Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Feministens hjärtefråga – avkriminalisera pedofili

Jean-Paul Sartre. Foto: ARKIVBILD / ARKIVBILD
Simone de Beauvoir. Foto: OKÄND
Anna Björklund. Foto: JOSEFINE BACKSTROM / JOSEFINE BACKSTROM

Två av det filosofiska 1900-talets huvudgestalter verkade i skydd av radikala ideal. 

Anna Björklund nagelfar alliansen mellan Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir.  

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

KRÖNIKA. Stephen Hawking är cancelled!” skrev en kompis glatt till mig i somras. Det hade börjat cirkulera en gammal bild på fysikern som gäst på pedofilanklagade Jeffrey Epsteins privata ö. Det räckte för att smutsa geniets namn för kanske evigt.

Amerikaner kallar det ”cancel culture”, men vanan att med friskt humör och löst på fötterna ge sig ut för att tillintetgöra har funnits ett bra tag i Sverige med. Det räcker med ett suspekt sammanhang, misstänkta ”rötter”, fel färg på tröjan. Åsikterna om Peter Handkes Nobelpris rör just kosmetikan, hur det ser ut att belöna någon som kan associeras med så stora, skuggiga delar av historien. Ska kungen verkligen stå bredvid en sån, som inte berättat tydligare om han är god eller inte? 

Vad någon faktiskt gjort betyder mindre än vilken etisk estetik den förknippas med. Några som kom långt på sina ljusa associationer är Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir. De beskrivs som det moderna idealparet, det eviga exemplet på att man kan vara både fria tänkare och radikala feminister, att man kan förverkliga sig själv, ligga med vem man vill och samtidigt ha trygghet och närhet livet ut. De som knäckte koden.

Deras berömda allians visar mest att gemensam skuld kan vara lika sammanhållande som ett simpelt, borgerligt äktenskap.

Sten Andersson tittar lite mindre ytligt på duon i boken ”Vi två är ett” från i år. Simone och Jean-Paul bodde aldrig ihop. De hade inga gemensamma barn. Huruvida de någonsin låg med varandra verkar förbli oklart. 

Däremot gjorde de annat. Deras största gemensamma nöje, förutom tunga droger och lite korrläsning då och då, var tonårsflickor. Ofta var de Simones skolelever och att de var oskulder var inte helt oviktigt. De förfördes, eller våldtogs som vi sagt i dag, av Simone på förmiddagen, som lämnade över till Jean-Paul på eftermiddagen. Sartre och de Beauvoir umgicks precis som Jeffrey Epstein med en både politisk, vetenskaplig och finansiell världselit, och precis som honom föredrog de sex med flickor en bra bit under vad vi som kultur bestämt vara gränsen för lovligt byte.

Epstein sägs ha fått hjälp av en medelålders, engelsk adelskvinna, Ghislaine Maxwell, med att hitta flickorna och forsla dem till sin blivande förövare. Hon anklagades för människohandel och koppleri, parterna förlikades i hemlighet men omvärldens dom var inte nådig, i just det fallet. 

Identitetspolitiken är tyvärr inte det minsta död.

Jean-Paul behövde inte gå genom någon hallick, han hade Simone de Beauvoir. 1900-talets största feminists politiska hjärtefråga var avkriminalisering av pedofili. Deras berömda allians visar mest att gemensam skuld kan vara lika sammanhållande som ett simpelt, borgerligt äktenskap. 

Sartre och de Beauvoir var medlemmar av den goda sidan, den moderna sidan. Varumärket av fina, radikala 1900-talsideal skyddade dem. När såna markörer avgör vem som anklagas är problemet inte bara att oskyldiga döms, utan att förövare går fria. Identitetspolitiken är tyvärr inte det minsta död. 

 

Av Anna Björklund

Anna Björklund driver podden ”Della Q” och hörs även i Tankesmedjan i P3.

Här dömer Isak Skogstad ut lärarutbildningen