Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Därför är ”Vår tid är nu” så mycket bättre nu

Peter Dalle och Suzanne Reuter.
Foto: SVT

Suzanne Reuter och Peter Dalle är tillbaka i nya säsongen av ”Vår tid är nu”

Gunilla Brodrej ser en populär tv-serie som begränsat sig och lyft sig i håret.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

TV. ”Vår tid är nu” – är den så bra? Under tre säsonger har vi kunnat följa detta populärhistoriska kostymdrama med kärlekstrassel till en fond av krog och politik. Vi har lärt känna Djurgårdskällarens herrskap och tjänstefolk från Per Albin Hanssons Sverige till Olof Palmes. Från jazzens intåg till proggens. Det började med att Calle och Nina blev förälskade 1945 i ett regn av freds-confetti och slutade med att de gifte sig 1969. Magiskt oanfrätta av tidens tand. Nåväl. Det är en saga.

Ögonen har vilat på snygga scener i suggestivt ljus till sentimental musik. Många tidstypiska detaljer har bockats av. Men inte har det varit nåt imponerande skådespeleri att tala om, och manuset har tuffat på genom kronologin adderad med såpans obligatoriska släng av melodram. Visst har det glimmat till i enstaka scener med Mattias Nordkvists Gustaf, Anna Bjelkeruds Ethel eller Tova Magnussons Britt. För att inte tala om Suzanne Reuter och Peter Dalles hatälskande par, krögaränkan Helga Löwander och köksmästare Backe, som det alltid slagit gnistor om, men det har det å andra sidan gjort sedan Lorry. För dem räcker ett höjt ögonbryn eller en fladdrande näsvinge. Och det fina med den nya korta säsongen är just detta att Reuter och Dalle är med igen. Vi går nämligen tillbaka till sommaren 1951 efter Ninas självmordsförsök (och bereder därmed utrymme för ännu en romantisk turnering med Nina och Calle). 

Maggan framstår för en gångs skull inte som ett lesbiskt helgon.

Men det är mer som är bra. Handlingen utspelar sig under en begränsad period, närmare bestämt mellan midsommarfest och kräftskiva på Löwanders sommarkrog i skärgården. Det dyker upp en rad fina skådespelare i biroller. Ethel i köket träder fram som en åtråvärd person, och Maggan framstår för en gångs skull inte som ett lesbiskt helgon utan som en beskäftig person i relation till en yngre servitris. Ett tragikomiskt ordenssällskap i skärgården kryddar upp persongalleriet. I spetsen för dessa överförfriskade gubbar i högtidskläder finns skojaren Rundström, Mattias Fransson från humorgruppen Klungan, och tankarna går till tv-klassiker som ”Söderkåkar” och ”Hemsöborna” som ”Markurells i Wadköping”.  

Kort sagt och äras den som äras bör. Regissören Måns Herngren har kommit som ett yrväder en aprilafton och lyft ”Vår tid är nu” från den nostalgiska havregrynsgröt av osorterade känslor som präglade säsong tre. Manusförfattarna har också lyft sig i håret. Ramarna var välgörande. Fyra avsnitt räcker gott. 

Calle (Charlie Gustafsson) och Nina (Hedda Stiernstedt).
Foto: SVT

Och förlåt ungdomar. Jag vet att jag inte har lagt ut texten om de unga tu. Det är visserligen kring dem historien kretsar. Hur Nina (Hedda Stiernstedt) och Calle (Charlie Gustafsson) hittar tillbaka till varandra en gång till. Så unga och – så tomma. Så kan det ju vara. Men det är inte för deras skull jag tittar. Det är för att höra Peter Dalle och Suzanne Reuter gräla, men också för de ömma stunder som givits plats. Då blänker det till som rent guld. 

Gammal kärlek rostar visst aldrig.


Tv-serie

Vår tid är nu - 1951

Manus Ulf Kvensler, Malin Nevander och Johan Rosenlind

Regi Måns Herngren

SVT/Viaplay

Premiär 25 december


Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressen Kultur.


Lyssna på ”Lunch med Montelius”

https://embed.radioplay.io?id=77296&country_iso=se”

En omtalad podd från Expressen Kultur – som tar er med bakom kulisserna i kulturvärlden. Med två av kultursidans stjärnor: Martina Montelius, teaterdirektör och författare, och kritikern Gunilla Brodrej. Podden är en hyllning till alla kulturtanter där ute oavsett kön.