Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Fängslande rutor

Fast i nätet.

Kjell Häglund om tv-dramatik som kuslig tidsspegel.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

CIA-agenter attackerade nyligen, i brittiska Daily Telegraphs webb-tv, dramaserien "Homeland" för bristande verklighetsförankring. Deras egen empiriska förankring var knapp - man hade slutat titta efter fyra av hittills närmare 30 avsnitt.

Kanske var angreppet bara en typisk "deploy", som vi via dramaserier lärt oss att skenmanövrar kallas i kriget-mot-terror-branschen?

För den tv-serie som USA:s Orwellskt avlyssnande myndigheter vill att vi helst ska missa i höst är nya säsongen av "The good wife".

Seriens inledande premiss var hur hustrun (Julianna Margulies) till en prostitutionsskandaliserad politiker plockar upp sin advokatkarriär igen när barnen blivit stora, men har inte minst utvecklat en enastående förmåga att skildra nätets och sociala mediers påverkan på juridiken, politiken och vardagslivet.


Serieskaparna har under fyra år byggt upp ett så rikt galleri av klienter, som exempelvis representerar den digitala ekonomin, att de helt sömlöst kan synka in dagsfärska topics.

Som när den nya säsongen inleds med en sekvens värdig en klassisk spionfilm - och det är en exakt iscensättning av samtliga Edward Snowdens läckuppgifter. Vi får se en intrikat väv av privat kommunikation mellan människor över hela USA, och hela världen, och hur dessa markeras i NSA:s autofilter. Detta korsklipps med två NSA-nördar som avlyssnar advokatfirman som de redan har "span" på sedan ett par år (i säsong tre försvarade firman en terroranklagad man med Mellanösternrötter), och i realtid hör dess diskussion om potentiell stämning mot NSA; och därefter en utpanorering av kameran över ett gigantiskt NSA-kontorslandskap. I ett svep har vi fått en kuslig bild av den totala övervakningen.


Men inte nog med det. "The good wife" illustrerar även hur Michel Foucaults panopticism bitit sig fast i samhället när också advokatbyrån avlyssnar och lagrar sina anställdas kommunikation.

Det har återigen blivit på modet bland kulturskribenter att slå tillbaka mot tv-dramat som - inte alls är - "den nya romanen". "The good wife" visar dock att värdena är större än så. Ingen roman i världen hade så snabbt, drabbande och mångfasetterat kunnat dramatisera Snowdens läckor.


Kjell Häglund

kulturen@expressen.se