Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Festen där de stora elefanterna dansar

Expressens kulturfester är mycket roligare än Nobelfesterna, enligt Svenska Akademien.

Expressens kulturpriser är en institution i svenskt kulturliv.

För att inte tala om de tillhörande festerna där alla de stora elefanterna dansat.

Evert Taube, Astrid Lindgren, Cornelis Vreeswijk och många andra.

Och nu har vi det också officiellt från Svenska Akademien: Expressens kulturfester är mycket roligare än Nobelfesterna.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Här är alla tidigare vinnare av kulturpriserna

BJÖRN NILSSON-PRISET: 1994: Björn Nilsson 1995: Kristina Lugn 1996: Ulrika Knutson 1997: Per Svensson 1998: Jan-Olov Ullén 1999: MarieLouise Samuelsson 2000: Camilla Lundberg 2001: Karin Johannisson 2002: Fredrik Lindström 2003: Sigrid Kahle 2004: Leif Zern 2005: Eva Beckman 2006: Göran Greider 2007: Åsa Linderborg 2008: Peter Englund 2009: Madeleine Grive 2010: Nina Björk 2011: Johan Hakelius.

SPELMANNEN: 1957: Sven-Erik Bäck 1958: Sixten Ehrling och Göran Gentele 1959: Karl-Birger Blomdahl 1960: Gösta Nystroem 1961: Eric Ericson 1962: Matts Arnberg 1963: Allan Pettersson 1964: Herbert Blomstedt 1965: Nils L Wallin 1966: Folke Abenius 1967: Ingvar Lidholm 1968: Stockholms filharmoniska orkester 1969: Jan Johansson, 1970: Cornelis Vreeswijk 1971: Sten Broman 1972: Evert Taube 1973: Lars Gullin 1974: Arnold Östman 1975: Hilding Rosenberg 1976: Frans Helmerson 1977: Marie Selander 1978: Freskkvartetten 1979: Erik Saedén och Monica Zetterlund 1980: Olle Adolphson 1981: Sven David Sandström 1982: Abba 1983: Eric Sahlström och Jan Ling 1984: Monica och Carl-Axel Dominique 1985: Gotlandskvartetten och Kroumata 1986: Anders Eliasson 1987: Gert Palmcrantz och Povel Ramel 1988: Nils-Erik Sparf och Elisabeth Erikson 1989: Snyko (Stockholms nya kammarorkester) 1990: Kjell Alinge 1991: Norrlands-operan 1992: Svante Thuresson 1993: Anders Hillborg 1994: Leif Segerstam 1995: Musica Vitae 1996: Karin Rehnqvist 1997: Anne Sofie von Otter 1998: Hans Gefors och Bob Hund 1999: Freddie Wadling 2000: Helen Jahren 2001: Mats Gustafsson 2002: Fläskkvartetten 2003: Georg Riedel 2004: Paula af Malmborg 2005: Svenska kammarorkestern 2006: Nina Stemme 2007: Salem al Fakir 2008: Maria Lindal 2009: The Knife 2010 Helen Sjöholm 2011 Åke Holmquist.

HEFFAKLUMPEN: 1966: Maria Gripe 1967: Max Lundgren 1968: Harry Kullman 1969: Inger och Lasse Sandberg 1970: Tove Jansson och Astrid Lindgren 1971: Barbro Lindgren 1972: Maud Reuterswärd 1973: inget pris 1974: Jan Lööf 1975: Olle Mattson 1976: Stig Holmqvist och Aud Talle 1977: Ann-Madeleine Gelotte 1978: Sven Wernström 1979: Elsa Olenius 1980: Lennart Hellsing 1981: Eva Eriksson 1982: Bo Carpelan 1983: Harriet Alfons 1984: Bengt af Klintberg 1985: Ulf Nilsson 1986: Ilon Wikland 1987: Anna-Klara och Thomas Tidholm 1988: Rose Lagercrantz 1989: Peter Pohl 1990: Pija Lindenbaum 1991: Margareta Strömstedt 1992: Viveca Sundvall 1993: Juija och Tomas Wieslander 1994: Lena Klefelt 1995: Ulf Stark 1996: Henning Mankell 1997: Anna Höglund 1998: Jockum Nordström 1999: Jakob Wegelius 2000: Lena Anderson 2001: Pernilla Stalfelt 2002: Eva Lindström 2003: Per Nilsson 2004: Ylva Karlsson 2005: Lucas Svensson 2006: Lena och Olof Landström 2007: Carin och Stina Wirsén 2008: Manne af Klintberg 2009: Petter Lennstrand 2010: Gunna Grähs 2011: BUS.

EN BIT AV GEORGS HATT: 1987: Tomas von Brömssen 1988: Staffan Göthe 1989: Charles Koroly 1990: Peter Oskarson och Allan Edwall 1991: Eva Bergman 1992: Lars Norén 1993: Hilda Hellwig 1994: Staffan Westerberg 1995: Erland Josephson 1996: Bente Lykke Møller 1997: Jasenko Selimovic 1998: Ensemblen i Lars Noréns Personkrets 3:1 1999: Mats Ek 2000: Teater Giljotin 2001: Birgitta Englin 2002: Suzanne Osten 2003: Ingvar Hirdwall 2004: Ingela Olsson 2005: Moment: teater 2006: Farnaz Arbabi 2007: Mattias Andersson 2008: Pia Johansson 2009: Jonas Karlsson 2010: Christina Ouzounidis 2011: Alexander Mørk-Eidem.

I morgon kväll är det dags igen. Expressen delar ut sina priser till landets främsta kulturarbetare och i år är det pampigare och större än någonsin. Närmare 400 personer kommer till den festliga prisutdelningen i Bonniers Konsthall i Stockholm.

Kulturfesterna har genom åren varit stökiga och brokiga, fulla av överraskningar och dramatik. Artister som Monica Zetterlund och Helen Sjöholm har sjungit i stället för att hålla tacktal. Benny Andersson och hans band har jammat långt in på småtimmarna.

Och en gång höll en jurymedlem på att dö, men räddades i sista stund efter ett rådigt ingripande av Expressens dåvarande kulturchef.

– Kulturpriser är viktiga. I vissa lägen betyder äran allt, för andra kan det vara ett avgörande tillskott av pengar som gör det möjligt att avsluta en bok, säger Peter Englund, Svenska Akademiens ständige sekreterare och 2008 års mottagare av Expressens Björn Nilsson-pris till kulturjournalister.

– Ett pris kan vara en uppmuntran i början av karriären. Eller i rätt situation en möjlighet att fortsätta ett arbete. Det är jättebra med priser, de kan aldrig bli för många.

– Expressens kulturfester är de roligaste jag har varit med på. Mycket stökiga. Det är betydligt roligare på en Expressenfest än på en genomsnittlig Nobelbankett, som är något stelare om man säger så, säger han.

Expressen delar ut fem kulturpriser:

Musikpriset "Spelmannen" är det äldsta och är en bronsstatyett som ursprungligen skulpterades av Sven Lundqvist. Det har delats ut sedan 1957 och första mottagare var tonsättaren Sven-Erik Bäck.

"Heffaklumpen" är tidningens ungkulturpris och delades ut första gången 1966 till barnboksförfattaren Maria Gripe. Namnet kommer från varelsen i Nalle Puh som ingen vet hur den ser ut. Heffaklumpen gjordes först av skulptören K G Bejemark. I dag skapas den av Stina Opitz.

Teaterpriset "En bit av Georgs hatt" delas ut sedan 1987 då skådespelaren Tomas von Brömssen fick det. Namnet syftar på den berömde aktören Georg Rydeberg. Skulpturen ser olika ut varje år och skapas av Marie-Louise Ekman.

"Björn Nilsson-priset" är uppkallat efter Expressens legendariske kritiker Björn Nilsson och ges till kulturjournalister. Han själv fick det första gången 1994. Priset består av en statyett i trä av Björn Nilsson, skapad av Urban Gunnarsson, samt en check på 30 000 kronor.

Satirpriset "Ankan" är tidningens nyaste pris och uppkallat efter kultursidans satirspalt med samma namn. Det delades ut första gången förra året då det gick till seriesatirikern Liv Strömqvist. Priset är en bronsstatyett gjord av Marianne Lindberg De Geer.

Expressens pris blir en bekräftelse

Illustratören Stina Wirsén fick Heffaklumpen 2007 tillsammans med sin mamma, författaren Carin Wirsén. De belönades för sina populära bilderböcker om Rut och Knut.

– När man jobbar med kultur har man oftast ojämn arbetsbelastning och inkomst. Ibland jobbar man hårt och länge för ingenting, ibland har man tur och något blir stort. Det är en ganska svajig vardag, säger Stina Wirsén.

– Priser ger bekräftelse på det man gör och gör en mera läst. De visar att det man gör fungerar också utanför det egna huvudet.

– Jag blev jätteglad över Heffaklumpen. Det var väldigt roligt att få den tillsammans med min mamma för de barnböcker vi gjort. Det var roligt att det fanns en jury som såg helheten i det vi gjorde, säger hon.

Expressens kulturchef Karin Olsson anser att det är viktig att uppmärksamma konstnärliga uttryck i dessa tuffa tider för kulturarbetare. Hon påpekar att Expressen har flest kulturpriser. Men inget litteraturpris, eftersom det redan finns så många.

– Det var roligt att börja med satirpriset Ankan. Expressens kultursida tycker om lekfullhet och humor. Vi har haft spalten Ankan i decennier, säger Karin Olsson.

– Det finns inget annat renodlat satirpris. Grönköpings Veckoblad och Publicistklubben hade det tidigare, men de är nedlagda. Det är en intressant genre att lyfta fram.

– Våra kulturfester är ett tillfälle för konstnärer och kulturarbetare att mötas över genregränserna. Det blir en väldigt brokig samling, en spännande blandning av människor. Folk verkar tycka att det är kul, i år har vi fördubblat festens storlek, säger hon.

Packat och svettigt

Prisutdelningarnas storlek och stil har varierat genom åren, delvis beroende på konjunkturerna. I många år ägde de rum i samband med förnämliga luncher i representationsvåningen högst upp på 23:e våningen i DN-Expressenskrapan, andra gånger på Nationalmuseum eller Dansmuseet. Tidigare kulturchefen Per Svensson minns hur han en gång delade ut priserna stående på en ölback i den trånga baren Olssons Video.

– Det var packat, svettigt, lite undergroundatmosfär. Det var en medveten grej att det skulle vara billigt, lite hippt och sunkigt i en period när tidningen hade ont om pengar, säger Per Svensson, som själv fick Björn Nilsson-priset 1997.

– Vi hade vår utdelning kvällen innan Irakkriget började 2003. Det låg i luften och präglade stämningen. Det var väldigt mycket diskussioner, men festen fortsatte.

Per Svensson är speciellt nöjd med att han en gång fick ge kulturjournalistpriset till Åsa Linderborg på Aftonbladet.

– Jag tror att hon blev genuint överraskad. Hon var både konkurrent och ideologisk motståndare. Expressen har en stolt tradition att höja sig över inskränkta partsperspektiv, säger han.

Minnesgoda medarbetare på kulturredaktionen minns glada och uppsluppna tillställningar där det alltid hände något. När författaren Lars Forssell på en prisutdelning tog tillfället i akt att resa sig upp och skälla ut tidningen för en löpsedel han inte gillade. När slagverksensemblen Kroumata fick Spelmannen och gjorde ett spontant framträdande med hjälp av bestick, glas och tallrikar.

De minns när Benny Andersson och Kalle Moraeus var i högform och aldrig slutade spela - och lät alla gäster spela på sina instrument. Och när en rörd Monica Zetterlund 1979 tackade för priset med sång. Liksom operasångerskan Nina Stemme nästan 30 år senare.

Strömstedt höll tal

Bo Strömstedt var en centralfigur vid prisutdelningarna under många år, först som kulturredaktör och sedan som chefredaktör.

– Bo Strömstedt höll alltid talet till pristagarna. Han lyckades oerhört elegant, utan manus, sno ihop pristagarna från olika genrer och finna beröringspunkter. Det var en retorisk höjdpunkt, säger Nils Schwartz, mångårig medarbetare på tidningens kulturredaktion.

Expressen delade tidigare också ut deckarpriset "Sherlock". Men det lades ned 1986 då man tyckte att deckarna var för dåliga för att belönas! Men deckarförfattarna tog revansch på Expressen några år senare då den stora svenska deckarboomen med Henning Mankell och Stieg Larsson i spetsen tog fart och erövrade världen

Mankell har dock fått ett annat av tidningens kulturpris: Heffaklumpen 1996 för en ungdomsroman.

– Jag avskaffade deckarpriset, det hade spelat ut sin roll. En del deckarförfattare blev förbannade. De tog revansch och senare hade det ju funnits en hel del att belöna, säger Leif Zern, tidigare kulturchef på Expressen.

– Vi instiftade ett teaterpris i stället. Namnet "En bit av Georgs hatt" låter bisarrt, men det är en hyllning till Georg Rydeberg, en gentleman och kvinnotjusare i den generation av skådespelare som bar hatt.

Marie-Louise Ekman gjorde alltid statyn i sista minuten. Färgen hade knappt hunnit torka när hon kom springande med den. Det var nästan som en happening, säger han.

Leif Zern, som fick Björn Nilsson- priset 2004, berättar hur ett möte med deckarjuryn höll på att sluta illa - och nästan kunde ha gett upphov till en thriller med namnet "Döden på Operakällaren".

– Vi hade sammanträde vid en lunch på Operakällaren. Jurymedlemmen rådman Curt Böre satte plötsligt en köttbit i halsen. Han blev alldeles blå, säger Leif Zern.

– Jag visste hur man skulle göra. Jag ställde mig bakom honom och tryckte till hårt i mellangärdet.

– Köttbiten flög ut och över hela rummet. Sedan fortsatte alla att äta. Det passade verkligen i en deckarjury, säger han.

Dröjde innan kvinnor prisades

Camilla Lundberg, musikchef på SVT och tidigare medarbetare på Expressens kulturredaktion, påpekar att det tog 20 år innan en kvinna tilldelades Spelmannen. Hon säger att det kändes bra att 1977 få belöna den första kvinnan, Marie Selander.

– Det var också väldigt roligt att få ge Spelmannen till Abba 1982. De var inte kulturellt rumsrena då. De betraktades antingen som billig pop eller så var det proggvänstern som hade moraliska betänkligheter, säger Camilla Lundberg, Björn Nilsson-pristagare 2000.

– Spelmannen var länge det enda stora mediala musikpriset som gick till alla genrer. Folkmusik, jazz, pop, klassisk musik, säger hon.

Illustratören Gunna Grähs, som fick Heffaklumpen 2011, säger att kulturpriser är en "ljusglimt i mörkret", men att de inte kan ersätta en bra kulturpolitik.

– Priser är bra, roliga och stimulerande. Men det går inte att leva på priser. De är viktiga, men inte lika viktiga som en vettig kulturpolitik, säger Gunna Grähs.

– Det var väldigt roligt att få Heffaklumpen. Jag hade väntat på den. Det är en fin lista på alla som fått den, så det är mycket hedrande.

– Min Heffaklump är tung och ser ut som ett strykjärn. Den är ett bra försvarsvapen, man kan slå ihjäl vem som helst med den. Jag har också fått Elsa Beskow-plaketten, den använder jag som ostbricka, säger hon.

Till festen i morgon kommer alla från etablerade medieprofiler som Eva Hamilton och Amelia Adamo till nya namn som Johan Persson & Martin Schibbye. Plus alla kulturnamn - från Kjerstin Dellert och Marianne Lindberg De Geer till nya som Jessika Gedin och Fredrik Wikingsson. Och många fler.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.