Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Bara en gubbe kan bli USA:s president

Hillary och Bill Clinton.Foto: SVT
Hillary Clinton med personal.Foto: Ur "Hillary". / SVT
Hillary Clinton.Foto: SETH WENIG / AP TT NYHETSBYRÅN

Hillary Rodham Clinton porträtteras genom en ny tv-dokumentär.

Gunilla Brodrej ser den enda kvinnan som på allvar kunde mäta sig med männen.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

RECENSION. De kvinnliga presidentkandidaterna försvinner från startfältet en efter en. Kvar står de gamla gubbarna. 

I Nanette Bursteins dokumentär ”Hillary” på SVT Play finns en sekvens där Hillary Clinton avfärdar Bernie Sanders med att han inte har fått någonting gjort på 20 år utan bara åker runt och upprepar samma saker. Hillary Clinton sliter som ett djur och då seglar Obama in. Tar sig verkligen ända fram men då händer Trump.

Man gillar henne inte riktigt. Och det är tydligen så folk i allmänhet brukar säga: ”det är bara nåt med henne som jag inte gillar”. 

Kanske är det för att hon har figurerat i den amerikanska politiken så länge. Det har hunnit fastna grejer på henne som hon aldrig blir av med. ”Jag är USA:s mest utredda oskyldiga människa”, säger hon. Det mest bisarra var när hon utreddes för mord på sin bästa vän, och det mest rimliga när hon granskades för att ha använt sitt privata mailkonto under sin tid som utrikesminister. Det senare blev utrett två gånger, och det var grovt slarv, men ledde aldrig till åtal. Andra gången detta seglade upp igen var i ett sent skede av den ödesdigra presidentvalkampanjen. 

I fyra gånger en timme kommer vi Hillary Rodham Clinton så nära att vi också förnimmer känslan av död när valresultatet kommer. Det där som ingen riktigt kunde förutse.

Herregud så många olika kommentarer hon kommer att få för sitt utseende hela karriären.

Men nu tar man emot det med den unga Hillary i färskt minne. Hon ledde elevrådet från kulisserna för att gossen som fick jobbet bad henne göra det och allt hon ville var att leda. I tjocka glasögon och kort hår sätter hon sig på golvet första gången hälsar på hemma hos sin skeptiska och prydligt uppsminkade blivande svärmor i Arkansas. Herregud så många olika kommentarer hon kommer att få för sitt utseende hela karriären. Det är i 1970-talets unga amerikanska feminism juristen Hillary har sina rötter. Det är där hon lär sig säga: ”Women's rights are human rights” som hon upprepar i ett legendariskt tal på FN:s konferens om kvinnor i Peking 1995. Man sveps med av hennes integritet, hennes mod, hennes sakkunskap, hennes resande kors och tvärs och – faktiskt – hennes starka lojalitet till sin man. 

Bill Clinton ljuger inte bara om sin relation med Monica Lewinsky för hela landet utan även för henne och dottern. Hillary får ta alla smällarna. Skvallret slår i taket. Visste hon? Ljuger hon? Varför lämnar hon honom inte? Men hon får också ta ansvaret när Bill Clinton duckar i Vita huset. En sådan first lady hade man inte sett. 

När Hillary Clinton förlorat mot Trump gick hon upp i talarstolen för att hålla det svåraste talet någonsin. Hon fick stålsätta sig för att inte staka sig eller börja gråta, men hon stakade sig inte, och hon grät inte även om publiken gjorde det.

Hennes andra försök att bli president hade misslyckats och Hillary Clinton skulle säga tack och adjö till alla som hade stött hennes kampanj.

”Ni unga tjejer som ser det här, tvivla aldrig på ert värde, er styrka och att ni förtjänar varje möjlighet att förverkliga just det ni drömmer om”.

Det är en sorts katarsis att få gå igenom presidentvalskampanjen 2016 med Hillary Clinton ända fram till den förnedrande förlusten. När hon kollapsar i baksätet av bilen efter det där avskedstalet och tänker: ”Vad var det som hände?”. Nu gillar jag henne.

 

Dokumentär

HILLARY

Av Nanette Burstein

SVT Play, fyra delar

Gunilla Brodrej är kritiker och scenkonstredaktör på Expressen Kultur.