Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Varför måste kvinnors kroppar fläkas ut?

Janne Danielsson.

I SVT:s två program "Klimakteriet" pratar kvinnor om sina kroppar – igen.

Gunilla Brodrej menar att ett liknande program om mäns problem skulle vara otänkbart.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TV | RECENSION. Vi ska tydligen prata om klimakteriet nu.

Säger DN, säger SVT. Säger mediekvinnorna som just går igenom densamma.

Prata om det jobbiga. Kvinnors bristfälliga kroppar. Hur tokigt det kan bli när man hoppsan inget visste. Det var väl ett jävla tjat.

Alltså kroppen ett varv till. När vi liksom äntligen hade blivit av med den som nummer ett i rummet, den där mytologiska kvinnligheten som vi släpar runt med.

Prata om det.

För att det skulle vara ett tabu. Verkligen? Kan det inte vara så att de som just nu pratar om det, skriver artiklar och böcker och gör tv bara inte har gjort det tidigare i någon form därför att det helt enkelt inte har varit aktuellt. 50 år? Det här var nåt nytt liksom.

Så nu ska vi prata. In med några kändisar för säkerhets skull så att vi som fortfarande är för korkade fattar att kan de, så kan vi. 

Lysande livmödrar

In med Agneta Sjödin, Mia Parnevik och Anna Mannheimer framför lysande livmödrar och ställ frågor om deras prekära kroppsliga belägenhet.

Låt dem bjuda på sig. Låt dem upplysa kommande generationer om vulkanutbrottet som väntar runt hörnet.

Vilket SVT alltså nu har gjort enligt konstens alla regler i Malin Jacobson Båths infotainmentserie “Klimakteriet – det ska hända dig med”.

Hon pratar förtroligt med tittarna medan hon torkar av diskbänken. Sedan intervjuar hon gynekologer, läkare, forskare och kvinnor som nätverkar kring klimakteriet. Ur detta kommer en, förlåt men beskäftig, mix av Fråga doktorn, Aktuellt, Kulturnyheterna och Amelia – för som bonus får man se hur kvinnorna har det hemma. Amelia Adamos vindslägenhet. Malin Jacobson Båths kök. Nåns prunkande växthus, nän annans drömmiga våning i shabby chic.

Lysande penisar

Föreställ dig för ett ögonblick samma upplägg i SVT fast med män. Även män kommer ju i övergångsåldern med minskad testosteronproduktion.

Henrik Schyffert, Christer Sjögren och David Hellenius framför några lysande penisar mot en mörk bakgrund.

Klipp till Jan Guillou om problemen som följer på hans stigande ålder: Nedstämdheten. Gubbmagen. Att inte få upp den. Håravfallet. Prostatan. Hur är det med det där?

Det skulle aldrig hända.

Jan Guillou. Foto: EXPRESSEN / TT NYHETSBYRÅN

Men detta händer kvinnor. Vi ska blotta oss. Både bokstavligt och bildligt. Visa allt.

Visst, det är viktigt att lära känna sin kropp. Inget snack om saken. Och fint att vi nu är så upplysta att flickor verkar ha slutat skämmas när de köper mensskydd. Men nu när det kommer likt propåer om att vi som är fullvuxna måste prata om klimakteriet som om det vore ett samhällsproblem känner jag med varenda fiber i min kropp: Nej. 

Och hur är det med det där förmenta tabut? Amelia Adamo har tjänat pengar på att publicera artiklar i ämnet.

Vi här på Expressen publicerar åtminstone en gång om året en rejäl klimateriegenomgång med handfasta tips. Redan 2014 kom en rejäl antologi i ämnet.

Med det sagt.

Felaktiga råd

Om det verkligen är så illa som beskrivs i programmen att kvinnor får felaktiga råd på vårdcentralerna för att allmänläkare har så dålig koll på klimakteriebesvär. Att kvinnor diagnosticeras med utbrändhet när det egentligen handlar om övergångsåldern (en underbar och hoppfull term). I så fall är det här programmet en sorts livräddare. 

 

LÄS MER – Hunden är klimakteriekvinnans sladdbarn

 

Men det finns en annan, mer betänklig sida av saken. Den som handlar om ett krampaktigt fastklamrande vid kvinnligheten som synonym med liggbarheten. Som bygger ett nytt fängelse åt kvinnan. Inte bara en gång hör jag kvinnlighet nämnas som synonymt med sexighet i tv-programmet. I ambitionen att vara en het puma när östrogenet sinar uppstår uppenbarligen en frustration. 

Åsa Beckman är biträdande kulturchef i Dagens Nyheter. Foto: DN

Åsa Beckman skriver i sin Klimakterietext i DN att hon är omgiven av "väninnor vars män börjar ta långa kaffepauser med elever och inleder mejlväxlingar med yngre kolleger, som blir påkomna med otroheter efter affärsresor, bokmässor och konferenser". Och hon skriver om saknaden av kvinnliga förebilder som "visar hur en mognare sexuell utstrålning skulle kunna se ut". Flera av hennes beklämmande "jag-pratade-med-en-väninna-krönikor" handlar om den omkörda äldre kvinnan som nyss fått frisyren förstörd av vinddraget när hennes man drog i väg med en yngre kvinna. För att så ser det ut i närheten av henne. 

Jag kan inte precis sätta fingret på varför de där texterna retar mig. Kanske för att de cementerar den heteronormativa parhysterin. Och att kvinnans värde alltid ska mätas i relation till män. Men så ser det ju verkligen inte ut för alla. I närheten av mig finns skilsmässor där klimakteriekvinnan möter en annan klimakteriekvinna och startar ett nytt liv tillsammans. I funktionskläder och grova kängor. Med exet som bibehållen vän.

Lik en gubbe

I SVT-programmet vänder Elisabeth Ohlson-Wallin tack och lov en smula på perspektivet. Hon välkomnar och omfamnar förändringen. Kanske blir hon mer lik en gubbe nu. 

Gunilla Brodrej i fjällen. Foto: Privat

Ja. Sexigheten kan man klä på sig. Kvinnligheten med. Den kan ordnas med smink, kläder, eller vad som nu får juicerna att flyta. Men det fina med att inte vara fertil och ha en nyutsprungen förälskelse kring benen är att man får göra precis vad man vill och har lust. Ha en hund, tälta i fjällen, gå i pappakläder. Försvinna hemifrån på bokcirklar, yoga, teatrar och skogspromenader eller vad det nu kan vara. Kort sagt tillfredsställa sig själv. Ett nytt rörelseutrymme. Helt oavsett kroppslig belägenhet. 

 

 

TV

Klimakteriet - det ska hända dig med

SVT Torsdagar. Två delar.

SVT Play

 

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör för scenkonst och ungkultur på Expressens kultursida.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!