Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Feminismen, sången, sexet – ja, det går an!

NYSKAPANDE. Sopranen Frida Engström och barytonen Carl Ackerfeldt spelar huvudrollerna i "Det går an" på Läckö slott.Foto: Petter Magnusson
Carl Jonas Love Almqvist.
Det går verkligen an!

"Det går an" på Läckö slott bjuder på illustrativ musik och en fantastisk sexscen.

Hanna Höglund skriver att varje vettigt operahus genast borde sätta upp verket.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

OPERA

DET GÅR AN

Av Daniel Fjellström
Baserad på en roman av Carl Jonas Love Almqvist
Libretto Maria Sundqvist
Läckö slott, Lidköping
Speltid 2.30 t.

Av Carl Jonas Love Almqvists skandalomsusade kärleksutopi "Det går an" från 1839 har det blivit lysande operakonst på Läckö slott.

Varje vettigt operahus i Sverige borde genast släppa vad de har för händer och sätta upp detta verk signerat Daniel Fjellström och Maria Sundqvist.

Ja, jag vet att det inte funkar så. Ni har era flerårsplaner och fasta ensembler och wagnerianer och Mozart-fans i publiken. Men låt mig drömma lite.

För trots att "Det går an" inte har mycket av traditionell operakonflikt - här får kärleksparet Sara och Albert varandra utan att varken behöva dö, våldtas, klä ut sig eller förvecklingsspringa i dörrar först - är denna nyskrivna opera oupphörligt fascinerande där den växer fram som ett obändigt sceniskt djur från första stund, sedan ångbåten Yngve Frey lagt ut från kajen och tuffat i väg mot Arboga.

Först och främst är Daniel Fjellströms tonsättning briljant. Denne 33-årige kompositör har bara skrivit en opera förut, "Tusen och en natt" i Malmö, men det är som om han aldrig gjort annat.

Det är illustrativ musik som blandar sugande mälarkluck, minimalistisk hästskritt och sköra glasklanger i piccolaflöjter och klockspel med de läckraste dissonanser när det äntligen blixtrar till i Mariestad mellan Sara och Albert: en fantastisk sexscen som övergår i upphetsad ensemblekör högst upp på scenens gradänger av spegelglas.

Den Almqvistläsare som undrat om beskrivningen "så fort de doppat sina skorpor i ett par vackra äkta koppar" verkligen bara betyder en oskyldig fikastund två vuxna emellan, kan alltså sluta fundera.

Men framför allt är det musik som perfekt kompletterar både Sundqvists libretto och Linus Fellboms regi när föreställningen går från hårt uppskruvad till djupt berörande utan att snubbla.

 

Läs även om Philip Zandéns uppsättning av "Det går an".

 

Medan första akten gärna hänger sig åt det operaknäppa (Albert sjunger upprört om felbrett franskbröd), kulminerar den andra utan problem i en vacker dödsmässa med manskör och sorgeflor.

Och Fjellström och Sundqvists läsning av Almqvists visionära historia om unga Sara Videbeck, glasmästardotter från Lidköping som söker ett jämställt sambo/särboförhållande med sin pojkvän, är lika intelligent som humoristisk. Det är tempo, det är humor, det är skådespel lika mycket som opera och i sopranen Frida Engström och barytonen Carl Ackerfeldt har man hittat de perfekta huvudpersonerna.

Med en båtlast av sprättiga baroner, flörtiga dalkullor och den alldeles vanliga, ovanliga Sara, kan vad som helst hända på Yngve Frey. "Ett mellanting är hon, som jag inte begriper", som Ackerfeldts Albert säger om sin älskade. När de två möts är det som att alla fasta samhällskonventioner upphör att gälla. Kvinnan kan bjuda på notan. Man kan vara ogift och ändå dela rum, man kan drömma om en respektfull kärlek bortom äktenskapets snäva ramar.

Så om det faktiskt går an? Ja, ska man bara se en sak i sommar är det den här operan.


Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.