Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Fäkta inte bort fakta

Herbert Tingsten.

Mikael Nilsson bemöter kritiken från Lars Gustafsson.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

fakta

TINGSTEN/REPLIK

Författaren Lars Gustafsson går (på Expressens kultursida 6/3) till hårt angrepp mot min forskning och menar att jag inte har någonting på fötterna när det gäller Herbert Tingstens samröre med CCF. Jag borde forska mer, skriver Gustafsson, vilket är ironiskt med tanke på att han själv inte har forskat en sekund på ämnet. Men medan jag går relativt torrskodd igenom detta så hoppar nu Lars Gustafsson självmant ner i vattnet med en hink intellektuell cement kring fötterna. Så går det lätt när man bestämmer sig för att avfärda forskning utan att ha läst det man kritiserar.

 

Jag har kartlagt Tingstens relation till CCF och det helt utan att lägga några moraliska aspekter på dessa kontakter. Vad arkiven innehåller angående detta har Gustafsson uppenbarligen ingen aning om, så varför han försöker tala om det för mig är en gåta. Vad som intresserar mig är att förstå det kalla kriget och det kulturella propagandakrig som pågick också i Sverige under denna tid. Det framstår då som ytterst centralt att reda ut vilka influenser som påverkat centrala kulturpersonligheter i Sverige och vilka personliga nätverk som de ingått i.

Att Lars Gustafsson inte vet vad han talar om blir uppenbart inte bara då han upprört avfärdar idén att Tingsten skulle ha varit CIA-agent, utan också då han hävdar att Tingsten aldrig var medlem i CCF.

För det första: vem har påstått att Tingsten var CIA-agent? Inte jag, och inte P3:s dokumentär heller. För det andra: Tingsten var visst medlem i CCF. Han var medlem i dess internationella kommitté från 1950 och i dess generalförsamling från 1955. Detta talade han förstås aldrig om i sina memoarer, men så var det alltså. Dokumenten existerar och Gustafssons desperata fäktande får dem inte att försvinna.

 

Lars Gustafssons pinsamma fadäser tycks vara ett resultat av hans okunskap om, och ovilja att förstå, det han kritiserar. Det är beklagligt att vetenskapligt intressanta frågor politiseras på detta sätt i den offentliga debatten och dras ner på en så barnslig nivå. Förhoppningsvis kan en mer saklig och nyanserad debatt bli verklighet efter att P3:s dokumentär faktiskt sänts den 31 mars. Lars Gustafsson kan då delta i denna, om han frigör sig från den självpåtagna cementhinken, eller så kan han helt sonika stå kvar på botten och sura.

 

Mikael Nilsson

kulturen@expressen.se

 

Mikael Nilsson är forskare i ­historia vid ­Stockholms ­universitet.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!