Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Fasaden som sprack

Erik Almqvist. Foto: Fredrik Persson / Scanpix

Lawen Mohtadi efterlyser en klokare granskning av SD-maskineriet.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Denna gråa onsdagsmorgon, när Expressens avslöjande om rasismen och sexismen hos toppskiktet inom ett demokratiskt valt riksdagsparti sprider sig i allt större cirklar, sitter förmodligen partiets ledning i krismöte. Blickarna riktas mot Erik Almqvist, den ekonomisk-politiske talesmannen som i en video kallar utvalda personer för blatte-lover, hora och babbe (ett ord som tydligen betyder ungefär svartskalle) och därefter sparkar en man, allt filmat av den skrattande rättspolitiske talesmannen Kent Ekeroth. Enligt den sverigedemokratiska självbilden har Almqvist blottat sprickor i den numera städade fasaden. Senast för ett par veckor sedan kom nya order från Jimmie Åkesson. Gör er av med de rasistiska uttalandena och tänk på hur ni för er.

 

Vid lunchtid kommer beskedet. Almqvist lämnar sina uppdrag inom partiet.

 

Den avgörande frågan är hur väl SD lyckas med förvandlingen. Varje månad en rasistisk incident från en lokal företrädare någonstans i Sverige. Och varje månad en partiledare som hävdar att det inträffade inte har med partiet att göra, egentligen. Det är detta egentligen som måste granskas. Både i form av de siffror partiet använder sig av för att skapa och sprida myter och den berättelse om nation, kultur och historia som är själva fundamentet i partiets ideologi. SD vill ha privilegiet att bedriva rasistisk politik utan att kallas rasister. Det är en önskan som allt fler journalister tillmötesgår. Partiet har gått från att vara högerextremt till att kallas "invandringskritiskt". SVT:s famösa Hur mycket invandring tål Sverige-debatt är det tydligaste exemplet på den utvecklingen. SVT försvarade sig med en logik som, om utvecklingen inte bryts, kommer att bli allt mer gällande: SD har många sympatisörer. Det gör att vi måste ta deras politik på allvar. Att ta deras politik på allvar betyder att överta deras problemformuleringar. Dessutom; att människor röstar på partiet visar ju bara att deras politik inte är, inte kan vara, rasistisk.

 

Vi skyr ordet, men inte handlingen. Det gör att vi – inte alla, men många – inte ser vad som händer rakt inför våra ögon.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!