Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Detta är Handkes bästa bidrag till filmhistorien

Bruno Ganz som ängeln Damiel i ”Himmel över Berlin”.
Peter Handke.Foto: DANIEL MAURER / AP PICTURE-ALLIANCE/DPA/AP IMAGES
Mats Malm tillkännager Nobelpriset. Foto: KARIN WESSLéN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Jonas Holmberg.Foto: GÖTEBORGS FILMFESTIVAL

Peter Handke var länge aktiv både som kritiker, regissör och manusförfattare. 

Jonas Holmberg om den nybakade Nobelpristagarens filmarbete.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

NOBELPRISET. I sin recension av Francois Truffauts Hitchcockpastisch ”Bruden bar svart” skrev filmkritikern Peter Handke – ja, han var filmkritiker också – att filmens berättelse ”inte är uttänkt, utan upphittad”. Handke har beskrivit hur hans författarskap präglats av filmiska impulser, och rörligheten i ”Bruden bar svart” var ett föredöme. Genom att behandla läsaren som en biobesökare, som kan ”hitta” berättelsen snarare än att tänka ut den, kunde författaren identifiera flyktvägar från den ”deskriptiva impotens” som Handke upplevde i efterkrigslitteraturen.

Som kritiker, manusförfattare och regissör var Peter Handke i decennier verksam i filmbranschen. Utöver Truffaut var de mer experimentvilliga modernisterna Jean-Luc Godard och Michael Snow hans favoritregissörer, men det var Wim Wenders som blev hans följeslagare i filmens finrum. 

Wim Wenders.Foto: SHUTTERSTOCK / SHUTTERSTOCK

Efter sin amerikanska utflykt och flera års misslyckade försök att finansiera en internationell science fiction-film gick Wim Wenders omkring i Berlin och insåg att han ville göra en film om staden och dess invånare. Men han körde fast i manusarbetet och reste till Salzburg i hopp om om litterär hjälp. Peter Handke avvisade honom, men Wenders låtsades som ingenting och engagerade fotograf och skådespelare utan att ha något manus. Filmen skulle ju ändå bli poetisk. Men plötsligt damp 20 sidor dialog ner i hans brevlåda. Peter Handke ville inte lämna honom i sticket.

Bruno Ganz som ängeln Damiel i ”Himmel över Berlin”.

Resultatet blev ”Himmel över Berlin”, en oförglömlig film om tjuvlyssnande änglar, alienerade Berlinbor och dimensionsöverskridande förälskelse. Det är en av 80-talets bästa filmer - med flera stycken briljant dialog som skrevs i blindo i Salzburg.

Idag ser vi bidraget till ”Himmel över Berlin” som Peter Handkes viktigaste bidrag till filmhistorien, framför hans andra manus och de filmer han regisserade själv. Kanske beror det på att den inte är lika upptagen med den konflikt mellan ”upphittade” bilder och konventionellt historieberättande som Handke identifierade hos Truffaut, och var i centrum för flera av de filmer han regisserade själv. För alla teoretiska eftergifter till trots, finns det få verk som ”gestaltar gränsöverskridandet som livsform” lika lyckat som den där storyn om änglarna på Potzdamer Platz.

 

Jonas Holmberg är kritiker på Expressens kultursida och chef för Göteborgs filmfestival.

Expressen träffar Nobelpristagaren Peter Handke i Paris.
Expressens kulturchef Karin Olsson gästade ”Direkt med Niklas Svensson” för att prata om Nobelpristagaren i litteratur, Peter Handke.