Så skulle ett krig i Sverige se ut

RECENSION. För inte länge sedan alls hävdades det från SD-håll och ekades det på sociala medier att Sverige skulle befinna sig i ett inbördeskrigsliknande tillstånd. Sedan Ryssland attackerade Ukraina och vi påminns om hur krig faktiskt ser ut har det blivit svårare att påstå dylika dumheter. Samtidigt bryter skräcken för det verkliga kriget fram här hos oss. 

En övertygande bild av hur ett krig i Sverige skulle kunna te sig ges i den nya Netflixfilmen ”Svart krabba”, som löst bygger på Jerker Virdborgs roman med samma namn, i regi av långfilmsdebuterande Adam Berg.

Det är naturligtvis en otäck bild. Av nöd, våld, kaos, skräck, förstörda städer, splittrade familjer. Men den förtätas snabbt till berättelsen om sex soldater ute på särskilt uppdrag över fruset hav till en ö med en forskningsstation. En av soldaterna är Caroline Edh, spelad av Noomi Rapace – en medelålders Lisbeth Salander utan dator och med en enda motivation, att få återse sin försvunna dotter. 

Det finns en moralisk konflikt i genomförandet av uppdraget – jag ska inte avslöja vad det gäller – men komplikationen ställer frågor om var gränsen går för vilka medel som kan anses legitima för att få slut på ett krig. 

Vi får aldrig veta vilka motståndarsidan egentligen är, de uppträder bara som vitklädda spökgestalter, och inte heller riktigt hur kriget uppkommit. Det skapar en osäkerhet som samtidigt är ett dramatiskt fruktbart fält. Är den egna sidan den goda? Här finns inte den självklarhet som gäller kriget i Ukraina, där en sida så tydligt bär hela skulden av att oprovocerat och orättfärdigt attackerat en annan. 

Att det hela för huvudpersonen Edh kokar ner till en fråga om hennes dotter är kanske menat att göra henne mänsklig och lätt att identifiera sig med, men det för ner hela problematiken till en alltför simpel nivå. Rapace gör vad hon kan med rollen men det är ett begränsat fält hon spelar på.

Det finns blodigare krigsfilmer men ”Svart krabba” saknar inte skrämmande och visuellt anslående inslag. Den har dock också en viss förutsägbarhet i sitt skeende; hur den lilla elittruppen ute på isen kämpar mot naturen, mot fienden, ibland mot varandra. Ändå är den spännande. 

Men för den som vill ha en mer konstnärligt fullödig upplevelse som dessutom direkt anknyter till situationen i Ukraina och fördjupar förståelsen av den rekommenderar jag Valentyn Vasanovychs ”Reflection”, som samtidigt släpps på streamingsajten Draken film. 

Den utspelar sig 2014 och skildrar konfliktens begynnelseår ur ukrainsk blick. ”Svart krabba” är hantverksmässigt godkänd, medan ”Reflection” estetiskt och psykologiskt spelar i en helt annan liga.  

Charlotte Wiberg är kritiker på Expressens kultursida.

Lägg ut: ”Kriget inifrån”

MEDIEPODD. Magnus Falkehed om historien som skrivs i Kiev. Karin Olsson och Magnus Alselind diskuterar dråpet som tvingar UG att följa upp Lena Sundströms reportage och Jan Helin som middagssällskap