de andra karaktärerna.

 

LÄS MER – Zara Kjellner: Nooras åmande skär i mig

 

Hur en progressiv serie som Skam misslyckats med att skildra seriens enda tjocka person, utan att komma dragandes med gamla stereotyper, är ett mysterium. Kanske finns svaret hos författaren Lindy West, som i självbiografiska "Shrill" skriver om hur hon en dag valde att komma ut som fet. I förra veckans avsnitt av podcasten "This American Life" utvecklar hon under rubriken "Tell me I’m fat" sitt resonemang om hur en fet persons omgivning, innan den feta själv tar upp ämnet, kan låtsas som om fettet inte existerar. För det är enklast så. 

 

LÄS MER – Tara Moshizi: Jag har väntat på Sana i 20 år

 

Och kanske är inte ens "Skam" redo för att prata om fetma. Chris vänner tycker förmodligen att hon borde se över sina mat- och träningsvanor. För det är det folk, inklusive jag, reflexmässigt tänker när de ser en fet person.

Och för att vara krass – porträtteringen av Chris är förmodligen vad skaparna bakom Skam kommit fram till efter att ha hängt på norska skolgårdar, och speglar också hur samhället i stort ser på tjocka. 

Men hur Chris ser på sig själv får vi aldrig veta. 

 

Nana Håkansson är kulturskribent och manusförfattare.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!