Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Färgglatt publikfrieri på Vårsalongen

Mikael Rydh, "Oväntat ljus."

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

VÅRSALONGEN | Liljevalchs, Stockholm | Till 24/3

Att uttala sig försiktigt positivt om Vårsalongen i bildade sällskap hade länge samma sociala genomslag som att säga att "jag har förresten ebola och nu måste jag nysa". Riktigt så enkelt är det inte längre.

Foto: Foto: Terese William, Liljevalchs, Vårsalongen De senaste tio åren har Liljevalchs med varierande resultat testat olika urvalsvarianter, men trots allt höjt lägstanivån. Salongen 2011 tyckte jag rentav var den bästa i modern tid, men det säger möjligen mer om mig (juryn bestod av tre konstkritiker).

I den mån man kan se fram emot Vårsalongen var jag i år lite nyfiken på om det skulle synas fler tecken på förfolkligandet av performance- och konceptkonsten i spåren av horkarlsmynt och "Big Brother"-deltagare. En remake på Dan Wolgers tilltag 1992 att sno två bänkar från konsthallen och sälja dem på Auktionsverket hade känts helt självklart.

I stället är det mesta väldigt mycket som vanligt. Det är färgglatt i fokus, sal efter sal med gladmåleri. Alldeles för mycket vill vara roligt, på ett liksom "härligt" sätt (kombon mustigt och lustigt kommer antagligen att förbjudas när jag blir diktator).

Andra har idéer men saknar tekniken, eller lägger energin på fel saker. Eller slarvar bara för att de tänker att konst ska se ut så?

 

Ett rum med filmer är försett med varningstext för stötande innehåll vilket så klart kommer att skapa köer av lättstötta (anledningen är en fånig film med trådstyrda kvinnliga könsorgan som mimar till musik).

Däremellan gör man små fynd. Lågmäld fotorealism av Mikael Rydh, Joakim Engblom eller Fredrik Forslind. Emma Fredrikssons och Felix Swenssons fotografier. Remus Grecus skräcksurrealism.

Otippat intressant är också hobbytemat. Foto: Foto: Christofer Dahlby, Karl Magnus Peterssons fiskeläge i skala 1/40 med blinkande fyr i nattljus är mycket ambitiöst. De som trodde att alla bibliotekarier läser böcker på fritiden kommer på andra tankar inför Kent Fernströms häpnadsväckande jättepappmodell av Hagalund vintern 1971, där träkåkarna rivs och Blåkulla är under uppförande.

Foto: Foto: Ann Carlsson, Är det så att i hobbymåleriet är en sorts slarv integrerat från början, medan det i hobbyer som modellbygge och knyppling är perfektionen som är riktmärke? I så fall varför? Nästa år vill i alla fall jag se fler Märklintåg och korsstygnsbonader.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!