Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Regissör svartmålas för påhittad våldtäkt

Alejandro Jodorowsky. Foto: Twitter
Hynek Pallas. Foto: OLLE SPORRONG

Den chilenska stjärnregissören Alejandro Jodorowsky har hamnat i blåsväder efter att en kontrovers kring en 50 år gammal film kommit upp till ytan.

Hynek Pallas ser ett mönster där konstnärliga uttryck drevas bort från offentligheten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KOMMENTAR | MEDIA. När Alejandro Jodorowskys surrealistiska film ”Fando y Lis” visades på en festival i Mexiko 1968 ledde den till upplopp. Delar av publiken uppskattade inte den våldsamma, sexuella postapokalyptiska vision där Fando drar omkring sin förlamade kärlek Lis i en kärra. Myndigheterna gjorde gemensam sak och förbjöd filmen. 

Kollegor drog ut till Jodorowskys försvar. Förståeligt: den chilenskfödde regissören var redan då en multikonstnär som startade anarkistiska avantgardegrupper och strävade efter chockerande provokation – i bilder och i uttalanden. Filmen togs till New York där den visades och recenserades i New York Times.

John Lennon såg Jodorowskys LSD-western-filmen ”El Topo” 1970 och stödfinansierade vad som skulle bli kultklassikern ”The holy mountain” 1973. 

Men när historien nu upprepar sig undrar man hur långt vi egentligen har kommit sedan 1968. 

Det var häromdagen som El museo del barrio på Manhattan meddelade att de ställer in ett Jodorowsky-perspektiv som skulle ha öppnat den 28 februari. Anledningen var att en grupp aktivister hittat ett citat från 1972 där regissören påstod att han under en scen i ”El topo” våldtagit sin motspelerska. Aktivisterna pekade på konstnärens ”mörker” och ”sensationalism”.

 

LÄS MER – Hynek Pallas: Slarviga anklagelser om islamkritik gynnar ingen

Inga kommentarer eller protester

Det spelade ingen roll att Jodorowsky bara några år senare drog tillbaka uttalandet eller att hans motspelerska av vad som har framkommit aldrig har påstått att någon våldtäkt ägt rum – museet ställde in. ”Vi kan inte stödja ord som går emot identiteten och kontexten museet tjänar”, förklarade man. 

Museets uttalande var illa nog. De borde vara införstådda med ”kontexten” det innebär att ställa ut en regissör som döper slasherfilmer till ”Santa sangre” för att reta katoliker. Vad som är verkligt remarkabelt är att händelsen flera dygn senare inte har lett till en enda kommentar i någon av de publikationer som vanligtvis brukar protestera mot inskränkningar i kulturen – när de sker på grund av Trump eller i Ungern vill säga.

New York Times publicerade en försiktig nyhetstext utan hela sammanhanget (28/1) och den enda kritik de har tryckt är Jodorowskys hustrus (30/1). Regissörens kolleger har inte sagt flaska. Jämför med det internationella ramaskri som uppstod när den polska televisionen häromåret sände filmen ”Ida” med en historievidrig brasklapp.

"Identitet" och "nationen"

Vad vi ser är ett internationellt mönster – formulerat med olika ord. När en flyktingvänlig och påstått antikristen teaterpjäs i tjeckiska Brno drevades bort ifjol stödde en lokalpolitiker detta med att ”det är allmänhetens önskemål” (GP Kultur 4/7/18). Ledningen på El museo del barrio säger apropå den inställda utställningen att de måste vara ”förbundna med sin publik”. Båda är ängsliga beslutsfattare, men de förra hänvisar till ”nationen” och de senare till ”identitet”. 

Konsekvensen är densamma: den fria konsten får backa – tillsammans med den tysta majoritet som uppskattar den.

 

Hynek Pallas är filmvetare och medarbetare på Expressens kultursida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!