Kajsa Norman. Foto: Chris HarveyKajsa Norman. Foto: Chris Harvey
Kajsa Norman. Foto: Chris Harvey
"Bron över Blood River"."Bron över Blood River".
"Bron över Blood River".
Byggjobbare i Orania. Foto: Torbjörn SelanderByggjobbare i Orania. Foto: Torbjörn Selander
Byggjobbare i Orania. Foto: Torbjörn Selander

Fattiga vita män som flockas vid blodig flod

Publicerad

Ulrika Knutson finner empati och mod i Kajsa Normans skildring av sydafrikansk rasism.

Lägg namnet Kajsa Norman på minnet. Hennes bok om afrikanderna i det nya Sydafrika är modig, kunnig, spännande och pedagogisk. Den ger ledtrådar för att bättre förstå rasismen som ideologi och den komplexa utvecklingen i Sydafrika.

Hennes reportage "Bron över Blood River" leder rakt in i "mörkrets hjärta", för att tala med Joseph Conrad. Afrikanderna, eller boerna, är de holländska invandrare som har bott i Sydafrika sedan 1600-talet. De flesta var bönder. I protest mot britternas dominans drog de inåt landet.

De köpte land av zulukungen Dingane, som bröt avtalet och massakrerade 500 nybyggare 1838. Boerna hämnades samma år, och slaktade 3 000 zulukrigare. Så förvandlas Ncomefloden till Blood River.

Fyra år tidigare hade slaveriet förbjudits i Sydafrika. Boerna var emot det. De sågs som primitiva, vulgära våldsverkare med geväret i ena handen och Gamla testamentet i det andra. Många var fattiga. De motsatte sig moderniteten. På 1700-talet satte boerna en ära i att "släcka" upplysningens ljus.

 

Kajsa Normans intervjupersoner talar om Sydafrikas våldsamma arv som orsak till dagens förfärliga brottslighet: 20 000 mord och hundratusentals våldtäkter sedan tidigt 2000-tal. Att ANC har misslyckats med Nelson Mandelas politiska linje anser många, men afrikanderna blundar ofta för sin egen våldsamma roll i historien.

På 1990-talet bildades Orania, Sydafrikas enda vita stat, med drygt tusen invånare. Kajsa Norman tillbringar mycket tid i den lilla staten, särskilt bland de fattigaste trashankarna i ungkarlshärbärget Block C. Det är belysande. Killarna som blivit över är problembarn i alla samhällen, och för apartheidstaten var/är de fattiga, vita trasproletärerna en nagel i ögat.

De är vandrande bevis på att den vita rasen inte automatiskt är mer högstående än den svarta. Samtidigt är de lätta att värva för en rasistisk ideologi. Det är likadant i Europa. Det är bland de här killarna som kärntrupperna finns, i Jobbik och Front National som i Svenska motståndsrörelsen, och tyvärr också delar av Sverigedemokraterna.

 

Kapitlen från Block C är bokens bästa, med lyhörda, empatiska intervjuer. Här finns alla sorters män, en gammal överste i den vita säkerhetspolisen, missbrukare med abstinens, utvecklingsstörda, de som förlorat jobbet som den positiva särbehandlingens offer. De första som får sparken i ANC:s Sydafrika är nämligen vita, afrikandiska män, eftersom den gruppen tidigare hade privilegierna.

Mer än en miljon vita sydafrikaner har lämnat landet sedan apartheids fall, många bland dem afrikandiska bönder. Nu kritiseras ANC för att inte utnyttja de vita farmarnas kunskaper. Men i Ghana, Moçambique och Zambia tas vita farmare från Sydafrika emot med öppna armar! När även författaren och Nobelpristagaren JM Coetzee emigrerade till Australien var det många som höjde på ögonbrynen i bestörtning och sorg.

 

Inte minst ger Kajsa Normans reportage läsledljus åt stora litterära verk om det blodiga arvet från apartheid, som just Coetzees roman "Onåd" eller Marlene van Niekirks fantastiska "Agaat".

Varför är rasismen så farlig? Därför att oavsett hudfärg fräter den på vår mänsklighet. Detta är framtidens ödesfråga, i Europa som i Afrika. Vi måste lära oss att leva tillsammans med den Andre - trots olika färg, kön, klass och religion. Kajsa Normans bok visar att det är svårt att slå en bro över den blodiga floden. Men arbetet är nödvändigt, trots att starka krafter försöker underminera den här bron, hela tiden.

 

Följ Expressen Litteratur  och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Ulrika Knutson
Ulrika Knutson
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag