Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Film för finsmakare – bästa filmerna just nu

Topplistan "Film för finsmakare" är ett samarbete mellan Göteborg Film Festival och Expressens kultursida.

Jonas Holmberg plockar ut guldkornen på bio och streamingtjänster.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

1. The Square (Ruben Östlund)

Självironiskt mästerverk om den vita mannens skuld, pricksäker attack på den förhatliga pk-diktaturen eller ett ryggradslöst och högerpopulistiskt hånflin? Diskussionen om Ruben Östlunds talktriggande guldpalmsvinnare är i full gång, men det är inte bara för att kunna positionera sig i kulturdebatten som filmen är ett måste. ”The Square” är en imponerande uppvisning i bildberättande och sceniska koncept.

Se filmen på bio.


2. Raw (Julia Ducournau) 

När ”Raw” visades på Göteborg Film Festival svimmade och spydde publiken. Många trodde att det hela var en fejkad, spekulativ marknadsföringsspya, men det hände faktiskt. Och Julia Ducournaus coming of age-film om en college-vegetarian som blir kannibal är årets blodigaste, råaste och mest fascinerande syskondrama. Skildringen av 16-åriga veterinärstudenten Juliette är är en unik blandning av ultraestetisk kannibalfilm och ett high school-drama om syskon, vänner, alkohol och sex – om än med en ständigt närvarande längtan efter att få tugga i sig närmsta klasskompis.

Se filmen på Itunes.


3. Lady M (William Oldroyd)

Även om Shakespeare döpte sitt klassiska drama till ”Macbeth” är det hustrun som är den mest intressanta rollfiguren, och det var hennes historia som inspirerade Nikolaj Leskov till dramat ”Lady Macbeth från Mzensk”. ”Lady M” är den långfilmsdebuterande teaterregissören William Oldroyds nytolkning av dramat, och det är ett intensivt och otroligt vackert drama om kärlek, svek och hämnd, här flyttat till ett viktorianskt gods.

Se filmen på bio.


4. Quit staring at my plate (Hana Jušić) 

Hana Jušić debuterade med festivalfavoriten ”Quit Staring at My Plate” om en dysfunktionell familj vid filmfestivalen i Venedig förra året. När den stränga fadern i familjen plötsligt får en stroke och förlamas tvingas 24-åriga Marijana till rollen som familjeförsörjare samtidigt som hon försöker parera sin mentalt handikappade bror och deras tjuriga mamma. Att den kontrollerande fadern hamnar i sjuksäng innebär inte bara mer ansvar, Marijana skymtar också friheten som vuxenlivet innebär. Men glädjen över den fria tillvaron, liksom hennes sexuella uppvaknande, blir kort i Hana Jušićs klaustrofobiskt berättade uppväxthistoria från ett skitigt Kroatien. 

Se filmen på Draken film.


5. Good Time (Josh och Benny Safdie)

Indiefavoriterna Josh och Benny Safdie slår definitivt hål på Robert Pattinsons hunk-status när de blonderar hans hår och kastar in honom i årets nervigaste heistfilm i rollen som den psykopatiska bankrånaren Connie. Efter en misslyckad kupp grips Connies utvecklingsstörda bror varpå en adrenalinstinn resa genom New York-natten i försök att frita honom inleds. Neonstänkta gator i Queens, LSD-överdoser och vansinniga missförstånd, alltsammans hallucinatoriskt filmat på kornig 2-perf 35mm, i en socialrealistisk defibrillering av en typ av New York-film vi inte sett sedan ”Taxi Driver”. 

Se filmen på bio.


6. Citizen Schein (Maud Nycander, Jannike Åhlund, Kersti Grunditz Brennan) 

1 januari 2017 trädde den nya statliga filmpolitiken i kraft. Det betydde slutet för filmavtalet, den socialdemokratiska skapelse som under 50 år format svensk film i sann saltsjöbadsanda. Filmavtalet var politiskt visionäre lyxsossen Harry Scheins stora skapelse som på 1960-talet skulle rädda den svenska filmen från intellektuell och konstnärlig bankrutt. I ”Citizen Schein” berättas den fantastiska historien om den judiska flyktingpojken som blev stenrik intellektuell playboy och i grunden revolutionerade den svenska filmen.

Se filmen på Triart.


7. Frantz (François Ozon) 

Den franska mästaren François Ozon återvänder till en bortglömd film av Ernst Lubitsch för sin remake av en märklig kärlekshistoria från mellankrigstidens Tyskland. En ung kvinna sörjer sin fästman som dött i strid under första världskriget, men när hon en dag besöker hans grav märker hon att hon inte är den enda som lämnat blommor. En ung fransman utger sig för att vara den döde fästmannens vän och snart uppstår en ny, Ozonskt vriden, relation. Den skenbart förutsägbara historien får en finurlig vändning i ett vackert svartvitt drama där inget är vad det verkar.  

Se filmen på Plejmo.


8. Ouaga Girls (Theresa Traore Dahlberg)

Debuterande dokumentaristen Theresa Traore Dahlberg står för en inspirerad och varm film om ett gäng tjejer på en bilmekanikerskola i Ouagadougo. Ungdomsarbetslösheten är 52 procent i Burkina Faso, så det är viktigt att skaffa sig en utbildning. Men för filmens tonåringar handlar så klart livet lika mycket om storslagna drömmar, tärande oro och svårigheten i att navigera som kvinna bland muttrar och skruvar. 

Se filmen på bio.


Film för finsmakare

Topplistan "Film för finsmakare" är ett samarbete mellan Göteborg Film Festival och Expressens kultursida. Filmfestivalens konstnärlige ledare Jonas Holmberg, även skribent på Expressen Kultur, väljer varannan vecka ut de bästa kvalitetsfilmerna som finns tillgängliga på bio, de stora streamingtjänsterna och Draken Film, filmfestivalens egen tjänst. Även andra, nischade streamingtjänster finns med i urvalet.