Feministisk felsägning i Arquettes Oscarstal

OMTALAD. Patricia Arquette under helgens Oscarsgala.
Foto: Mandatory Credit - A.M.P.A.S/Rex

Vad sa egentligen Patricia Arquette under sitt tal på Oscarsgalan?

Valerie Kyeyune Backström hör en kommersiell mainstreamfeminist breda ut sig på bekostnad av andra grupper.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

På samma gala där pristagarna Common och John Legend lyfter de tydliga rasolikheterna i USA, att fler afroamerikanska män i dag sitter fängslade än antalet män fångna i slaveriet 1850, blir det något ironiskt att höra Patricia Arquettes tal om löneskillnader. Att propagera för kvinnors lika lön är så klart behjärtansvärt, men det finns ett resonemang i talet som förtjänar närmare analys. ”Vi har kämpat för alla andras rättigheter”, skanderar hon och uppmanar sedan att det är dags för ’de andra’ att ge tillbaka. Vilka är då dessa?

Man får anta att det är den svarta medborgarrättsrörelsen, kanske arbetarrörelsen och definitivt hbtq-rörelsen hon åsyftar, vilka är de största jämlikhetsrörelser vid sidan av den feministiska strömning hon själv kan räknas till. Det rimmar illa med verkligheten.


För lika mycket som det är en historieförfalskning, är det också en grov förenkling av samtiden, där lönegapet mellan svarta och vita hushåll ökat sedan 60-talet, där svarta kvinnor fortfarande tjänar mindre än vita kvinnor och svarta transkvinnor mördas på löpande band. Även i Sverige är lönegapet större mellan svarta män och vita kvinnor.

Resonemanget sätter fingret på det problematiska i denna typ av kommersiella mainstreamfeminism som vunnit mark i Hollywood på sistone.

Självklart kan man inte räkna med att ett Oscarstacktal ska hålla samma stringens som en avhandling, men åtminstone att det inte ska sparka neråt, vilket den gör när den ställer utsatta grupper emot varandra. Än värre raderar den helt alla dessa människor som skär igenom flera intersektioner.

1852 höll Sojourner Truth sitt berömda tal, ”Är inte jag en kvinna”, där hon, analfabet, född in i slaveriet, lyckades sätta fingret på de olika villkoren vi existerar på som kvinnor. Det är hög tid att mainstreamfeminismen till slut lyssnar på henne.


Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.