Ett vapen för terrorister och sluga maktspelare

LITTERATUR | RECENSION. I början av augusti meddelade både Youtube, Facebook, Apple och Spotify att de kastar ut Alex Jones – världens just nu mest inflytelserika konspirationsteoretiker. 

Hans karriär är talande. Den tog fart efter terrordåden 2001, som enligt Jones givetvis orkestrerats av USA:s egen regering. 

Jones gormade om hur den lilla människan faller offer för en komplott av stater och storföretag som strävade efter att förvandla världen till ett fängelse.

Så långt tycktes han ändå konsekvent sparka uppåt, hur skrattretande han än föreföll. 

Alex Jones spelade sig själv på film

Alex Jones inbjöds att spela sig själv i filmer som "Waking Life" och "A Scanner Darkly". Samlade miljontals följare på Youtube medan han grävde allt djupare i den superkonspiration som påstods sträcka sig åtminstone tillbaka till 1776, året då upplysningsmannen Adam Weishaupt grundade det hemliga sällskapet Illuminati. 

Samma konspiration som nu fejkar terrordåd, öppnar gränserna för muslimer och undergräver kärnfamiljen. Som skydd mot deras lömska hjärnkontroll krängde Jones verkningslösa kosttillskott. Drog in mer pengar, anställde fler medarbetare – och togs plötsligt på allvar i det politiska USA, nu som allierad till Donald Trump.

Presidenten och konspirationsteoretikern har uttryckt sin ömsesidiga beundran för varandras gärning. Huruvida någon av dem verkligen tror fullt ut på de halsbrytande konspirationsteorierna är omöjligt att säga. 

Donald Trump styr med hjälp av konspirationsteorier

Uppenbart är däremot att retoriken fungerar. Så länge det suggereras en tillräckligt stor sammansvärjning i kulisserna så kan vilken politik som helst framstå som en spark uppåt, oavsett om statsmakt och storföretag i praktiken knyts ännu närmare samman. Detta inser ledare som Orbán, Erdogan, Putin och Trump.

För att förstå vår tids politiska klimat är det nödvändigt att förstå lockelsen i att se den moderna världshistorien som en enda sammansvärjning. 

Men det har visat sig notoriskt svårt att få grepp om konspirationstänkandet som analysobjekt. Alltför ofta landar betraktelserna i ett tröttsamt raljerande om foliehattar, månlandningar och logiska kullerbyttor. Mängden av historiska händelser som blivit föremål för populära konspirationsteorier är så stor att det kan vara svårt att se skogen för alla lustiga träd. 

Därför är det en djupt imponerande bedrift som journalisten Kent Werne har gjort med boken "Allt är en konspiration", som varvar reportage från fältet, där vanliga konspirationstroende får komma till tals, med en både livfull och initierad skildring av det idéhistoriska sammanhanget. 

Lögner i Youtubes ekokammare

Genom bokens nästan 400 sidor lyckas författaren avhålla sig från sarkasm trots att varje sida passerar minst ett vidöppet mål. Samtidigt blir han aldrig okritisk. 

Tvärtom påvisas hur konspirationstänkandet som världsåskådning nästan undantagslöst knyter an till en antisemitisk mytologi. Det handlar inte om att de enskilda konspirationsteoretikerna nödvändigtvis hatar judar. Vissa hyser betydligt mer esoteriska idéer om en kosmisk kamp mellan goda och onda krafter. De kan predika ett nyandligt kärleksbudskap, men då förutsätts likväl att någon eller något står i vägen för himmelriket. 

I kombination med en extrem solipsism, den systematiska "omkastningen av fakta och fiktion" och relativiseringen av verkligt lidande, skapas en häxbrygd som hos enskilda troende har potential att slå över i terrordåd. Men också i personliga tragedier. Människor som faktiskt lider av psykossjukdomar får veta att rösterna i deras huvud är planterade av konspirationen. På olika nätforum bildar de en gemensam identitet som "targeted individuals" och uppmuntrar varandra att undvika mediciner och terapi. I stället dyker de djupare ner i "kaninhålet", som i själva verket är ett oöverskådligt system av håligheter, en ekokammare där varje nyvunnen sanning väntar på att avslöjas som en ännu större lögn, bara några klick bort i Youtubes rekommendationsalgoritmer. 

LÄS MER – Rasmus Fleischer: Facebook tjänar pengar på att vi blir dummare

Usama Bin Ladin sög i sig konspirationsteorier

De troende fantiserar sig in i en gryende rörelse av sanningskrigare, men fronten hotar ständigt att spricka upp och kan bara hållas samman genom att den diaboliska konspirationen framställs som allt mer allsmäktig – tills den enda tänkbara utvägen går via att spränga byggnader i luften. 

Usama bin Ladin och Anders Behring Breivik, Timothy McVeigh och Peter Mangs – alla sög de i sig ett i grunden likartat budskap, som i hög grad kan föras tillbaka till 1800-talets ultrakonservativa motreaktion mot den franska revolutionen.

Hur är det ens möjligt att avgränsa ett ämne som detta i en bok? Mycket måste lämnas därhän. Kent Werne går exempelvis inte in på konspirationstänkandets roll i hiphop och annan populärkultur. Han rör sig obehindrat mellan kunskapsteori och statsvetenskap, men väjer för konspirationstänkandets teologiska sida, liksom för de ekonomiska idéer som karakteriserar antisemitismen.

Det är en bok som lyckas särskilt väl med att begripliggöra föreställningsvärldarna i USA:s radikalhöger under Trump. Detta är ytterst angeläget i ett läge där såväl Trumps som Putins regimer aktivt underblåser spridandet av samma antisemitiska gift i Europa. 

Över hela vår kontinent görs nu “Soros” till signalord av politiker som vill leda bort uppmärksamheten från sin egen makthunger. “Allt är en konspiration” håller internationell klass och förtjänar att bli översatt och läst inte bara i Sverige.

LÄS MER – Dan Hallemar: Facebookgruppernas grannsämja slår över i främlingsfientlighet 

Rasmus Fleischer är forskare i ekonomisk historia och medarbetare på Expressens kultursida.