Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Moa Martinson är värd ett bättre öde

Foto: OLLE SPORRONG

Moa Martinsons liv skildras i Maj Wechselmanns nya film.

Hynek Pallas hade önskat en bättre redigering av materialet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FILM | RECENSION. Mycket talar för att Maj Wechselmann är Sveriges mest produktiva regissör. Med dokumentärdramat ”Moa Martinson – Landsmodern” som under våren får premiär i flera svenska städer räknar jag till tio filmer på lika många år. Och när den flitiga 76-åringen tar sig an aktuella frågor som Carl Bildt och Lundin Oil så är de oslipade slutprodukterna motiverade. Mindre så när ämnet kunde ha vilat några varv till i redigeringen. Eller varför inte erbjudits Sveriges Television som miniserie? För de här 88 minuterna om proletärförfattaren Moa Martinson innehåller ett överflöd av intressant material. 

En karaktär som Moa Martinson måste återintroduceras med jämna mellanrum. Det vet Ebba Witt-Brattström som disputerade på henne. Nu har litteraturprofessorn skrivit manus till ”Landsmodern” och medverkar som expertkommentator. Återintroduktionen gäller författarskapet och det politiska intresset, som ger personlig ingång till förra sekelskiftets fattig-Sverige och kvinnolivet i Norrköpings industrislum. 

Födde ensam

Moa Martinson levde – i fler år med den otrogne och ofta frånvarande Harry Martinson – i ett sörmländskt torp. Männen söp och de många barnen gick barfota eftersom man inte hade råd med skor. Filmen inleds också dramatiskt och välbehövligt fysiskt med den ensamfödsel som Moa Martinson sedan omskrev i romanform. Sannolikt resultat av en våldtäkt, förklarar Brattström och kopplar till Metoo. 

Så börjar en salig blandning av liv och dikt och en del nutidsantaganden projicerade på dåtiden. Det är inget ovanligt. Värre är att ”Landsmodern” fylls av den allra sämsta formen av dramatiserade scener: amatörskådespelande barn i tidstypiska kläder som drar repliker för kameran. Högläsning av romancitat, arkivbilder och intervjuade barnbarn blandas sedan huller om buller intill Brattströms intressanta uppgörelse med ”litteraturhistoriemaffians” behandling av författaren Moa Martinson. 

Resultatet är ofattbart hafsigt, vilket givet ämnet känns särskilt trist.  

 

Film

”Moa Martinson – Landsmodern”

Maj Wechselmann

Foto Ulf Anéer 

Musik Anders Koppel

Berättare Ebba Witt-Brattström

Hynek Pallas är kritiker på Expressens kultursida.

I tv-spelaren visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen. Gäst är den nya akademiledamoten Eric M Runesson, som avslöjar detaljer i förändringsarbetet. Programmet finns också som podcast.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!