Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Homorörelsen behöver bli revolutionär igen

En armé av älskande. Ur filmen "Eva och Maria". Foto: FOLKETS BIO
Frigörelsemarsch på 1970-talet. Foto: FOLKETS BIO
Filmen "Bögjävlar". Foto: FOLKETS BIO
Hanna Johansson. Foto: PRIVAT

Numera får homosexuella gifta sig, skaffa barn och göra karriär inom militären.

Hanna Johansson tycker det är dags att återuppliva gamla tiders radikalism.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

FILM | IDÉDEBATT. ”Jag slipper spela karl hela tiden”, säger Pelle Pettersson i filmen ”Bögjävlar” från 1977, ”jag slipper att gifta mig, jag slipper massa grejer.” Lite senare, samma film, om fördelarna med att leva som homosexuell: ”Du skiter i att ha familj, du skiter i att ha barn, du skiter rätt mycket i parförhållanden.”

Jag letar upp filmen på Filmarkivets hemsida efter att ha sett Ingrid Rybergs nya dokumentär ”En armé av älskande”, om en delvis bortglömd era av gayaktivism i Sverige. Förutom ”Bögjävlar” spelades två andra banbrytande filmer in under den här tiden – ”Kvinnan i ditt liv är du” och ”Eva och Maria” – och i Rybergs dokumentär blandas nya intervjuer med arkivmaterial. Demonstrationståg med handmålade banderoller: HOMOSEXUELLA SOCIALISTER och LÅT HUNDRA FIKUSAR BLOMMA. 

Idog kamp har gjort Pelle Petterssons ord daterade. Man kan lägga hundratusentals kronor på sitt samkönade bröllop eller skapa en hel subkultur av att spela karl, om man så vill. 

Kärnfamilj och könsroller

Men i en bok med den olycksbådande titeln ”Has the gay movement failed?”, som kom i somras, diskuterar aktivisten och historikern Martin Duberman om man verkligen borde betrakta detta som tveklösa framgångar.

Han tecknar en bild av hur amerikanska, radikala organisationer som Gay liberation front, GLF, med sina visioner om ett samhälle utan krig, kärnfamiljer och rigida könsroller, kom att ersättas av lobbygrupper som satte rätten att gifta sig och att tjäna i armén högst upp på agendan. I stället för att avskaffa institutionerna skulle man nu upptas i dem. På så vis erkändes en heteronormativ tillvaro som den mest åtråvärda, den mest självklara formen för ett lyckat liv.

Hos aktivisterna som syns och hörs i ”En armé av älskande” finns en attityd som speglar den hos GLF. Det handlade inte om en minoritet som sökte tillstånd för sin existens hos majoriteten, snarare om att majoriteten behövde lära sig ett och annat. Om masker som begränsar och gör världen mindre. Om glädjen i gemenskap utan monogami och sensualitet utan sex. 

 

LÄS MER – Hanna Johansson: Det går framåt för de lesbiska demonerna

Pride på Facebook

När filmerna kom var det provocerande – ”Eva och Maria”-regissören Maria Falksten berättar om en visning där en kvinna ställde sig upp och skrek – att visa upp homosexuella som lyckliga. Men det fanns inga ansatser i dem att vädja till en straight uppfattning om anständighet.

Jag är uppvuxen på 00-talet med det förhärskande narrativet att gays är ”precis som alla andra”, och varje år runt Pride postar alltid någon bekants heterosexuella kollega en bild på Facebook som föreställer typ en apa som pussar en anka, och så ett regnbågshjärta, och så texten ”All love is equal” eller dylikt.

Mot den bakgrunden känner jag mig upplivad efter att ha sett ”En armé av älskande”. Inte som ett historiskt dokument, utan som inspiration för hur gayrörelsen kan gå vidare, bortom acceptans, mot nya utopier. 

 

 

LÄS MER – Hanna Johansson: Den homoerotiska konsten visar att vi alltid har funnits

 

 

FILM

EN ARMÉ AV ÄLSKANDE

Av Ingrid Ryberg

Folkets bio, speltid 72 m.

 

SAKPROSA

MARTIN DUBERMAN

Has the Gay Movement Failed?

University of California Press, 272 s.

 

 

 

Hanna Johansson är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Kultur-Expressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!