x x x
Det blev värre
Hennes mor satt hemma och hade börjat elda för att laga mat
De målare som skulle måla den nya villan
Som de hade köpt
Var i huset
Jag hälsade på hennes mamma
Gick långsamt in
I Mannas rum
Dörren till rummet stod öppen
Manna blev inte störd av
Att hennes mamma var hemma
Manna lämnade mig och gick till ett annat rum
Sedan kom hon tillbaka i pyjamas
Jag förundrade mig över att hon vågade
Vi satte oss på sängen, jag satt tyst
Istället för att värma henne
Hon var inte rädd men det var jag
Jag vaknade upp
Ur mina tankar
Och sa till henne: »Manna, byt om igen
Vi kan inte göra vad som helst i ditt hem
Vi kommer att få tid till det
Vi vet inte om din mamma eller pappa plötsligt skulle komma in
Hur ska vi förklara oss om du har pyjamas?
Vi måste vara försiktiga, Manna
Det finns oändligt med tid längre fram
När vi kan göra vad vi vill
Asmara är stort, det finns många ställen
Sådana som är lugna och sådana som är stökigare
Där man kan ha roligt
Det finns hotell där ingen hör
Hon hade hållit mig runt midjan
Mina händer omfamnade hennes axlar
Precis innan jag talat färdigt
Öppnade hennes pappa dörren
Vi stirrade på varandra och undrade vad vi hade gjort
Hennes pappa var rasande som en tiger
Han slog till sin dotter
Och jag väntade på min tur med nerböjt huvud
Men han rörde mig inte, kanske för att han var generad
Eller av någon annan anledning
Han gick ut igen
Jag stannade inte kvar en sekund
Utan begav mig genast hem
Pappan hade rätt – vad skulle han göra?
Det var Mannas fel, och jag skulle ha hållit mig borta
Hans dotter hade suttit i faderns hem, mitt framför föräldrarna
Med en pojke som fadern inte kände
Det var inte tillåtet i vår kultur
Jag tänkte på det hela vägen hem
x x x
När jag vandrade hemåt
Kom hennes pappa ifatt mig med bilen
Jag blev mycket orolig
Nu skulle det bli bekymmer
Men han åkte förbi medan han stirrade på mig
Efter hela den här händelsen
Kändes kärleken omöjlig
Jag satte på musik när jag kom hem
För att få en känsla av att Manna var med mig
Jag satt så till fram på eftermiddagen
Jag rörde mig inte ett steg
Som om jag väntade ett möte hemma
Kanske skulle Manna ringa?
När jag senare skulle gå ut en stund
Ringde Manna plötsligt
Jag svarade
Och vi pratade
Om det som hade hänt på förmiddagen
Jag frågade henne hur det hade gått
Hon berättade allt
Från början
Det här var hennes ord
Hon var besviken på sin pappa:
Han slog till mig, som du såg
Jag fick ont i nacken
Mamma fick tala med honom när han kom hem igen
Men han brydde sig inte och tyckte inte synd om mig
Vid lunchen
Var han smart
Han började prata om mig och dig
Han använde snälla ord
Och trodde att han skulle få mig att berätta
Som om han ville stödja mig
Som om han var en omtänksam pappa
Han började prata men hade ett falskt leende
Han ville veta mina innersta känslor
Han fortsatte att prata
Han nämnde ditt och mitt namn
»Manna, min dotter, jag älskar dig
Du är min enda dotter
Jag är redo att göra vad som helst för dig
Alla dina syskon är pojkar
Du är ensam flicka mitt ibland dem
Du måste veta att de inte är värda någonting i jämförelse med dig
Jag vet vad du vill
Det är Mose som du älskar
Jag vet att ni går ut tillsammans
Det finns ingenting som jag inte vet
Jag har hört mig för om Mose, han är en bra pojke
Inte slarvig utan ordentlig
Jag ska sluta att vara arg på dig
Nu ska jag ställa dig en fråga:
Är det din vilja att han ska gifta sig med dig?
Jag kan ordna det inom kort
Vi kan ha ett festligt bröllop
Dölj inget för mig, jag kommer inte att säga någonting
Du kommer ändå att gifta dig med någon
Om du tycker om och älskar honom
Ska du tala om det för honom så att han blir glad
Då kan han prata med sina föräldrar
Han kan fråga dem och diskutera med dem
Jag vill ha ett svar så fort som möjligt, min dotter
Om han inte vill gifta sig nu
Utan vill förbereda sig mer
Kan jag övertyga honom med mina pengar«
Så sa min pappa
Han försökte få reda på mina hemligheter
Men jag har inte berättat
»Förhållandet mellan mig och Mose
Är ingen kärleksförbindelse
Vi är bara skolkamrater
Och har ingen annan relation
Det är sant att vi ofta är tillsammans
Men det betyder inte att det handlar om kärlek
Jag har inget mer att säga
Pappa, du behöver inte tänka på
Att ordna bröllop«
När jag sa det till honom blev han galen
Han hade räknat med att jag skulle avslöja mina hemligheter
Han blev arg och gick till sitt jobb
Om jag hade berättat allt utan att tänka på följderna
Skulle han inte ha dragit sig för
Att fråga mig mer
Han skulle inte ha ätit i lugn och ro utan bråkat med mig
Han trodde att han var smart men jag var ännu smartare
x x x
När Manna berättade allt i detalj
Blev jag förvånad över hennes pappas agerande
Han hade planerat en metod
För att skilja oss åt
Han försökte på ett nytt sätt
Han spelade intresserad av att ge henne råd
Är det så man gör slut på kärlek?
Efter att hon hade avslutat sin berättelse
Svor jag på att jag aldrig
Skulle gå hem till dem igen
Vi pratade både allvar och på skoj
Med många ord
Tiden gick
Medan vi pratade flög frågor och svar genom luften
Plötsligt var det som om hon hade glömt mitt namn
Istället för att kalla mig Mose sa hon »du« med ordet som används till en flicka
Jag blev häpen
Istället för att prata till mig som till en pojke
Använde hon det ord man säger till flickor
Jag funderade på varför hon valde det ordet
Vi pratade en stund som om jag var en flicka
Jag förstod inte hur hon kunde prata så fel
Det var som om hon inte kunde språket
Just när jag tänkte på det bytte hon plötsligt tillbaka igen
Och använde det »du« som man säger till en pojke
»Vad händer? Varför talar du annorlunda?
Du pratar som ett litet barn«
Jag frågade henne det
Och när hon gav mig svaret blev jag förvånad
»Det är inte så, lyssna på mig
Min mamma satt här bredvid mig för att höra vad jag sa
Jag vet med vem du pratar
Jag ska avslöja dig, vänta bara
Sa hon till mig
Hon skrek när jag inte berättade vem jag pratade med
Det var därför jag talade till dig som till en flicka
För att mamma inte skulle veta att jag pratade med dig
Du får inte ta det så allvarligt, Mose
Mina föräldrar försöker förstöra, men de lyckas inte«
Manna avslutade sin berättelse så
Timmarna hade gått
Efter tre timmar slutade vi vårt samtal
x x x
Vi pratar från eftermiddagen till att solen går ner
Vi pratar hela tiden i telefon
Vad beror det på att man pratar så mycket?
Hon brydde sig inte om vad hennes föräldrar sa
Att hon fick råd, fick utskällningar och även blev slagen
Hon pratade i timmar i telefon med mig
Är det jag som har blivit tokig eller hon
Jag har slutat att göra bra ifrån mig i skolan
Jag har blivit djupt förälskad
Det har gått över gränsen
Var det hon som föll eller jag
Det är inte lätt att vara ung
Är det bara jag eller har alla
Besvär med kärleken
Och fastnar i kärlekens garn
Jag kommer inte ihåg att jag tidigare
Har suttit hemma så många timmar
Hur kom det sig att jag sitter här nu
Även om det beror på kärlek
Hade jag ju en annan flicka före Manna
Men med henne drabbades jag inte av den här sjukdomen
Jag tänkte fram och tillbaka
Där jag satt hemma
Om jag inte hade träffat Manna – om jag hade varit ensam
Hade jag inte vandrat upp och ner för gatorna
Utan istället försökt skriva
När jag hade tid för mig själv
Jag började tänka på mitt skrivande
På en roman med namnet »Min fattigdom«
I romanen, som skulle bli tjock
Var namnet Manna utbytt mot Ruta
Jag hade bytt både hennes och mitt namn
Mitt namn blev Adhanom
Jag hade redan skrivit berättelsen om Adhanom och Ruta
Om vår historia
Manna blev inte glad för titeln
Hon tyckte inte om att det stod »fattigdom«
Kärlek är rikedom, inte fattigdom
Hon ville ändra titeln
Det hon läste som hon tyckte om
Var det här:
»Det lät när du tuggade tuggummi
Dina skor knarrade när du gick
Dina fiender skulle du slå till
Du svor åt det som gjorde dig illa
Den som ville skada dig skulle jag kämpa ner«
När hon hade läst detta började hon tänka vidare
Vi skulle leva tillsammans
Hon fick nya idéer och berättade för mig:
»Mose, lyssna på mig, jag har något att säga dig
För att du och jag ska få leva tillsammans
Måste vi göra någonting nu
Jag är kär i dig, du är kär i mig
Du har skrivit en roman om mig
För att vi ska kunna gifta oss måste du ta mig till Sudan
Jag har inget hopp om att få hjälp från mina föräldrar
Det var detta jag ville säga till dig«
När Manna sa så där öppet vad hon ville
Hamnade jag i djupa tankar
Det hon pratat om tidigare återkom
Hon blev sjuk av tanken på Sudan
Hon upprepade det om och om igen
Under en månads tid
Vad ska jag lugna henne med idag?
Jag var tvungen att hitta en orsak
Jag minns hur orolig jag var
DAWIT ISAAK
Översättning Mehari Abraham
och Alazar Hagos
Detta är ett utdrag ur den lyriska berättelsen Hopp – historien om Moses och Mannas kärlek, en självbiografisk skildring av kärlekens villkor för två unga människor i Eritrea. Den skrevs 1985 för att spelas av en teatergrupp i huvudstaden Asmara. När uppsättningen var klar förbjöds den av regimens censurapparat.
Efter att Dawit Isaak hade flytt till Sverige gav han själv ut berättelsen i en liten upplaga på tigrinja.