Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Nya filmen "Amatörer" visar bruksortens verkliga Sverige

Ur "Amatörer". Foto: TOBIAS HENRIKSSON
Ur "Amatörer". Foto: TOBIAS HENRIKSSON
Ur "Amatörer". Foto: Tobias Henriksson.
Hynek Pallas. Foto: MIKAEL SJÖBERG

Gabriela Pichlers nya film "Amatörer" om småstaden Lafors bygger på känslig klassanalys och förståelse för ett nytt slags Europa.

Hynek Pallas hyllar ett modernt filmkonstverk bortom klyschor om både mångkultur och nationens sanna värden.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

ESSÄ | FILM. Jag avskyr ordet mångkultur. Som invandrarbarn uppväxt med vänner från halva världen har uttrycket irriterat mig länge. Men det var med en rad europeiska filmer på 1990-talet som jag på allvar utvecklade min aversion. 

De är Romeo och Julia-filmerna. Uppfostrande berättelser – som Daniel Fridells "30:e november" där en skinnskalle blir kär i en flyktingtjej – om hur två personer med olika bakgrund blir ihop. Regissörerna ville väl. Men i likhet med antirasistiska ungdomsorganisationer och farbroderliga politiker blev det en klapp på huvudet: "Rasisterna är dumma som tycker er kultur är dålig men vi tycker den är lika bra. Och man kan bli kär trots kulturella olikheter!" 

Man fortsatte betona skillnad. Mångkultur blev något statiskt där det svenska existerade parallellt med det exotiska och farliga. Europeisk film har med få undantag, som tysk-turkiske Fatih Akins "Vid himlens utkant" från 2007, inte skakat av sig detta. Trots att det politiska landskapet är omritat.

Gabriela Pichlers "Amatörer"

Det är därför svårt att göra rättvisa åt de jublande känslor som väcks i mig under Gabriela Pichlers nya film "Amatörer". Och det bara av anslaget: på kortare tid än det tar för Lee Hazlewood och Nancy Sinatra att sjunga "Summer wine" etablerar Pichler de föränderliga identitetslager som finns i bruksorten. Fiktiva Lafors, där garveri- och textilindustrin växte upp kring forsen och lyfte bönderna ur fattig-Sverige för att senare outsourcas till Bangladesh och ödelägga orten. Nu är arbetslösheten och tristessen – eller fyllan kring westernhelgen – jämt fördelad på befolkningen oavsett kulör.

Filmen, som med rätta kommer jämföras med Miloš Formans "Det brinner min sköna", har nav i en trio svenskar vars rötter förenar fem länder. Tonårstjejerna Aida och Dana (Zahraa Aldoujaili och Yara Aliadotter) samt Musse (Fredrik Dahl) från kommunstyrelsen. Ingen av dem blir förälskad över kulturgränser.

Ett sätt att prata mindre om kultur har varit att fokusera på klass. Vilket är ett spår i "Amatörer". Men Pichler, som efter debuten "Äta sova dö" jämfördes med bröderna Dardenne, gör mer än så. För det som fångar mig är hur hon skildrar det lokala: historia och samtid plattas ut och ingen har mer rätt till platsen än någon annan. Demokratiforskare som bokaktuelle Ivan Krastev påpekar hur lokala identiteter blir allt viktigare under globalt tryck. Men det tolkas ofta som om det gällde en fixerad nationell kultur.

Med Jonas Hassen Khemiri

"Amatörer", som Pichler har skrivit med Jonas Hassen Khemiri, visar något annat. Om det lokala tenderar att bli en projektion beroende på din politiska läggning – bakåtsträvande blindtarm bestående av Sverigedemokrater eller nostalgisk vagga för nationens sanna värden – så är man i Lafors redan bortom dessa föreställningar. Här är det en tidigare kurdisk journalist som driver det 108-åriga konditoriet där hon säljer franska bakelser.

Men när det tyska lågprisvaruhuset Superbilly ser ut att kunna frälsa orten med arbetstillfällen så ska de lockas med en reklamfilm, annars hamnar de i Alingsås. Då plockas lintottbarn och Bullerby fram av Stockholmsregissören som anlitats för att varumärket Lafors ska poleras. Kommun-Musse väljs bort – hans mörka hy skickar fel signaler. Aidas och Danas, amatörernas, mobilfilm förkastas. Korsklippningen mellan drönarfoto över ett Sommarsverige dränkt i stråkar och en skakig mobilintervju om arbetslöshet säger allt. Tankarna går till förändrad mediemakt och diskussioner om Sverigebilden.

Parallellt med den politiska rekylen i det lokala – periferi mot centrum om man så vill – har film och tv utvecklats åt samma håll. Skiftet mot regional finansiering har hängt samman med filminnehåll sedan "Fucking Åmål". Fast nu syns mer självförtroende än småortsflykt: "Amatörer" följer talande nog på en annan film om lokal revansch, Filip och Fredriks "Tårtgeneralen".

Regissören Gabriela Pichler. Foto: ANDREW MEDICHINI / AP

McDonalds och Topshop

Motsvarigheten på tv är störtfloden av landsortsdeckare. Från franska byar till norska ödemarker mäts särart mot uniformitet. I skotska Shetland vände kommissarie Jimmy Perez 2013 sitt väderbitna ansikte mot horisonten och förklarade att "här finns varken McDonalds eller Topshop". Fem år senare har turismen till Shetlandsöarna exploderat och du kan vandra i Perez fotspår. Det lokala söker överlevnadsstrategier i det globala – Superbilly, tv-deckare eller Bullerbyn.

När Gabriela Pichler tar frågan vidare är hon mer än Sveriges bästa regissör. Två scener i "Amatör" drabbar som en blixt: Musses mamma som aldrig lärde sonen tamil är dement, fånge i sitt modersmål. Vi är en generation invandrarbarn med åldrande föräldrar som räds tanken. Och här, mellan två invandrade familjer, finns också den känsligaste klassdissekeringen i svensk film sedan Bo Widerbergs dagar.

Kliniskt uttryckt mellan tårarna och skrattet: detta är modernt filmskapande. Det är här våra frågor för framtiden står. Vilka identitetslager finns det på den lokala platsen, och hur möter de utmaningar som traktens politiker har knapp makt över?  Inte i nonsensord som mångkultur eller den bumerang av etnicitet och nation som valårsdebatten fylls av. Utan i att tillsammans skildra och förstå den fragmentering som sker i Europa.

 

Av Hynek Pallas

Hynek Pallas är kulturskribent, författare och doktor i filmvetenskap. Hans senaste bok är "Oanpassbara medborgare - historien om förföljelsen av de tjeckiska romerna".

 

LÄS MER - Hynek Pallas: Ruben Östlund sprider myter om Hollywoods judiska historia 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!