Fars som spelar roll i "Figaros bröllop"

Fina sångare i "Figaros bröllop".
Foto: Mats Bäcker
"Figaros bröllop" på Göteborgsoperan 2014.
Foto: Mats Bäcker

Hanna Höglund älskar dirigentstjärnan Minkowskis Figaro på Drottningholmsteatern.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

"Figaros bröllop" på Drottningholms slottsteater är Benny Hill-buffa och klassmedvetet operadrama i ett.

Handlingen i sammanfattning? Mansgrisige Greve Almaviva är konstant otrogen mot sin grevinna, deras betjänt Figaro försöker med hjälp av bröllop komma upp sig i livet medan kammarjungfrun Susanna värnar sin kyskhet. Lägg så till blivande fruar som plötsligt utbrister "Jag är din mor!" och en byxroll - Cherubino - som tafsar på allt som rör sig, och du har tre timmar av frustrerande farsartat men charmigt Da Ponte-libretto till Mozarts fantastiska musik. Och så lite allvar på det.

Dirigenten Marc Minkowski och regissören Ivan Alexandre ser nämligen "Figaros bröllop" som del ett i en operatrilogi följd av "Don Giovanni" och "Cosí fan tutte". Om det är en lyckad tolkning återstår att se - de närmaste åren kommer de att sätta upp samtliga verk på Drottningholm och personligen kunde jag inte vara mer nöjd. Vad dirigentstjärnan Minkowski än sätter tänderna i - barock, klassicism, Berlioz - låter det fullt av liv.


Han och Drottningholmsteaterns orkester verkar gå utmärkt ihop, jag älskar hur han förstorar små kontrabas-, horn- och fagottdetaljer i "Figaros bröllop" och hur slutensemblens långsamma del blir kyrkokoral.

Ännu roligare är att Minkowski själv visat sig vara gammal Drottningholm-fanboy.

Detta till den milda grad att ordet "fetisch" nämns i samma mening som Minkowski och Ingmar Bergmans Drottningholms-hyllande "Trollflöjten"-film från 1975.


Så det är inte konstigt att man här valt en iscensättning som leker med teater-i-teatern-formen där sångarna i Bergman-stil sitter vid synliga logebord när de inte sjunger. Och även om jag kan sakna att man inte får se något av Drottningholms klassiska kulisser ger detta knep utrymme för fina sångarna Robert Gleadow (Figaro) och Florian Sempey, Lenneke Ruiten, Camilla Tilling och Ingeborg Gillebo med flera att synliggöra sina roller och låta dem skava mot de trånga samhällskonventioner som operan gör allt för att avtäcka.

Tyvärr lika aktuella i dag som de var 1786.

OPERA

FIGAROS BRÖLLOP

Av Wolfgang Amadeus Mozart

Libretto Lorenzo da Ponte

Drottningholms slottsteater, Stockholm

Speltid 3.15 t.