Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

The champion Ruben Östlund

Guldgossen Ruben Östlund. Foto: SVEN LINDWALL
Ingmar Bergman fick aldrig Guldpalmen... Foto: GUNNAR SEIJBOLD
...och inte Bo Widerberg heller. Foto: TORBJÖRN GUSTAFSSON

Ruben Östlund har som första svenska regissör sedan 1951 tilldelats Guldpalmen i Cannes.

Jonas Holmberg om en vinnarskalle som nu bara har Michael Haneke kvar att tävla mot.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Det är få regissörer som uppskattar filmvärldens tävlingsmoment så mycket som Ruben Östlund. När snobbigare filmskapare hellre talar om givande publikmöten eller konstnärliga utvecklingsprocesser har Östlund aldrig varit för fin för det rena sportspråket. Under arbetet med sina senaste filmer har han ständigt förtydligat sitt mål: att bli utvald till tävlingssektionen i Cannes. Filmens Champions league.

Östlund har varit öppen med att han har utformat sina senaste filmer med Cannes-bossen Thierry Frémaux i åtanke, men trots denna spekulation i sydfransk smak hamnade både "Play" och "Turist" i sidosektioner utanför huvudtävlan. Så redan att "The square" nominerades var en stor seger. Och sen gick han och vann, för att citera en annan svensk vinnarskalle, hela ”den där jävla Champions”. 

 

 

LÄS MER: Film för finsmakare - Jonas Holmberg tipsar om det bästa på streamingtjänsterna och bio

 

 

Ingmar Bergman vann aldrig

Att vinna Guldpalmen är enormt stort. Ingmar Bergman vann aldrig någon guldpalm. Inte Bo Widerberg heller. Den enda svenska filmregissör som överhuvudtaget vunnit i Cannes tidigare är Alf Sjöberg som vann med både "Hets" (1946) och "Fröken Julie" (1951), och det var under en tid när flera filmer prisades samma år.

Ända sedan den ikonoklastiska debutfilmen "Gitarrmongot" har Östlund varit Sveriges mest intressanta filmskapare. Det har inte alltid varit lätt att svälja hans samhällskritiska tesdriveri, men som ingen annan har han förmågan att hitta kärnan i människors begär och rädslor, och koka ner dem i enskilda scener med exakt filmisk koreografi. Denna förmåga att skapa filmiska experimentlabb där karaktärerna faktiskt lever räcker alltid långt. Och denna gång räckte det alltså hela vägen till scenen på Grand Theatre Lumière där Juliette Binoche och Pedro Almodóvar stod och väntade med palmen.

 

Tävlingsmänniskan Ruben Östlund

Vi som hoppas på fler intressanta Östlundfilmer måste ändå oroas över huruvida det finns något kvar för tävlingsmänniskan Ruben Östlund att spänna prestigebågen mot när han nu har vunnit filmvärldens finaste pris? Det skulle väl vara det att hans förebild Michael Haneke har vunnit två gånger.

 

Jonas Holmberg är konstnärlig ledare för Göteborgs filmfestival och medarbetare på Expressens kultursida.