Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Dylan i gycklarsällskap blev en formtopp

Bob Dylan och Joan Baez i London, 1965. Foto: UPPA.CO.UK / STELLA PICTURES PHOTOSHOT
Bob Dylan under Rolling thunder revue, 1975. Foto: ARKIV
Hynek Pallas. Foto: OLLE SPORRONG

Martin Scorsese har gjort en Netflix-dokumentär av Bob Dylans formtopp som scenartist. 

Hynek Pallas gläds åt ett verk där de mytomspunna konserterna kommer till sin rätt. 

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

BOB DYLAN. När musikjournalisten Allan Jones våren 1975 mötte Mick Ronson i London var den legendariske gitarristen på väg till New York för att skälla ut David Bowie. Han kände sig sviken efter Ziggy Stardust-turnén. Sex månader senare råkade Jones på en hemkommen Ronson. Hur gick det, undrade han? Gitarristen skakade på huvudet och sa tårögt att han varit med om ”något jag aldrig kommer få uppleva igen”.

I stället för att hitta Bowie hade Ronson under en barrunda nämligen bjudits in att turnera med Bob Dylan.

Den film Dylan själv regisserade under turnén, 'Renaldo & Clara', limmades ihop av fyra timmar pretentiös improvisationsteater som bara de inbitna behöver genomlida.

Resten borde för länge sedan ha varit väldokumenterad historia. Rolling thunder revue, turnén som engelsmannen hamnade på, var ett av 1970-talets mest spännande musikaliska ögonblick. Dylan, på väg ut ur ett äktenskap och på jakt efter musikalisk nyfödelse, samlade ihop namn som Joan Baez, Joni Mitchell, Richie Havens, Roger McGuinn, T Bone Burnett och Ramblin' Jack Elliot. Dramaturgen Jacques Levy stod för kostym och ljussättning. Iförda vitt ansiktssmink, med nya versioner av ”A hard rain's a-gonna fall” och ”The lonesome death of Hattie Carroll” samt låtar som skulle hamna på skivan ”Desire” spelade gycklarsällskapet utan förannonsering på små scener.

Även om strömaterial har getts ut tidigare är det först nu som den här musiken – enligt många Nobelpristagarens formtopp som scenartist – kan uppskattas fullt ut. I helgen släpptes en 14 cd tung box som inkluderar gudomliga duetter med Baez och standards som ”People get ready”. Men länge saknades den visuella delen av dessa uppträdanden. Något som i dag åtgärdas av en Netflix-film signerad Martin Scorsese. Det är smart: den film Dylan själv regisserade under turnén, ”Renaldo & Clara”, limmades ihop av fyra timmar pretentiös improvisationsteater som bara de inbitna behöver genomlida. I Scorseses dokumentär kommer konserterna till sin rätt. 

Martin Scorsese på premiären för ”Rolling thunder revue”. Foto: MEDIAPUNCH/SHUTTERSTOCK

Och när man äntligen kan se och höra vad den här supergruppen skapade – det rullande ljud som inte minst Ronsons gitarrekvilibrism var centralt i – förstår man de tårade ögonen i London.

 

LÄS MER – Hynek Pallas: Rapport från Bob Dylan-sekten 

LÄS MER – Hynek Pallas: Johan Renck plundrar Aleksijevitj 

 

Hynek Pallas är kulturjournalist, författare och medarbetare på Expressens kultursida.