Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Deras tid är nu – därför följer alla tv-serien

Hedda Stiernstedt i "Vår tid är nu". Foto: SVT
Gunilla Brodrej. Foto: OLLE SPORRONG

Kvinnorna har redan vunnit kampen i "Vår tid är nu".

Gunilla Brodrej sammanfattar seriens framgångsrecept.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TV | KOMMENTAR. I måndags släpptes det sista avsnittet av den andra säsongen av SVT:s succéserie "Vår tid är nu". Två miljoner tittare har tittat och kommer antagligen att fortsätta med det när den tredje säsongen visas hösten 2019.

Så vad är det alla tycker så mycket om?

Johan Roslinds idé är naturligtvis briljant. Vilken stolle på SVT hade tackat nej till detta aptitretande liksom sossiga koncept där till och med rivningen av Klara framstår som fullständigt rimlig. Det skulle inte förvåna mig om Socialdemokraternas förbättrade siffror i den senaste opinionsundersökningen hänger ihop med "Vår tid är nu". I Klara var det ju bara råttor, utedass och trångboddhet, orerar allas vår Maggan från talarstolen och gör fullständigt mos av högern. Och här ser man på facket som en välsignelse för såväl arbetare som företagare. Bortsett från en mycket ful fisk som heter Ragnarsson (Göran Ragnerstam) som kör rovdrift på gästarbetare. Men förutom folkhemmets upphöjning till paradis är det kvinnorna som är grejen med serien. Jag kommer strax till det.

Norénska dimensioner

I “Vår tid är nu” berättas den andra halvan av 1900-talets svenska historia genom människorna kring en bättre krog i Stockholm. Ägarfamiljen bjuder ett kammarspel av Norénska dimensioner, men sedan tillkommer hela den brokiga personalstyrkan med diskarna längst ner i näringskedjan. Serien landar perfekt i en samtid där folkhemsnostalgin vinner mark och intresset för den svenska historien manifesterar sig i olika SVT-program som "Det sitter i väggarna", "Allt för Sverige" och – förstås – det populära "Historieätarna". 

Kanske har Socialdemokraternas förbättrade siffror i den senaste opinionsundersökningen ett samband med "Vår tid är nu"

Den snabbaste vägen till de svenska tittarna verkar gå genom magen och recept finns naturligtvis att tillgå på SVT:s sajt. Calles sexiga rårakor till exempel, de som han matade Nina med och som därmed förenade arbetarklass med överklass genom ett slurp. Det är, som redan sagts, ett svenskt "Herrskap och tjänstefolk" eller "Downton Abbey" fast med mer fokus kring maten. 

 

LÄS MER – Alla älskar Maggan, men ingen älskar facket 

 

Skillnaden är matriarkatet som dominerar den här serien. Man har liksom stängt dörren till gubbrummet, lyft fram kvinnorna och gett dem huvudrollerna i skeendet. 

Helga Löwander (Suzanne Reuter). Foto: SVT

Helga Löwander (Suzanne Reuter), änkan i ägarfamiljen som alltid har sista ordet. Magnifik i sin förmåga att vara konservativ och fördomsfri på samma gång. Äldre och vackrare än någonsin.

Nina Löwander (Hedda Stiernstedt). Foto: SVT

Nina Löwander (Hedda Stiernstedt), den [spoiler alert] av modern utvalda arvtagerskan. Som går sin egen väg, alltid väljer karriären framför familjen, alltid säger ja till nymodigheter, medan det är maken som tigger om kvalitetstid ihop.

Margareta “Maggan” Nilsson (Josefin Neldén) och Britt Gahn (Tova Magnusson Norling). Foto: SVT

Margareta "Maggan" Nilsson (Josefin Neldén), den lesbiska servitrisen som knyter av sig förklädet och gör kometkarriär inom det socialdemokratiska partiet. Alla tittares bästa vän. Och samtidigt powerkvinnan Britt Gahns (Tova Magnuson Norling) leksak.

Ester Swärd (Ida Engvoll) Foto: SVT

Eller Ester Swärd (Ida Engvoll), Peters fru, som framgångsrikt styr in Peter mot sin mörka sida. Komplex och kompetent. 

Eller Gustav Löwanders fru Astrid Löwander (Caroline Söderström) som höggravid kastar sig in på ett behandlingsrum och förhindrar en elchocksbehandling som maken underkastat sig för att “bota” sina homosexuella begär. Hon vill ha honom som han är, därmed basta. Vägrar vara offer.

Eller socialborgarrådet Britt Gahn som lever ut sin homosexualitet med makens goda minne. Och så Ethel (Anna Bjelkerud) som är klippan i köket jämfört med den koleriske köksmästaren Stickan (Peter Dalle). Och när en självsäker dansk intressent gör entré och vill köpa in sig på Djurgårdskällaren är det naturligtvis en kvinna. 

Men framför allt är det Ninas resa. Den bortskämda fina flickan från säsong ett mognar i den andra säsongen och kommer troligen vara drottningen i sista säsongen. 

I kronan hon ärvt från sin mor. Med den på huvudet kommer hon antagligen domdera över dottern Kristina.

En vacker dröm

Så visst är det verklighetsflykt. En vacker dröm om hur det hade kunnat vara om vi bara hade fått revidera historien lite. Om hemmafruarnas 1950-tal hade hänt i dag. Ingen hustrumisshandel. Inget glastak att bråka om. Och männen går egentligen emot sin fruar utom möjligen Calle, som inte vill göra tv mer ihop med sin fru. Men då gör Nina det ändå. Utan honom. Så mysigt att tänka sig detta jämställda 1950-tal där alla tog en cigg ihop och pratade om livet. 

För trots att det förekommer både självmordsförsök och maffiametoder sviker serien aldrig den trivsamma stämningen av lyxig såpa. Softade bilder i motljus, pyntade med nostalgiska tidsmarkörer och skräddarsydda kläder. Kolorerade arkivbilder från ett svunnet Stockholm och stor omsorg nedlagd på varje detalj. Nätauktionsfyndarna får sitt lystmäte av stringhyllor, kobror och abstrakta textilmönster. Klänningarna får åtminstone mig att tänka på mormor och i nästa säsong är det säkert dags för mammas garderob. 

Och jag tycker nog att manus har blivit bättre sedan säsong två. Jag gillar huvudförfattaren Ulf Kvensler (han som bland annat skrev den sorgligt nedlagda serien "Molanders"). Huvudrollerna – spelade av utmärkta och ännu ej utslitna skådespelare – utvecklas och förändras. 

Männen tappar fotfästet

Familjens svarta får finner sig själv och präktige sonen tappar sin moraliska kompass. Det är männen som tappar fotfästet och kvinnorna som står stadigt. När säsong tre börjar kommer det vara 1968 och Nina kommer förmodligen att starta en nattklubb. Maggan kommer sannolikt styra stegen rakt in i Sveriges riksdag. Därmed handlar "Vår tid är nu" egentligen om vår egen tid, men utan vår tids problem.

 

TV

Vår tid är nu

Av Johan Rosenlind, Malin Nevander, Ulf Kvensler, Pernilla Oljelund och

Cilla Jackert

Regi Harald Hamrell, Anna Zackrisson, Andrea Östlund och Molly Hartleb

Musik Adam Nordén

Foto Ola Magnestam och Andreas Wessberg

SVT Play

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida.

I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av KulturExpressen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!