Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Europas öde avgörs av Rysslands ledare

Rysslands president Vladimir Putin. Foto: Alexei Nikolsky
Kriget rasar vidare i östra Ukraina. Foto: Sergei Grits
Soldater i Ukraina. Foto: Roman Pilipey / Epa / Tt
Protester i Grekland. Foto: Simela Pantzartzi / Epa / Tt

Europas framtid avgörs inte i Grekland utan i Ukraina.

Stig Fredrikson varnar för Vladimir Putins ambitioner att splittra kontinenten.

Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Ukraina är inte i nyhetsfokus längre. Men nästan varje dag kräver kriget i östra Ukraina nya dödsoffer, trots vapenvilan. Efter rapporter om ryska förstärkningar med vapen, men även rysk trupp, till separatisterna i Donbass ökar oron i Ukraina för en större offensiv från rebellerna mot regeringssidan. Men Moskva hävdar som vanligt att det inte förekommer någon direkt rysk inblandning i konflikten.

Samtidigt blir det allt svårare att analysera vad som rör sig i huvudet på Vladimir Putin. Den beskrivning av Ukrainakonflikten som Putin uttalar gång på gång, vittnar om en världsbild som är helt upp- och nedvänd i jämförelse med vår världsbild i väst.

Senast i en intervju i den italienska tidningen Corriere della Sera talade Putin om Ryssland som ett offer för ett ondskefullt agerande från väst. Det var inte vi som införde sanktioner, vi har bara svarat med motåtgärder för att skydda oss själva, sa Putin. Det var inte Ryssland som tog Krim från Ukraina och införlivade det med Ryssland. Det var folket på Krim som nästan enhälligt röstade för att återförenas med Ryssland, sa Putin. Inget om att någon sådan önskan knappast hade hörts alls innan Ryssland ingrep, att övertagandet skedde med militärt våld eller att den i all hast genomförda omröstningens resultat med största sannolikhet var förfalskat.

 

Putin upprepade att revolutionen i Kiev i februari förra året var en statskupp efter demonstrationer som "aktivt stöddes" av EU och USA. Inte ett ord om att Janukovitj flydde med svansen mellan benen, inte ett ord om att Ukrainas nuvarande politiska ledning och parlament har tillkommit efter fria och demokratiska val. I stället hävdade Putin att Ryssland bara tvingats till att vidta åtgärder för att skydda sina egna intressen och sin egen säkerhet eftersom väst uppträder hotfullt och aggressivt mot Ryssland. Det är inte vi som expanderar, sa Putin, det är i stället Natos militära infrastruktur som kommer närmare våra gränser.

Så talar alltså ledaren för det land som med militär övermakt två gånger, mot Georgien 2008 och Ukraina 2014, har ändrat på gränserna i Europas karta efter det kalla krigets slut. Hur ska då USA och EU tackla en ledare i Moskva som beskriver Ryssland som helt oskyldigt till att läget i Europa är mer spänt i dag än någon gång under de senaste 25 åren?

 

President Obamas svar är att bry sig så lite som möjligt om Putins skeva historiebeskrivning. Han är medveten om att USA behöver ha med Ryssland i samtal om Iran och internationell terrorism, men i övrigt har han konsekvent framhållit att Ryssland i dag politiskt och ekonomiskt inte längre är en supermakt. Han har talat nedlåtande om Putin som person, och han har betonat, senast efter G7-mötet i Tyskland, att om Putin vill isolera Ryssland ytterligare och driva den ryska ekonomin i botten, då är det hans val.

Vladimir Putin drivs av en strävan att ge tillbaka Ryssland ställningen som stormakt i paritet med USA. Helst skulle han vilja att världen såg ut som den gjorde då USA och Sovjetunionen gjorde upp om inflytandet i resten av världen. Helst skulle han i dag kunna sätta sig ned enbart med USA:s president och besluta om vad som ska ske med Ukraina, utan närvaro av EU som Putin inte respekterar som en jämbördig partner.

Men det kommer inte Barack Obama att gå med på, och kanske är det den omständigheten att USA förminskar Putins Ryssland som retar den ryske presidenten mest av allt.

 

EU:s svar till Putin har varit sanktioner mot den ryska ekonomin. Putin försöker driva in kilar i enigheten inom EU genom med hjälp av Ungern, Grekland och Italien. Men eftersom det ryska hotet mot östra Ukraina fortfarande är så påtagligt och eftersom fredsavtalet från Minsk i februari är långt ifrån förverkligat, förlänger i stället EU sanktionerna mot Ryssland med minst ett halvår.

Ibland kallas Greklands ekonomiska kris för ett klassiskt ödesdrama. Men Europas öde avgörs inte i Grekland. Hur det än slutar kommer Grekland att tillhöra Europa.

Europas öde avgörs i stället i Ukraina. Putins hela ambition är att förhindra att den ukrainska vändningen mot Europa lyckas. I det läget måste EU göra ännu mycket mer, inte minst ekonomiskt, för att visa att ett stort och centralt land mitt i Europa har rätt att välja sin egen väg.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra artiklar.

 

Stig Fredrikson

Kulturen@expressen.se

Stig Fredrikson är journalist och författare.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!