Om ändå Belinda Olssons nya serie var provocerande

MEDIEFEMINIST. SVT:s programledare Belinda Olsson.

Karin Olsson ser en ny SVT-satsning om biologiska könsskillnader. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Jag brukar gilla Belinda Olssons busiga charm. Men i hennes nya dokumentärserie ”Från savannen till Tinder” – om de laddade biologiska skillnaderna mellan kvinnor och män – tar den tramsiga inramningen för mycket plats.

Man hade kunnat misstänka att SVT inspirerats av den omtalade norska serien ”Hjernevask”, som ledde till ett smärre krig mot genusvetenskapen, men här saknas till och med den provokativa udden. Snarare är tonen stundtals farligt nära ”män är från Mars, kvinnor är från Venus”. När några heterosexuella par sätts att tävla mot varandra i att montera ihop en Ikea-möblel haglar stereotyperna. Psykiatern Markus Heilig kämpar med att ge programmets tokroliga experiment en vetenskaplig inramning och det lyckas bara med nöd och näppe.

Men om man sväljer SVT:s premiss, att infotainment ska balansera på randen till infantilitet och paketeras med glättig ironisk distans, bearbetas ändå värdefulla tankar. Den järnhårda uppdelningen mellan social påverkan och biologi borde kunna luckras upp, utan att det omedelbart ska tolkas som en backlash i vardande. Inte minst när det gäller skolan, där pojkar som grupp i dag missgynnas. Det är frustrerande att höra forskaren och pedagogen Mia Heikkilä, som bland annat agerat jämställdhetsexpert på Skolverket, avfärda hjärnforskning som enbart ”myter”. 

Hellre än Belinda Olssons hjärnexpedition rekommenderar jag den nya SVT-dokumentären ”Birgitta Dahls heliga vrede”.

Läkaren och professorn Agnes Wold har förvisso rätt när hon säger till Belinda Olsson att biologin är ett farligt vapen. Det är rimligt att feminismen tagit strid mot de enkelspåriga biologiska argumenten, som hållit kvinnor borta från utbildning, makt och pengar. 

Men i ett Sverige där jämställdheten är hög måste analysen kunna bli mer nyanserad. Själv har jag känt en allt större dragning till den feminism som vill uppvärdera ”det kvinnliga”, utan att för den sakens skull ge avkall på kraven på rättvisa löner, lika status och möjligheter. Till den feminism som bekämpar idiotiska könsroller, men som också med självklarhet kan diskutera kvinnors och män livsvillkor utifrån biologiska drag och förutsättningar.

Hellre än Belinda Olssons hjärnexpedition rekommenderar jag den nya SVT-dokumentären ”Birgitta Dahls heliga vrede”. Dahl stormade in i den brutalt mansdominerade riksdagen i kort kjol, men framförallt med skarp intelligens och vilja. Hon skylde inte att hon var kvinna, men krävde att få vara ett politiskt subjekt fullt ut. 

Birgitta Dahl kämpade för kvinnors möjligheter att arbeta utanför hemmet och för radikala idéer om att utgå från barnens behov i hela samhällsbygget, men lade också många år på den ”manliga” energipolitiken. En sann kvinnlig förebild, som personifierar den feministiska hållning som Belinda Olsson tycks vara ute efter i sitt sökande.


Karin Olsson är kulturchef på Expressen.


TV

Från savannen till Tinder
SVT, fyra avsnitt


Hon kallades ”lilla grönstrumpan”

https://embed.radioplay.io?id=87565&country_iso=se

SVT:s globala klimatkorrespondent Erika Bjerström gästar Expressens mediepodd. Kulturchef Karin Olsson och redaktionschef Magnus Alselind analyserar även miljonregnet över Hannah och Amanda och DN:s penisfixering.