Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Fabricerade anklagelser

Günter Grass. Foto: Michele Limina

Dror Feiler om Israelförsvararnas täppa-till-munnen-retorik i Grass-debatten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Antisemitism, vare sig den är europeisk, arabisk, ny eller "gammal" kan aldrig vara rimlig och bör tas på största allvar och fördömas. Punkt. Ja, vad ska man säga? Nej, låt mig i stället bli något mer personlig och förklara hur obehagligt det är att försvara sig mot abstrakta anklagelser och insinuationer, en från staten Israel utprövad täppatillmunnen-retorik.

Det är mycket nedslående att ta del av den "debatt" om "antisemitism" som har pågått de senaste veckorna i kölvattnet av Günter Grass-affären, och som i och med Mathan Ravids artikel i Expressen (24/4) har urartat till en smutskastningskampanj. Att hävda som han gör, att antisemitismen i Sverige och Europa ofta förkläs till Israelkritik eller att Israelkritik är omdefinierade fördomar, är att vulgarisera debatten. Han presenterar aldrig några bevis eftersom "lömskheten", det vill säga det faktum att man döljer sina verkliga avsikter, är själva beviset.

 

När jag kände mig manad att skriva om Günter Grass-affären handlade det om att han liksom jag är rädd för ett kärnvapenkrig i Mellanöstern. Grass skrev att Israel har kärnvapen (de flesta experter är eniga om detta) och Iran har inte (men kanske vill) och att det trots detta bara är Iran som ska inspekteras av IAEA.

Grass skrev om skulden som Tyskland har gentemot Israel och hur han brottades med sin personliga skuld och hur detta har satt stopp för hans vilja att kritisera Israel (lägg märke till att här talar vi igen om kritik mot Israel och inte kritik mot judar). Grass skrev också att han var emot tysk ubåtsförsäljning till Israel, ubåtar som kan sända kärnvapenbestyckade missiler. För detta (och annat i dikten) blev han beskylld för antisemitism.

Och nu jag också för att jag "värnar i alla hänseenden mycket grumliga uppfattningar", för att jag hävdar det som många med mig och i Israel tycker: "De är inte antisemiter, de uttrycker åsikter som många människor hyser. I stället för att anklaga dem bör vi fundera över vad vi gjorde som ledde dem att uttrycka det" (Gideon Levy, Haaretz 6/4).

 

För min generation av vänstermänniskor från Israel, som tillsammans stred och kämpade för en annan framtid i det land vi växte upp i, var det viktigt att tänka kritiskt och självständigt. Att vi skulle komma att bli förknippade med en antisemitisk diskurs hade vi aldrig kunnat drömma om, vi som har familjer och släktingar som fått sätta livet till på grund av dessa vanföreställningar.

Det säger något om den kris som råder i staten Israel och bland dess rabiata "försvarare" av Israels folkrättsbrottsliga politik.

För jag är helt övertygad om att Mathan Ravid vet att jag inte är antisemit och att jag inte hyser några dolda antijudiska eller antiisraeliska tankar. Det är nog det mest chockerande. Jag är däremot öppet "anti-blockad" mot Gaza, öppet "antiapartheidmuren", öppet "antikrigsförbrytarpolitiken". Möt mig där i stället, i argumenten, som i den judiska Talmudtraditionen, med respekt för den andres ståndpunkt.

 

Dror Feiler

kulturen@expressen.se

 

Dror Feiler är israelisk-svensk musiker och konstnär, uppmärksammad för konstverket Snövit och sanningens vansinne som 2004 utlöste en diplomatisk kris mellan Sverige och Israel. Han var också en av de drivande krafterna bakom Ship to Gaza.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!