Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Politisk signal att filmen sänds av public service

Scen ur Steve McQueens ”Small axe”
Foto: SVT
Jonas Holmberg.
Foto: JOSEFINE OLAUSSON / JOSEFINE OLAUSSON

Ekonomisk framgång kan vara nödvändig för filmskapares kreativitet.

Jonas Holmberg ser Steve McQueen göra epok med ”Small axe”.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Det är väldigt dyrt att producera film, så även för väletablerade filmregissörer kan det vara svårt att finansiera sina filmer om de inte framstår som lönsamma. ”Jag har aldrig fått något för mina vackra ögons skull”, konstaterade Ingmar Bergman en gång apropå att arbeta under en osentimental kapitalism.

Men det händer ändå att en filmskapare når en så extremt stark position att det blir möjligt att realisera precis vad som helst. När han gick upp och hämtade den elfte Oscarsstatyetten för ”Titanic” insåg James Cameron att han härnäst skulle kunna genomföra vad han än hade lust med. Han använde möjlighetsfönstret till den rekorddyra new age-animationen ”Avatar”. På samma sätt var det bara efter den formidabla succén med ”Sommarnattens leende” som Bergman kunde blicka in i SF-chefen Carl Anders Dymlings ögon och få igenom pesteposet ”Det sjunde inseglet”. 

Efter att ”12 years a slave” belönats med historiska Oscarsstatyetter, otaliga hyllningsrecensioner och imponerande box office-siffror befann sig plötsligt den brittiska regissören Steve McQueen i just denna situation. Som världens kanske mest eftertraktade filmkonstnär kunde han göra precis vad han ville. Han bestämde sig till slut för att göra fem långfilmer på en gång och sedan släppa alla fem på public service-tv.

Det tog åtta år (McQueen stack mellan med en konstinstallation, en thriller och en Kanye West-video), men nu är ”Small axe” färdigställd. Det är en högst märkvärdig filmhändelse – bara ansatsen och omfånget gör antologin till något unikt. Dessutom skildrar det intima mastodontprojektet Londons västindiska minoritetsmiljöer mellan 60- och 80-talen, en svart brittisk historia som i mycket begränsad utsträckning har intresserat engelska filmskapare tidigare. 

Trots all historia och politik är 'Small axe' i botten en mycket intim och generös skapelse.

Londonfödde Steve McQueen har själv västindisk bakgrund, och seriens sista film, ”Education”, är baserad på hans egna erfarenheter av att växa upp som svart dyslektiker i ett rasistiskt skolsystem. Hans filmiska alter ego Kingsley är ett av oproportionerligt många svarta skolbarn som fick sina livschanser kringskurna när de omplacerades till särskilda institutioner för elever som kategoriserades som ”educationally sub-normal”. 

Soundtracket är underbart, men det som både gnisslar och dånar högst genom hela ”Small axe” är just den ständiga friktionen och de plötsliga kollisionerna mellan de enskilda människornas drömmar och de samhälleliga institutionernas rasistiska repression. I stor utsträckning handlar det om polisen, de käckt brutala bobbies som aldrig tycks vara långt ifrån att trycka ner någon nyckelfigurs ansikte i asfalten. En dedikation till George Floyd följer med filmseriens inledande film, rättegångsdramat ”Mangrove”, men också aspirantskildringen ”Red, white and blue” och författarporträttet ”Alex Wheatle” är nyanserade men ursinniga anklagelseakter mot ett genomrasistiskt våldsmonopol. 

Trots all historia och politik är ”Small axe” i botten en mycket intim och generös skapelse. Steve McQueen skapar utan åthävor en levande och emotionellt mättad filmvärld där de många fynden från kostymförrådet och rekvisitamagasinet inte känns som en påkostad temafest utan som ett framviskat personligt minne.

Så kan det gå när en begåvad filmskapare får möjlighet att göra precis vad han vill.

Aldrig blir det så tydligt som i ”Lovers rock”, antologins allra mest självlysande del. Filmen sticker ut i samlingen eftersom den har kvinnor i centrum och bara utspelar sig under en enda kväll: en halvoffentlig fest i ett bostadshus i västra London 1980. Gästerna flörtar, svettas och grälar, men framför allt dansas det, i scen efter scen. ”Lovers rock” är en sensuellt vibrerande dansgolvsskildring som fångar livet i farten och gör filmpoesi av rörelsen. 

När det falsettsjungs i kör till ”Silly games” och skojfajtas till ”Kung fu fighting” är det omöjligt att inte längta till ett dansgolv utan coronaavstånd, men också till biografens sensoriskt omslutande rum. Det var politiskt viktigt för Steve McQueen att ”Small axe” skulle tillgängliggöras via BBC, så det är passande att det är public service-kusinen SVT som tar antologin till Sverige, men regissören har också tillstått att han sörjer de uteblivna biografvisningarna. 

Alldeles oavsett är ”Small axe” ett trösterikt besked om att det även i streamingåldern är möjligt att skapa epokgörande filmiska verk inom det där ambitiösa mellanregistret som brukar kallas ”bred kvalitetsfilm” i de svenska efterlysningsannonserna. Så kan det gå när en begåvad filmskapare får möjlighet att göra precis vad han vill.


FILM

SMALL AXE

Av Steve McQueen

Med Letitia Wright, John Boyega, Malachi Kirby, Shaun Parkes, Micheal Ward 

Speltid 5x2 t. 

SVT Play


Jonas Holmberg är medarbetare på Expressen kultursida och konstnärlig ledare för Göteborgs filmfestival.



Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=79948&country_iso=se

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.