Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Klyschigt när kändisarna ska lära sig att gilla opera

Peg Parnevik och coachen Rickard Söderberg.
Foto: Rebecka Brander/SVT
Rickard Söderberg är programledare.
Foto: Karl Nordlund/SVT
Foto: Stockholms universitet.

I ”Hjälp jag ska på opera” välkomnar Rickard Söderberg nybörjare till operans värld.

Axel Englund ser en realityserie som vänder udden mot den förmodade elitismen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. Nu när opera är otillgängligt för alla satsar SVT på att få opera att verka tillgängligt. I programmet ”Hjälp! Jag ska gå på opera” åtar sig den glitterskäggige tenoren Rickard Söderberg att göra förstagångsbesökare till operaälskare: tre popmusiker, en fotbollskommentator och en rallykartläsare får se var sin föreställning med honom som ciceron.

Söderberg är en energisk entertainer och tar sig an folkbildningsuppgiften med humor och engagemang. Han möter sina gäster på deras egen hemmaplan och letar beröringspunkter med operan, kör rallybil och spelar fotboll. Med Peg Parnevik bondar han kring att prova outfits, med Daniel Nannskog pratar han passion och lagprestation, och Tina Thörner får följa med till operahusets egna kartläsare, sufflösen och inspicienten.

Annars är de klichéer som omger operan programmets grundpelare. Populärkulturens föreställning om operan har två huvudsakliga beståndsdelar: klassmässiga privilegier och känslomässig direkthet. Ta exemplet ”Pretty Woman”: när Richard Gere tar med Julia Roberts Verdis ”La traviata” hamnar hon i ett socialt skikt som ser ner på henne, men musiken och tragiken i Violettas öde rör henne till tårar. Samma idéer bär upp ”Hjälp! Jag ska gå på opera”. 

Tonen är pladdrig och välkomnande, med en udd mot den förmodade elitismen.

Först får deltagarna prata om hur lite de vet om opera, att de tror att det är stelt och högtravande och att interiörerna nog är snofsiga. Sedan övertygar Söderberg dem om att det handlar om de ”stora känslorna” och de rycks med av Mozarts ”Figaros bröllop” och Offenbachs ”Orfeus i underjorden”.

Tonen är pladdrig och välkomnande, med en udd mot den förmodade elitismen. Kom som du är, var inte rädd för guldfoajén och galaklänningarna. Samtidigt får Parnevik tips om att kläderna ska vara snygga till pauschampagnen: en ytlighet ersätts av en annan. 

Förvånansvärt lite i programmet handlar om musiken. Söderberg sammanfattar handlingen och ger några väl valda historiska fakta, men om någon ska ta sig in i operans värld måste de väl ändå i första hand lyssna på låtarna? Det skulle i alla fall vara mitt råd till den ovane: bekanta dig med musiken i förväg, den lär dig allt du behöver för att uppskatta föreställningen. 

Sur som jag är får jag också krupp av den krystat glada stämningen, som verkar direkt hämtad från ett instagramflöde. Public service goes influerarbusiness, alla byter selfies och shoutouts för att pusha varandras personliga varumärken.

Nu är ”Hjälp! Jag ska gå på opera” i första hand underhållning på realitygenrens villkor, så att klaga på ytlighet är förstås dödfött. Är det kul då? Jodå, lagom. Kommer det att locka några nya besökare till operan, om de minns något när scenerna väl kan öppna igen? Hoppas kan man ju alltid.


Av Axel Englund


Axel Englund är kritiker på Expressens kultursida och professor i litteraturvetenskap. En av hans senaste böcker är Mörkerstråk. Lyrik och musik i det tyska nittonhundratalets skugga (2020). 



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=79573&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.