Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Grotesco landar mitt i #metoo

Emma Molin är lysande i senaste avsnittet av Grotesco. Foto: SVT
Henrik Dorsin, Rikard Ulvshammar och Per Andersson i "Ladies night", det tredje av "Grotescos sju underverk". Foto: SVT
Jakob Setterberg, Henrik Dorsin, Rikard Ulvshammar och Per Andersson i Grotesco. Foto: SVT

Gunilla Brodrej ser Grotesco göra upp med den patriarkala humorscenen.

Det här är knivskarp och ruskigt aktuell tv-underhållning om misogyna manliga nätverk.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION | TV. Det senaste av "Grotescos sju underverk" på SVT är deras mest smärtsamma hittills för "Ladies night" driver med den patriarkala humorscenen. Tajmingen är total. Humorscenen är sämst i klassen på genus och perfekt som beskrivning av läget.

De skildrar det i lager på lager. Emma Molin, skådespelerska och en av medlemmarna i Grotesco, får nog av att männen i ensemblen skriver material för att de själva ska kunna briljera. Vi får se ett nummer i Grotescos show på Scala där Emma Molin och Emma Peters flankerar Per Andersson och Henrik Dorsin i en sketch som är tänkt att spegla kvinnornas marginalisering och manlig självupptagenhet, men ändå blir en tummelplats för männens improvisationskonst. 

 

LÄS MER – Jonas Gardell om Grotescos flyktingmusikal

 

När Nour El Refai (också i rollen som sig själv) kommer ner i logen och påpekar att det vore kul om tjejerna fick ta mera plats försöker Molin än en gång med en ängels tålamod övertyga Grotescograbbarna om att kvinnor borde vara med i manusgruppen. Men det är inte förrän SVT trycker på som de fem männen, motvilligt, släpper in henne. Hon presenterar givetvis en genuskritisk idé: Utgångspunkten är upplevelsen att hela världen samarbetar för att upprätthålla könsmaktsordningen. Att det ligger en dold konspiration bakom.

Molins idé är att konspirationen är reell, att det faktiskt finns en manscentral med DDR-vibbar, som kartlägger kvinnor som tar för mycket plats. Om ni inte vill veta vad det är som händer sedan kan ni sluta läsa nu.

 

LÄS MER – Henrik Dorsin får Expressens satirpris Ankan

 

För sedan blir det så överväldigande att jag nästan tappar andan. Molin blir utmanövrerad, men inte bara det. Den manliga konspirationen presenteras i form av ett enormt ordenssällskap med överstepellejönsmästare Peter Dalle i spetsen. En blottläggning av praktiskt taget hela Humorsverige, där sitter denna förkrossande mängd manliga komiker i rollen som sig själva. I röda näsor och löjliga hattar. Jonas Gardell, Sven Melander, Anders Jansson. Föraktfullt fnysande mot det troskyldiga Grotesco-gänget som fått in en kvinna i manusgruppen.

När Claes Månsson, ni vet den vänliga själen i Lorry, iskallt säger "kan ni inte kicka ut den jävla horan" sätter jag verkligen skrattet i halsen. 

Molin kämpar vidare med manusarbetet. Hennes kille (Jakob Setterberg) ifrågasätter paternalistiskt allt hon skriver. Långsamt bryts hennes självförtroende ner. Jag blir fruktansvärt illa till mods. Det här är så nära verkligheten. Jag tänker på vad Laleh sa i en intervju om hur stämningen blir i ett helt rum med män som har åsikter om ens musik. Jag tänker på ett möte på min redaktion för många år sedan när Nina Lekander och jag försökte påtala könsobalansen för en oförstående manlig chef och hans manliga redaktör. 

De mikroskopiska minerna. Det subtila ointresset. Jag känner igen det.

Det är så mycket som är så briljant med det här avsnittet. Erik Vallstens kamerarbete påminner om Lisabi Fridells i kortfilmen "Klass 6A" och Jens Jonssons regi om Anna Odells "Återträffen". I eftertexterna ser jag Emma Molins namn bland manusförfattarna. Hon är verkligen en av sex i Grotescos sju underverk.

 

Gunilla Brodrej är kritiker och scenredaktör på Expressens kultursida.

 

LÄS MER – Gunilla Brodrej: Dorsin opererar rätt i Glada änkan

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!