Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Rikard Wolff strålade trots magert manus

Max (Vincent Wettergren), Lima (Naima Palmaer) och Asrin (Monna Orraryd). Foto: SVT
Lima (Naima Palmaer), Asrin (Monna Orraryd) och Max (Vincent Wettergren) är antagna till Framtidsakademin. Foto: SVT
Barnen får ligga i hårdträning för att klara sitt uppdrag att rädda världen. De tvingas att äta 100 år gammal mat för att härdas inför sin svåra uppgift. Max (Vincent Wettergren) och Lima (Naima Palmaer) Foto: SVT.
Dr Ruben (Rikard Wolff) och Felice Jankell. Foto: SVT

Barnpubliken är den snällast tänkbara, men man får inte slarva för det.

Gunilla Brodrej ser årets julkalender "Jakten på tidskristallen".

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TV. Ni känner till genren "Kulturskribent sågar julkalendern"? Det är en tradition som har något av torr lussebulle, ljummen glögg och trasig elljustake över sig. Inte roligt.

Likväl. Somligt måste skrivas. Särskilt i dag när morgontrötta ungar kliver ur sängen i ottan och förväntansfullt sätter sig framför tv:n eller vad det nu är för en skärm för att få ta del av nåt magiskt. Kanske tillsammans med sina vuxna. 

Erika Vallins bok

Jag har sett sex av 24 avsnitt av årets upplaga av SVT:s julkalender, "Jakten på tidskristallen". Den är skapad fritt efter Erika Vallins "Speglarnas hemlighet", en nyutkommen fantasy för slukaråldern. 

Tv-manuset och regin är gjord av Oskar Mellander och Tord Danielsson som har använt alla möjliga referenser till saker de tydligen själva har gillat som barn, som "Indiana Jones", "Star wars" och "Tillbaka till framtiden". Upplägget är att tre barn ska ta sig till universums mitt för att hindra att tiden stannar dagen före julafton.

De har petat in tekniska finurligheter, robotar, magiska portar och digitala blippskärmar och hoppas att barnen ska se genom fingrarna med dåligt manus och usel regi. Och det kanske de faktiskt gör. Barn är ju den hyggligaste mest lojala publik man kan ha. Jag har sett dem på många dåliga teaterföreställningar. De är knäpptysta och sedan klappar de händerna för de alltid hittar det som är bra i allt det dåliga. Men det betyder inte att man får slarva. 

Rikard Wolffs karisma

Salig Rikard Wolff fyller rutan med hela sin mörka karisma, men fick ett magert manus att jobba med i detta som blev hans sista roll. Nu var han en skådespelare som bara kunde stå rakt upp och ner och ändå stråla. Eva Rydberg brukar sällan ha svårt att gå genom rutan men får kämpa med att gjuta liv i den excentriska professorn som leder de tre barnens jakt på tidskristallen. 

 

LÄS MER – Gunilla Brodrej minns Rikard Wolff

 

Lima (Naima Palmaer), Asrin (Monna Orraryd) och Max (Vincent Wettergren) är antagna till Framtidsakademin och rekryteras från en skolmiljö där de antingen är mobbade eller utskrattade. En för att han har astma (!) och bär hemstickade tröjor (!) och en för att hon är en nörd i glasögon (!). De där trötta klichéerna om vilka barn som inte får vara med vore möjligen okej om barnskådespelarna hade haft ett manus där det fanns utrymme för att fördjupa sina personligheter eller om det var roligt på riktigt. Som i "Tusen år till julafton" (2015) eller "Dieselråttor och sjömansmöss" (2002), "Julens hjältar" (1999) eller – faktiskt – "Sunes jul" (1991). Men icke.

Jag vill ge de här barnskådisarna en tapperhetsmedalj för att de härdat ut och inte gjort myteri. För det här året var inte julkalendern bra.

 

 

TV

JAKTEN PÅ TIDSKRISTALLEN

Fritt efter "Speglarnas hemlighet" av Erika Vallin

Manus och regi Oskar Mellander och Tord Danielsson

SVT1, SVT Play, Barnkanalen och Barnplay 

24 avsnitt. Start 1 december.

 

Gunilla Brodrej är redaktör för scen, musik och ungkultur på Expressens kultursida.

 

LÄS MER – Jens Liljestrand om förra årets julkalender Selmas saga

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!