Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Det här är corona-årets största och bästa filmer

Adam Sandler i ”Uncut gems”.
Foto: COURTESY NETFLIX
Jonas Holmberg.
Foto: JOSEFINE OLAUSSON / JOSEFINE OLAUSSON

Coronapandemin har fragmenterat den internationella filmkulturen.

Jonas Holmberg tecknar en karta över ett annorlunda filmår.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TOPPLISTA. Det här skulle egentligen ha blivit en topplista över årets tio bästa filmer, men eftersom 2020 har varit filmhistoriens konstigaste år känns det omöjligt att göra en vanlig lista. Det vore märkligt att låtsas som om inget har hänt med den lanseringstradition som sätter ramarna för traditionella årsbästalistor – nästan ingenting har ju gått upp på bio. I stället har jag samlat mina mest intressanta filmupplevelser, månad för månad, eftersom det svarar bättre mot den ryckiga, fragmenterade och frustrerande filmkultur som uppstått i pandemins spår. 


Januari 

”Never rarely sometimes always” 

I januari var fortfarande allt som vanligt, och i Sundance premiärvisades som vanligt några intressanta amerikanska independentfilmer för influgna filmkritiker i vinterjackor. Eliza Hittmans tonsäkra abortdrama var den bästa.


Februari 

”Uncut gems”

Netflix har blivit en av pandemins stora vinnare. Men redan innan viruset fick marknadsandelen att svälla och börskursen att skjuta i höjden hade Netflix rivstartat året rent konstnärligt. Adam Sandler nådde karriärbästa som kicksökande juvelerare I bröderna Safdies hypernerviga mästarprov.

Mars

”Charter”

Den 13 mars fick Amanda Kernells tankeväckande samtalsstartare biopremiär. Nu skulle den svenska filmpubliken få imponeras av Ane Dahl Torp och gråta till en karaokeversion av Meat loafs ”I'd do anything for love (but I won't do hat)”. Men strax därefter spreds smittan, biograferna tömdes och ”Charter” blev den svenska filmens första tydliga pandemioffer.


Regissören Amanda Kernell har mottagit flera Guldbagge-nomineringar för ”Charter”.
Foto: PELLE T NILSSON / SPA SPA | SWEDISH PRESS AGENCY

April

”The metamorphosis of birds” 

I April skulle jag ha rest till Vilnius för att sitta i juryn på stadens filmfestival (och återse de mysiga Užupis-kvarteren). I stället fick vi se filmerna hemma och efter en kort juryöverläggning på Zoom delade vi ut priset till Catarina Vasconcelos supersnygga essädokumentär om sin sjömanssläkt. 


Maj

”Barn”

Norska Dag Johan Haugerud har länge varit Nordens mest underskattade filmskapare, och i maj fick en av hans filmer äntligen svensk biopremiär. ”Barn” är också hans allra bästa film, ett briljant ensembledrama om skolan, skulden och sociologin.   


Juni 

”En runda till”

Filmvärldens märkligaste vårföljetång kretsade kring filmfestivalen i Cannes, och deras förhoppningar om att kunna ducka pandemin genom att skjuta upp festivalen ett par veckor i taget. Men till slut ställdes världens viktigaste filmhändelse in, och i stället fick filmbranschen i juni klicka sig runt på en digital pastellkarta över virtuella versioner av biograferna i rivierastaden. Starkast intryck gjorde den alkoholindränkta ”En runda till”, Thomas Vinterbergs oemotståndliga drama om några högstadielärares experiment med konstant fylla.


Juli 

”Beanpole. Den väldiga kvinnan”

Årets djupaste och vackraste färgpalett i Kantemir Balakovs Svetlana Aleksijevitj-inspirerade drama om två unga kvinnor som försöker överleva i ett svältdrabbat Leningrad när kriget just har tagit slut.

John David Washington i Christopher Nolans ”Tenet”.
Foto: Melinda Sue Gordon / TT NYHETSBYRÅN

Augusti 

”Tenet”

Det blev ”Batman”-regissören Christopher Nolan som under sensommaren skulle rädda biografbranschen från fladdermussjukan med ett actionpackat tidsreseäventyr. ”Tenet” skapade en rituell återkomst till biografen och en av filmhistoriens mest märkvärdiga scener – en korridorfight där tiden rör sig åt motsatta håll för slagskämparna.


September

”New order”

Bland halvfulla salonger, munskydd och temperaturkontroller spirade optimismen på filmfestivalen i Venedig. Nu skulle väl världen öppnas igen? Framtidslustan dämpades dock av Michel Francos obarmhärtiga ”New order”, en våldsam iscensättning av ett revolutionärt ögonblick i det perverst ojämlika Mexiko.


Oktober

”This is not a burial, it’s a resurrection” 

Lemohang Jeremiah Moseses visuellt unika film prisades välförtjänt på årets digitala Cinemafrica i oktober. Precis som i ”Frost 2” handlar det om värdet av traditionell kunskap och aktivistiskt motstånd mot ett dammbygge.


November 

”Small axe”

Steve McQueens episodiska drama om västindiska immigranter i London på 1960- och 1970-talen har beskrivits både som en tv-serie och en filmantologi. Oavsett är det ett av årets filmiska utropstecken.


December

”Spring Uje spring”

Året avslutades med att gamla Killinggänget-profiler tog motsatta positioner i årets stora story: kampen mellan biografer och strömningsaktörer. Tomas Alfredson rasade mot att ”Se upp för Jönssonligan” hoppade ur biograffönstret, medan Henrik Schyffert bad om ursäkt för att hans välbehövligt sorgliga musikalkomedi ”Spring Uje spring” var tvungen att gå på bio för åtta personer i stället för att strömmas. Eftersom konkurrensen om talang bara hårdnar kommer filmskaparnas röster bli viktiga för att forma framtiden efter att pandemin krossat de gamla strukturerna. Vi får se vem som springer och vem som får se upp.


Jonas Holmberg är medarbetare på Expressen kultursida och konstnärlig ledare för Göteborgs filmfestival.



Lyssna på ”Två män i en podd”

https://embed.radioplay.io?id=76834&country_iso=se

En sökande podd från Expressen Kultur – om manlighet, kärlek och ensamhet. Med två av kultursidans främsta namn: Radiostjärnan Eric Schüldt och Daniel Sjölin, författare och tv-profil. Självhjälp för intellektuella.